<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655</id><updated>2012-01-07T19:05:43.785+08:00</updated><category term='Antara novel penulis lelaki dalam koleksi saya'/><category term='Kedamaian dan keindahan ada di sini'/><category term='SIMPOSIUM MUZIK GAMELAN DAN FESTIVAL GAMELAN SEDUNIA 2008'/><category term='Gemersik sentuhan matahari terbit'/><category term='Dari kiri: Pn. Prof. Madya Dr.Haziyah Hussin'/><category term='Nasrun dengan ENIGMAnya...'/><category term='Seni'/><category term='Dr. Norwani Hj. Nawawi'/><category term='CINDAI. PUTERI BUNIAN. MITOS?'/><category term='Pn. Arba&apos;iyah dan Pn. Sita Rohana dari Indonesia.'/><category term='Prof. Dr. Siti Zainon Ismail'/><title type='text'>Pena Indah Hairani</title><subtitle type='html'>Ku coretkan satu kata 
Ku lahirkan sejuta makna</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>207</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-9084245599832395448</id><published>2012-01-06T13:42:00.006+08:00</published><updated>2012-01-06T14:01:20.666+08:00</updated><title type='text'>Hanya saya yang mengerti....</title><content type='html'>Saya melangkah dengan tenang menuju ke kawasan parkir.  Di tangan saya masih terpegang foto yang diserahkan doktor untuk simpanan saya. sampai di kereta berdiri saya sejenak, haruskah saya memberitahu seseorang tentang apa yang diberitahu pakar pada saya? Seorang pengawal keselamatan datang mendekati saya dengan senyum. Terkial saya mencari kunci dari handbag, Ya ALLAH....di mana saya hilangkan? Pengawal itu semakin mendekati saya. Saya tahu dia sudah mengesan kegelisahan saya. Dia mencatat no kereta saya lantas berlalu, katanya dia akan membuat announcement..masya-ALLAH. pengawal itu hilang dari mata saya dan sekali lagi saya menyelongkarnya...akhirnya sy terjumpa...kenapa saya jadi macam ni? Saya menggelabah lagi.  Bila sebuah kenderaan menyekat laluan saya.  terkial2 saya memusing stering.  Seorang doktor, sy kira mendekati saya.  Seperti seorg pengawal lalu lintas di memberi arahan pada saya.  Terima kasih doktor. Masih ada orang baik hati di muka bumi ini.  Saya berlalu meninggalkan kawasan parkir Hospital setelah gagal mendapatkan pengawal keselamatan itu. Saya rasa bersalah..dalam masa yg sama, saya merasa diri saya ini sudah kehilangan banyak perkara....dan kerisauan saya semakin melanda jiwa...apa sebenarnya bakal saya hadapai nanti? foto peti suara saya saya simpan... sy spt ingin menangis....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-9084245599832395448?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/9084245599832395448/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=9084245599832395448&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9084245599832395448'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9084245599832395448'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2012/01/saya-melangkah-dengan-tenang-menuju-ke.html' title='Hanya saya yang mengerti....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-31823108824445429</id><published>2012-01-02T20:14:00.004+08:00</published><updated>2012-01-02T20:57:10.591+08:00</updated><title type='text'>JANGAN LAGI PISAHKAN SAYA..</title><content type='html'>ASSALAMUALAIKUM BUAT SEMUA...&lt;br /&gt;Salam tahun baru 2012 kepada semua pengunjung anjung Ndah.  Tahun baru, banyak perkara baru.  Tugas baru, unit baru, bos baru. Alhamdulillah...ALLAH membuka jalan-jalan baru.  Ruang baru tanpa mengurangkan apa yang sedia ada.  Dunia baru yang barangkali menjanjikan sesuatu yang baik buat saya.  Saya sangat percaya janji-janjiNYA. Bersyukur padaNYA, maka DIA akan menambahkannya.  Menerima berita pertukaran, gembira  dan iba saling berbaur.  Barangkali ramai yang pernah  merasakan apa yang saya rasakan bila dihijrahkan begini. Gembira akan belajar perkara baru, dunia baru cabaran baru. Iba seperti dipisahkan dengan kekasih yang bertahun2 bercinta...masya-ALLAH.  Dada saya sebak...saya melihat segala milik saya diangkat, dipindah, dipisahkan....saya senyum sambil mengucap selamat tinggal pada kerusi saya, meja, pc dan semuanya dan semuanya....Namun saya telah menerima kenyataan dengan penuh redha...kini saya dikelilingi buku, dunia buku, dunia ilmu....saya harap saya kekal di sini dan jangan dipisahkan lagi saya dengan semua itu...Kepada semua pengunjung blog saya...doakan saya. Kepada semua yg pernah ada di sisi saya selama ini, sy tetap sayangkan semua... Salam sayang dan hormat buat semua....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-31823108824445429?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/31823108824445429/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=31823108824445429&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/31823108824445429'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/31823108824445429'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2012/01/jangan-lagi-pisahkan-saya.html' title='JANGAN LAGI PISAHKAN SAYA..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8826062740307482766</id><published>2011-11-10T00:53:00.000+08:00</published><updated>2011-11-10T00:56:01.706+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-XrL-c35RCtE/TrqwlJR_X4I/AAAAAAAAA1o/y-lyCSzjhRA/s1600/NOTA%2BCINTA%2Bcopy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-XrL-c35RCtE/TrqwlJR_X4I/AAAAAAAAA1o/y-lyCSzjhRA/s320/NOTA%2BCINTA%2Bcopy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673040832819584898" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8826062740307482766?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8826062740307482766/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8826062740307482766&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8826062740307482766'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8826062740307482766'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/11/blog-post.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-XrL-c35RCtE/TrqwlJR_X4I/AAAAAAAAA1o/y-lyCSzjhRA/s72-c/NOTA%2BCINTA%2Bcopy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3480526490954423255</id><published>2011-10-13T00:08:00.001+08:00</published><updated>2011-10-13T00:14:23.779+08:00</updated><title type='text'>Salam terindah buat semua....</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-ElVWwkpw1G8/TpW720zA7hI/AAAAAAAAA0A/uTRWLkmDjTY/s1600/grandfb3%2Bcopy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-ElVWwkpw1G8/TpW720zA7hI/AAAAAAAAA0A/uTRWLkmDjTY/s320/grandfb3%2Bcopy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5662638657048210962" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3480526490954423255?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3480526490954423255/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3480526490954423255&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3480526490954423255'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3480526490954423255'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/salam-terindah-nuat-semua.html' title='Salam terindah buat semua....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-ElVWwkpw1G8/TpW720zA7hI/AAAAAAAAA0A/uTRWLkmDjTY/s72-c/grandfb3%2Bcopy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7126365208354487105</id><published>2011-10-12T00:48:00.003+08:00</published><updated>2011-10-12T00:53:53.105+08:00</updated><title type='text'>Maafkan saya..BERIKAN AKU RINDU sentiasa ada di bibir dan di hati saya</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-iqqAtMFfoao/TpR0knuiQ4I/AAAAAAAAAzk/FRY8xsXspF0/s1600/DSC03572.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-iqqAtMFfoao/TpR0knuiQ4I/AAAAAAAAAzk/FRY8xsXspF0/s320/DSC03572.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5662278803999835010" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-NFe9t6R3Rhk/TpR0kWZFWjI/AAAAAAAAAzc/ZEPdrw5VAhM/s1600/DSC03580.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-NFe9t6R3Rhk/TpR0kWZFWjI/AAAAAAAAAzc/ZEPdrw5VAhM/s320/DSC03580.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5662278799346457138" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kisah cinta yang menyayat hati, FAEN THAHERAH dan THANIA KHALEDA terhadap FIQRI seorang pelukis yang  memiliki jiwa yang luhur.   Siapakah yang dapat memiliki cinta FIQRI? Apakah pilihan FIQRI  mampu membahagiakan? BERIKAN AKU RINDU merungkai episod-episod cinta, kesetiaan, keluhuran budi seorang lelaki bernama FIQRI dan melihat  kecewa seorang lelaki bergelar  SYED SOFIAN dalam meraih cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ketika cinta mendekat. Kita menjauhkan diri. Ketika cinta pergi, kita tercari-cari. Cinta itu aneh. Ada rindu pada setiap tapak-tapak yang ditinggalkan. Buat peminat karya Indah Hairani, saya titipkan BERIKAN AKU RINDU sebagai tanda kasihnya saya pada semua. Salam terindah dari saya." – Indah Hairani&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7126365208354487105?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7126365208354487105/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7126365208354487105&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7126365208354487105'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7126365208354487105'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/maafkan-sayaberikan-aku-rindu-sentiasa.html' title='Maafkan saya..BERIKAN AKU RINDU sentiasa ada di bibir dan di hati saya'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-iqqAtMFfoao/TpR0knuiQ4I/AAAAAAAAAzk/FRY8xsXspF0/s72-c/DSC03572.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5705871004285615039</id><published>2011-10-12T00:29:00.003+08:00</published><updated>2011-10-12T00:41:40.163+08:00</updated><title type='text'>SEPINTAS LALU DUNIA PENULISAN INDAH HAIRANI..saya tersenyum setiap kali saya membacanya..apalah saya ni!</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-nHD0fX8pQMg/TpRwdwvaJeI/AAAAAAAAAzQ/CHaZz7ocCPI/s1600/DSC03428.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-nHD0fX8pQMg/TpRwdwvaJeI/AAAAAAAAAzQ/CHaZz7ocCPI/s320/DSC03428.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5662274288113821154" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melihat masa lalu, saya tidak pernah terfikir bahawa hari ini saya sudah disebut penulis.  Walaupun pada hakikatnya, saya mengimpikan untuk menjadi pengarang ( merujuk sepertimana kata-kata seorang rakan penulis, pengarang adalah penulis yang mampu menyusun aksara dengan indah dan baik )Saya tersenyum..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya bermula dengan mudah.  Pada pandangan saya, untuk mula menulis kita harus menulis perkara-perkara yang dekat dengan kita. Kita akan mampu menulis dengan baik dan berkesan.   Penulisan berkesan akan memberi kesan yang  besar juga di hati dan dikenang pembaca sampai bila-bila.  Saya masih ingat antara karya-karya besar yang kekal hidup di hati dan ingatan saya, adalah seperti karya HAMKA, TENGGELAMNYA KAPAL VANDERWICH, HARTINI karya AZIZ AFKAR dan SAGA, MERPATI PUTIH TERBANG LAGI dan beberapa karya lain. Saya sering bermimpi untuk melahirkan karya-karya sebaik itu.&lt;br /&gt;Penulisan saya sebenarnya bermula dengan genre puisi kemudian melangkah setapak ke penulisan skrip drama radio, akhirnya saya tidak mampu menipu perasaan saya, bahawa saya meminati genre penulisan novel.  Lantas pada awal tahun 2000, saya kembali membeli novel-novel dan  kembali menjadikan novel sebagai sebahagian daripada teman hidup saya.  Anehnya setiap kali selesai menghayatinya, berbagai persoalan berlegar di benak saya, kenapa begitu dan kenapa begini. Saya sering  tidak berpuas hati dengan apa yang baru saya baca.  Dari situlah terdetik di hati saya untuk menulis novel dan menghasilkan karya-karya mengikut keinginan sendiri.  Setelah menulis, saya mula sedar, untuk menjadi seorang penulis dan memenuhi kehendak dan kepuasan setiap pembaca tidak semudah yang saya fikirkan sebelumnya.  Seorang penulis harus mampu menjadi sesiapa juga.  Dia harus mampu menjadi doktor, jurutera, hakim, polis dan sebagainya malah juga harus mampu menjadi penjenayah.  Kemampuan mewujudkan watak dengan berkesan akan membuat pembaca boleh  menjiwainya dan penulisan dianggap berjaya.  &lt;br /&gt;Novel pertama saya, RINDU BERBISIK terbitan DBP, 2008 setelah mengambil masa hampir 2tahun untuk diterbitkan dan   telah meraih anugerah Buku Terbaik Kategori Remaja 2008.  Pada tahun yang sama, novel kedua pula muncul, HANYA SEBATAS INI terbitan Buku Prima di bawah Grup Buku Karangkraf.   Sementara tahun-tahun selepasnya lahir DI HUJUNG RANTING, CASTLE CINTA DEADAY terbitan yang sama.  Terbaru dan telah dilancarkan baru-baru ini berjudul  BERIKAN AKU RINDU juga diterbitkan oleh Buku Prima.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sering ditanya, bagaimana saya mendapat idea untuk melahirkan sesebuah novel. Kehidupan kita seharian dikelilingi oleh alam dan khalayak yang berbagai karakter.  Saban hari kita berdepan dengan pelbagai kisah masyarakat.  Semua itu menjadi sumber inspirasi kepada setiap penulis termasuk saya sendiri.  Gabungan idea dan garapan akan dapat menghasilkan sebuah novel.  Dunia penulisan menuntut kita banyak berfikir.  Malah untuk menghasilkan satu-satu penulisan, kita harus kreatif dan inovatif.  Pada saya seorang penulis adalah seorang pendidik dan mempunyai tanggungjawab sosial yang besar.  Mereka harus menyediakan penulisan yang bermutu yang mampu mendidik masyarakat. Tema-tema keganasan dan penyakit sosial perlu diteliti terlebih dahulu agar tidak menjadi pendorong masalah tersebut berleluasa seperti yang kita depani hari ini.  Dan setiap penulis harus berani bertanggung jawab terhadap apa yang dituliskan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dewasa ini, kemunculan penulis muda yang berbakat begitu ketara.  Syarikat penerbitan juga tumbuh dengan agak pesat, sudah tentu karya-karya juga diterbitkan dengan cepat. Senario ini merupakan satu perkembangan positif kepada dunia penulisan tanah air.  Penulis-penulis sedia ada tidak harus merasa terpinggir sebaliknya  jadikannya sebagai satu perangsang untuk bersaing dalam nada yang sihat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekadar catatan skrip untuk wartawan dan setiap kali saya membacanya saya pasti tersenyum. Malupun ada...berlewah-lewah saya ni.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua pengunjung Pena Indah Hairani.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5705871004285615039?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5705871004285615039/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5705871004285615039&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5705871004285615039'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5705871004285615039'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/sepintas-lalu-dunia-penulisan-indah.html' title='SEPINTAS LALU DUNIA PENULISAN INDAH HAIRANI..saya tersenyum setiap kali saya membacanya..apalah saya ni!'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-nHD0fX8pQMg/TpRwdwvaJeI/AAAAAAAAAzQ/CHaZz7ocCPI/s72-c/DSC03428.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3551288667437861220</id><published>2011-10-03T20:25:00.001+08:00</published><updated>2011-10-03T20:29:58.363+08:00</updated><title type='text'>TWIN TAK SEIRAS</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Y2pE41ResB4/TomqTKGYdGI/AAAAAAAAAzI/_Z_BJ6PsePY/s1600/DSC03892.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-Y2pE41ResB4/TomqTKGYdGI/AAAAAAAAAzI/_Z_BJ6PsePY/s320/DSC03892.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5659241652873098338" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka berbeza dalam banyak hal, banyak bertentang pendapat, namun bila berpisah mereka saling merindu itulah Deaday dan Onie..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3551288667437861220?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3551288667437861220/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3551288667437861220&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3551288667437861220'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3551288667437861220'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/twin-tak-seiras.html' title='TWIN TAK SEIRAS'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-Y2pE41ResB4/TomqTKGYdGI/AAAAAAAAAzI/_Z_BJ6PsePY/s72-c/DSC03892.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5341710119928797200</id><published>2011-10-03T20:05:00.003+08:00</published><updated>2011-10-03T20:15:14.672+08:00</updated><title type='text'>DUNIA BUKU - KEDEKUTKAH SAYA?</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-zioJpD-MoBE/Tomll8HA1dI/AAAAAAAAAy4/WsSb2D0qGzE/s1600/DSC03815.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-zioJpD-MoBE/Tomll8HA1dI/AAAAAAAAAy4/WsSb2D0qGzE/s200/DSC03815.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5659236477977023954" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika ada yang kata saya kedekut, dengan pantas saya menjawab; Yes! saya memang kedekut. Banyak buku saya hilang bila terlalu bermurah hati. Kata sifu saya; buku adalah harta seorang penulis. Harta perlu dijaga, jika hilang suka untuk dapat kembali. Secara kasarnya melebihi 20 buah buku saya tidak dikembalikan oleh peminjam. Saya banyak belajar darinya. Kini semua orang yang dekat dengan saya faham. Oh...saya tak berani.  Itu jawapan mereka, bila ada yang sampaikan hasrat untuk meminjamnya. Kini saya senang hati sebahagian darinya telah tersusun rapi di rak.  Selebihnya...ah..ruang saya sangat terhad....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5341710119928797200?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5341710119928797200/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5341710119928797200&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5341710119928797200'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5341710119928797200'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/dunia-buku-kedekutkah-saya.html' title='DUNIA BUKU - KEDEKUTKAH SAYA?'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-zioJpD-MoBE/Tomll8HA1dI/AAAAAAAAAy4/WsSb2D0qGzE/s72-c/DSC03815.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1081910347599305675</id><published>2011-10-03T00:03:00.003+08:00</published><updated>2011-10-03T08:23:14.834+08:00</updated><title type='text'>JANJI SAYA PADA NABEL</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-w662K0KKepw/ToiL-WngDNI/AAAAAAAAAyw/2F5Fqv5RXAc/s1600/DSC04370.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-w662K0KKepw/ToiL-WngDNI/AAAAAAAAAyw/2F5Fqv5RXAc/s200/DSC04370.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658926835130436818" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa saya bawak dan beri pada Nabel, saya mengharapkan dia senang dengan hadiah ini. Saya tahu dia sangat sukakan mainan begini. Rupanya anggapan saya meleset. Nabel menumbuk dan memukulnya.  Bila saya tanya kenapa, dia jawab baby ni hanya patung, dan patung elok dipijak-pijak. Diketuknya dengan remote TV. Tak baik di syg. Adik tak nak sayang dia.  Tak.. mana ada orang syg2dan sanjung patung.  Adik jeles ya? Tanya saya. Adik tak jeles tapi adik benci. Kenapa? Sebab dia mcm Chiaki..adik benci Chiaki. Bila malam, Nabel ambil dan letak di luar. Saya tanya dia, kenapa. Tak baik. Saya  tersenyum. Nanti ummi tanya ustaz, ya. Janji saya pada Nabel.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1081910347599305675?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1081910347599305675/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1081910347599305675&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1081910347599305675'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1081910347599305675'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/janji-saya-pada-nabel.html' title='JANJI SAYA PADA NABEL'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-w662K0KKepw/ToiL-WngDNI/AAAAAAAAAyw/2F5Fqv5RXAc/s72-c/DSC04370.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4160079643782853967</id><published>2011-10-02T02:13:00.001+08:00</published><updated>2011-10-02T02:15:31.424+08:00</updated><title type='text'>BILA MATA MULA BERBICARA..</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-DcN00ErWxTc/TodYf-9ip1I/AAAAAAAAAyo/_OXX8duKpqA/s1600/matapuisi%2Bcopy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 80px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-DcN00ErWxTc/TodYf-9ip1I/AAAAAAAAAyo/_OXX8duKpqA/s200/matapuisi%2Bcopy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658588763314628434" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4160079643782853967?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4160079643782853967/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4160079643782853967&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4160079643782853967'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4160079643782853967'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/bila-mata-mula-berbicara.html' title='BILA MATA MULA BERBICARA..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-DcN00ErWxTc/TodYf-9ip1I/AAAAAAAAAyo/_OXX8duKpqA/s72-c/matapuisi%2Bcopy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2485147034883430604</id><published>2011-10-01T20:21:00.002+08:00</published><updated>2011-10-01T20:35:45.482+08:00</updated><title type='text'>AKU SANGAT INGIN KAU TAHU</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-mgpy22dCxoE/TocGY8GgGGI/AAAAAAAAAyg/aCp_ZmTBy04/s1600/DSC03797.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-mgpy22dCxoE/TocGY8GgGGI/AAAAAAAAAyg/aCp_ZmTBy04/s200/DSC03797.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658498482334341218" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika suara rimba mulai diam&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;deru kotapun beristirehat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tujuh samudera tenang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;fluit tidak lagi menjerit&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;camar-camar bertenggek&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di tiang labuhan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuantarkan untukmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;lewat angin yang berhembus&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;lembut dan damai&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;melewati gunung ganang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;rimba dan samudera&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;nukilan syair-syair rindu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; menemani lenamu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;biar mimpi-mimpimu ada aku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sangat ingin kau mengerti&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;setiap bait-bait kuantar hanya buatmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;akupun ingin&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika kau bangkit menyapa matahari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;nukilan-nukilanku  masih melekat di dadamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.by Indah Hairani Latif on Saturday,&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2485147034883430604?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2485147034883430604/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2485147034883430604&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2485147034883430604'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2485147034883430604'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/10/blog-post.html' title='AKU SANGAT INGIN KAU TAHU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-mgpy22dCxoE/TocGY8GgGGI/AAAAAAAAAyg/aCp_ZmTBy04/s72-c/DSC03797.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2719528335690047316</id><published>2011-09-29T08:26:00.004+08:00</published><updated>2011-09-29T08:49:08.170+08:00</updated><title type='text'>RINDU BERBISIK - nasibnya selepas ini...</title><content type='html'>Assalamualaikum buat semua..&lt;br /&gt;SMS yang saya terima dari editor saya, buat saya termenung panjang. RINDU BERBISIK karya sulung saya, terbitan DBP sangat akrab dan dekat dengan hati saya. Malah di setiap talk saya tentang dunia penulisan novel saya, RB saya perkatakan sebagai satu karya yang sangat jujur.  Ketika itu saya tidak pernah memikirkan siapa yang akan membacanya atau memilikinya, siapa yang akan menilainya.  Dan apabila saya diberitahu, RB diberi anugerah BUKU REMAJA TERBAIK 2008, saya mengurut dada. Alhamdulillah.. hati saya berbisik. Insan yang lebih bahagia adalah editor RINDU BERBISIK sendiri. "Ya Kak!" itu katanya sepatah. Alhamdulillah. Berkali-kali saya ungkapkannya.  Saya tak tahu apa nasib RINDU BERBISIK selepas ini.  Itu katanya ketika saya menghubunginya malam tadi. Berfikir sejenak,  saya lantas mengambil keputusan untuk membeli baki2 yang masih ada di DAWAMA. Selepas ini, peminat-peminat yang kerap bertanya di mana dan bagaimana untuk mendapatkan RINDU BERBISIK, boleh mendapatkannya terus  dari saya.  Dan sebelum berundur, sekalung terima kasih saya hulurkan buat Pn. Ariza Che Ismail dari DBP Wilayah Timur atas kelahiran dan kajayaan yang digapai RINDU BERBISIK. Salam sayang buat semua.  Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2719528335690047316?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2719528335690047316/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2719528335690047316&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2719528335690047316'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2719528335690047316'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/09/rindu-berbisik-nasibnya-selepas-ini.html' title='RINDU BERBISIK - nasibnya selepas ini...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1952522969585773334</id><published>2011-09-28T16:54:00.002+08:00</published><updated>2011-09-28T17:01:56.672+08:00</updated><title type='text'>SUKARNYA BERMAIN RASA</title><content type='html'>Assalamualaikum dan salam sejahtera,&lt;br /&gt;Lama tak menulis, anjung Pena Indah pun dah sepi. Ada yang tanya, kenapa dah lama tak update blog? atau dah kerana leka dgn FB? Saya hanya tersenyum. FBpun dah lama saya tak berkunjung. tak ada puisi, tak ada note.  Semuanya seakan kering.  Barangkali saya sedang bergelodak bermain rasa. DI HUJUNG RANTING II yg sedang saya persiapkan ini menuntut saya bermain rasa.  Bagaimana menyembunyikan kesadisan FATIN dari pengetahuan watak-watak lain.  Saya puas mewatakan seorang seperti FATIN. Dan saya tak nafikan saya akan menimbulkan rasa marah peminat DHR.  Sayapun sedang berusaha membawa pulang AMAR yang membawa diri jauh.  Ah...sukarnya bermain rasa.  Apapun saya gembira jika dapat memuaskan hati peminat dan tuan editor.  Sudah tentu saya sendiri akan turut puas.  Salam sayang buat semua.  Tunggulah kemunculan DHR II.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1952522969585773334?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1952522969585773334/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1952522969585773334&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1952522969585773334'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1952522969585773334'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/09/sukarnya-bermain-rasa.html' title='SUKARNYA BERMAIN RASA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7581032385881133887</id><published>2011-09-14T08:31:00.003+08:00</published><updated>2011-09-14T10:09:38.310+08:00</updated><title type='text'>BERIKAN AKU RINDU</title><content type='html'>Kisah cinta yang menyayat hati, FAEN THAHERAH dan THANIA KHALEDA terhadap FIQRI seorang pelukis yang  memiliki jiwa yang luhur.   Siapakah yang dapat memiliki cinta FIQRI? Apakah pilihan FIQRI  mampu membahagiakan? BERIKAN AKU RINDU merungkai episod-episod cinta, kesetiaan, keluhuran budi seorang lelaki bernama FIQRI dan melihat  kecewa seorang lelaki bergelar  SYED SOFIAN dalam meraih cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"Ketika cinta mendekat. Kita menjauhkan diri. Ketika cinta pergi, kita tercari-cari. Cinta itu aneh. Ada rindu pada setiap tapak-tapak yang ditinggalkan. Buat peminat karya Indah Hairani, saya titipkan BERIKAN AKU RINDU sebagai tanda kasihnya saya pada semua. Salam terindah dari saya." – Indah Hairani&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7581032385881133887?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7581032385881133887/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7581032385881133887&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7581032385881133887'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7581032385881133887'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/09/berikan-aku-rindu.html' title='BERIKAN AKU RINDU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6054088229771186246</id><published>2011-07-28T13:09:00.004+08:00</published><updated>2011-07-28T14:25:09.750+08:00</updated><title type='text'>Terima kasih buat Ustaz Abu Ramaysa Idrus Ali.</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Salam manis, salam ceria dan salam karya kepada semua teman penulis dan blogger yang singgah di Pena Indah Hairani. Lama saya tak menjengah kamar indah ini, kamar tempat saya berkongsi banyak hal dengan semua. Selamat bertemu lagi. Ada sedikit yang ingin saya kongsikan sepanjang penyepian saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiga hari saya menikmati program yang nanti akan menambah sibuk tugas dalam kondisi saya berlapang dada. Banyaknya yang saya 'save' dalam otak saya.  Sepanjang mengikutinya, hati saya berkata, YA ALLAH. Syukur kerana mentakdirkan saya berada di dalam dewan ini mengikuti program sebegini rupa.  Dan sebaik sahaja, program selesai, sy mendekati salah seorang pegawai atasan saya; Terima kasih kerana menyenaraikan saya untuk program ini. Saya tak perlu jawapan beliau untuk kata-kata saya itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tersenyum bila soalan diajukan;&lt;br /&gt;Staf pernah dihantar kursus, itu? ini? Soalan yang sangat tepat.&lt;br /&gt;Ya! sangar setuju, faktor pendorong turut memainkan peranan penting dalam meningkatkan prestasi kerja. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya ingin merasa seronok dalam melaksanakan tugas sebagaimana seronoknya saya menulis. Bayangkan, saya sentiasa tidak sabar untuk pulang dan berada di ruang menulis saya. Saya mula menyedari, saya memiliki pendorongnya; barangkali agak aneh kedengarannya; bila saya rindu untuk menemui watak-watak yang sy hidupkan dalam penulisan saya. Tetapi itulah hakikatnya. Ia sebahagian dari pendorongnya selain  daripada faktor pendorong yang lain.  Insan saya cintai yg sentiasa memberi semangat, sekali-sekala memberi pengiktirafan dalam bentuk-bentuk tertentu.  Ermm...bagusnya, saya sukalah awak buat macam ni atau tak sangka, rupa-rupanya awak mampu menghasilkan sebegini rupa.  Tahniah.  Tahniah! Rasa sangat-sangat dihargai. Saya manusia biasa, pengiktirafan seperti ini adalah sebahagian kecil dorongan yang diperlukan oleh setiap orang. Siapa juga dia? &lt;br /&gt;Namun satu soalan saya ajukan pada diri saya.  Jika tidak diperolehi? Tidak dihargai?Perlu ke saya berhenti menulis? atau kalau dalam bidang pekerjaan, perlu ke saya berhenti bekerja? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kata Ustaz Abu Ramaysa Idrus Ali. Jadilah apa saja pekerjaan yang kita lakukan sebagai ibadah dan semuanya diniat kerana ALLAH.  Berlapang dada kepada semua orang-orang yang kecewa,yang mengharapkan ttp memperolehi. Sesungguhnya pengiktirafan dari ALLAH itu berlipatganda dari pengiktirafan manusia. Sama-sama kita fikirkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6054088229771186246?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6054088229771186246/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6054088229771186246&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6054088229771186246'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6054088229771186246'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/07/terima-kasih-buat-ustaz-abu-ramaysa.html' title='Terima kasih buat Ustaz Abu Ramaysa Idrus Ali.'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-164978552276169062</id><published>2011-07-14T20:58:00.001+08:00</published><updated>2011-07-14T20:58:35.739+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-164978552276169062?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/164978552276169062/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=164978552276169062&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/164978552276169062'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/164978552276169062'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/07/blog-post.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6885750345254179959</id><published>2011-06-19T10:55:00.001+08:00</published><updated>2011-06-19T13:55:31.359+08:00</updated><title type='text'>Catatan manis buat MAZNIDA MAHADI - USM PENANG</title><content type='html'>Kembali menjejak kaki di menara gading setelah berbelas tahun saya ditinggalkan. Kalau dulu saya berulang memanjat dan menuruni untuk  HBP, kini saya telah berubah, saya akan berulang alik untuk fakulti Ilmu Kemanusiaan. Manisnya saya menginap di kamar yang pernah saya huni sewaktu bergelar pelajar di sini dahulu DESASISWA AMAN DAMAI.  Indahnya kenangan lalu kini berulang sekalipun dalam nada berbeza.  Saya akan kembali berada di dewan kuliah, kembali bergelumang dengan assignment dan tak berapa lama lagi berdepan dengan tesis.  Kalau selama ini tugas saya berdepan dengan tesis2 dan assignment student, kini saya yang harus berdepan sebagai seorang pelajar.  Ah! dua dunia yang sedikit berbeza. Di sini saya bergelar mahasiswa, bukan penulis. Saya sebaris dengan pelajar yang mendengar dan mengunyah setiap penerangan pensyarah.  Namun ketika saya melangkah turun, saya didekati seorang rakan pelajar.&lt;br /&gt; “Kak…Kak Indah Hairanikan?” Sapa gadis itu dengan senyum manis sambil menghulurkan tangannya. Saya menyambutnya.  Saya yakin beberapa rakan turut menyedarinya dan ada yang memandang ke arah kami. Saya mula menggelabah.  Saya tinggalkan gadis itu dengan ucapan terimakasih.  Peristiwa yang sama berulang.  Sewaktu minum pagi di DESASISSA BAKTI.  &lt;br /&gt; “Kak Indah…saya sebenarnya peminat senyap kak Indah. Selalu ke blog akak.” Lalu menghulurkan sebuah buku, mintak ditandatangani dan mata saya tertancap pada senarai blog yang dikunjunginya.  Saya merenung wajah gadis itu.&lt;br /&gt; “Terima kasih..blog akak di senarai teratas.” Ucap saya.  Dia tersenyum.&lt;br /&gt; “Terima kasih kak..saya suka akak.” Ucapan terakhir sebelum berpisah. Dan sebelum berpisah saya sempat bertanya.&lt;br /&gt; “Dari mana adik tahu, akak ada di sini?”&lt;br /&gt; “Ada student lelaki sewaktu di dewan kuliah, dia cakap, Indah Hairani ada dalam dewan ini.” Jawabnya dengan senyum.&lt;br /&gt;Saya mengerut kening.  Saya tercari-cari.  Saya ada pembaca lelaki?  Novel-novel saya, rata-ratanya menjadi kemarahan lelaki. Ah! Apapun ia tetap kenangan manis buat saya.&lt;br /&gt;Terima kasih dik.  Catatan ini istimewa Kak Indah tulis buat adik Maznida Mahadi, USM penang.  Moga kita berjumpa lagi dalam saat yang lebih manis. Salam sayang dari Kak Indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6885750345254179959?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6885750345254179959/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6885750345254179959&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6885750345254179959'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6885750345254179959'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/06/catatan-manis-buat-maznida-mahadi-usm.html' title='Catatan manis buat MAZNIDA MAHADI - USM PENANG'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2302171745876340063</id><published>2011-04-27T17:26:00.003+08:00</published><updated>2011-04-28T01:19:16.358+08:00</updated><title type='text'>Agaknya siapa saya di mata mereka suatu masa nanti..CATATAN SANTAI-SANTAI SEORANG INDAH HAIRANI</title><content type='html'>“30th Kuala Lumpur International Bookfair 2011” seperti tahun-tahun yang lepas, saya turut tersenarai dalam jemputan dari pihak penerbit setelah bergelar penulis. Diberi ruang untuk bertemu dan bermesra dengan pembaca, bersua wajah dengan penulis-penulis hebat, berpeluk mesra dan bertukar fikiran yang barangkali tidak mungkin jika tidak bergelar penulis.  Pengalaman pertama berada di meja penulis jemputan adalah pada tahun 2008, atas jemputan DAWAMA untuk novel pertama saya RINDU BERBISIK, terbitan DBP.  Saya masih ingat, ketika saya digandingkan dengan beberapa penulis hebat, termasuk Faisal Tehrani.  Kecilnya saya saat itu, malah perasaan itu masih berbekas sehingga ke hari ini.   Untuk bertanya banyakpun saya menjadi kelu.  Pada tahun itu, saya sempat bercakap beberapa patah dengan Sasterawan Negara A. Samad Said termasuk  sempat bergambar dengan insane hebat itu. Waktu sangat pantas berlalu, setelah empat tahun berlalu, saya melihat  dunia kepenulisan tanahair begitu berkembang. Kemunculan penulis-penulis baru seperti cendawan tumbuh di musim hujan. Ini menunjukkan satu perkembangan yang positif dalam dunia kepenulisan tanahair.  Penulisan novel menjadi padang kepada geberasi muda yang berbakat untuk menajamkan pena.  Semua orang boleh jadi penulis.  Pada saya penulis bukan sekadar mampu membuat  pembaca tersenyum dan menangis tetapi penulis mempunyai peranan yang lebih besar.  Penulis adalah guru dan pendidik yang mampu menstimulasikan pemikiran pembaca untuk berfikir.  Sementara karya  pula adalah bayangan atau imej penulis dan  pembaca dapat menilai pemikiran, nilai, sikap melalui karya-karya  yang dihasilkan.  Mungkin tidak ramai yang bersetuju dengan pendapat saya.  Tapi inilah hakikat sebenarnya.  Saya mula belajar darinya.  Hari ini saya mula  berfikir, apa yang bakal diperkatakan oleh anak cucu saya apabila karya-karya saya jatuh ke tangan mereka suatu masa nanti.  Setiap kali memikirkannya, saya akan kembali membelek karya-karya saya. Agaknya siapa saya di mata mereka….&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2302171745876340063?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2302171745876340063/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2302171745876340063&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2302171745876340063'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2302171745876340063'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/04/agaknya-siapa-saya-di-mata-anak-cucu.html' title='Agaknya siapa saya di mata mereka suatu masa nanti..CATATAN SANTAI-SANTAI SEORANG INDAH HAIRANI'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-509578152296305531</id><published>2011-04-04T23:22:00.001+08:00</published><updated>2011-04-04T23:24:00.089+08:00</updated><title type='text'>DIA YAN G KUTEMUI....</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-irHxJSC-hOE/TZnigiwk30I/AAAAAAAAAwE/tu5NodzcIPo/s1600/DSC02021.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 283px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-irHxJSC-hOE/TZnigiwk30I/AAAAAAAAAwE/tu5NodzcIPo/s400/DSC02021.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5591749461071421250" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sejak zaman remaja saya mengenali beliau, menyukai puisi2 beliau dan meminati beliau.  Namanya sangat gah di hati saya. Saya kagum dengan bahasa beliau dan kecintaan beliau terhadap dunia sastera Melayu. Pertama kali saya berdepan dengan beliau 10 tahun yang lalu, sebelum saya bergelar penulis.  Seterusnya saya hanya menyoroti perkembangan beliau dari jauh.  Hari ini, saya kembali berdepan dengan beliau, sempat bersembang tentang karya dan dunia kepenulisan tanah air. Lalu sempat saya mencapai nashkah kumpulan puisi beliau DI SINI TEMPATNYA JAUH serta NYANYIAN PUISI – SELALU milik beliau.  Sepanjang memandu pulang, saya kumandangkan lagu2 puisi iyu.  Sangat indah alunan dan getar suara beliau….Sayapun tersentuh menghayati catatan  isteri beliau Puan Selina s f Lee, Lim Swee Tin – penyair, suami dan puisi,saya menjadi semakin kenal beliau melalui melalui kacamata seorang isteri.&lt;br /&gt;Beliaulah penerima S.E.A write, Prof. Madya Dr. Lim Swee Tin. Terima kasih kepada penganjur BENGKEL PENULISAN FIKSYEN SAINS DAN TEKNOLOGI - Universiti Teknologi Malaysia ( UTM) KUMPULAN UTUSAN dan Persatuan Sasterawan Terengganu ( PELITA ) yang menemukan penulis-penulis Pantai Timur dengan beliau.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-509578152296305531?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/509578152296305531/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=509578152296305531&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/509578152296305531'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/509578152296305531'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/04/dia-yan-g-kutemui.html' title='DIA YAN G KUTEMUI....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-irHxJSC-hOE/TZnigiwk30I/AAAAAAAAAwE/tu5NodzcIPo/s72-c/DSC02021.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-121113258248472289</id><published>2011-04-01T07:04:00.002+08:00</published><updated>2011-04-01T07:05:45.337+08:00</updated><title type='text'>Bila BERIKAN AKU RINDU ditemui</title><content type='html'>Setiap kali novel baru saya terbit dan mula di pasaran, saya sering menjadi orang lain dan bersama-sama membelek novel-novel  dan mencari-cari novel sendiri di rak sambil memerhati khalayak pembaca.  Siang tadi kesempatan yang ada, saya berlegar di dua buah toko buku kawasan saya.  Jenuh mencari, tiba-tiba mata saya mula menjamah apa yang saya cari.  Sebuah BERIKAN AKU RINDU terselit di celah-celah susunan novel lain.   Hanya sebuah? Getus hati saya.  Saya menariknya dan membalik-baliknya.  Seorang pembantu toko mendekati saya.&lt;br /&gt; “Dik..hanya satu ni yg ada dik?”&lt;br /&gt; “Ya kak..tak banyak yang sampai.  Hanya beberapa buah.” Jawab gadis itu dengan senyum.&lt;br /&gt; “Kalau akak nak, beli teruslah kak, tu aje yang tinggal.  Nanti tak sempat. Novel baru ni kak.” Saya terkedu.  Novel di tangan saya, saya renung dengan sayu.  Tidak hairanlah ramai yang merungut, sukarnya mendapatkan novel-novel saya di toko2 buku.  Saya mengelus dada, barangkali nama saya tidak tersenarai  dalam pesanan  mereka.  Saya memeluk BERIKAN AKU RINDU.&lt;br /&gt; “Akak nak ke?” Tiba-tiba gadis itu bertanya.&lt;br /&gt; “Ya ya  saya nak.” Jawab saya ringkas.&lt;br /&gt;Saya terus ke kaunter.  BERIKAN AKU RINDU hulurkan kepada petugas toko untuk membayarnya.&lt;br /&gt; “Novel2 lain penulis ni, tak ada ke?” soal saya sekadar ingin mendengar jawapannya.&lt;br /&gt; “Entah…kalau tak ada kat atas rak tu, tak adalah kak.  Kenapa kak? Akak peminat Indah Hairani ke?” &lt;br /&gt; “Tak…saya baru nak kenal dia…maksud saya, baru nak baca karya-karya dia.” Jawab saya sambil menghulurkan not limapuluh.  Sebaik sahaja lebihan dikembalikan, saya terus melangkah ke kereta.  Saya meletakkan BERIKAN AKU RINDU di atas kusyen sebelah.  Saya teringatkan FAEN, saya juga teringatkan THANIA. Saya seperti kembali berbicara dengan FIQRI  dan tidak ketinggalan SYED SOPHIAN.  Kalian berempat, kekuatan BERIKAN AKU RINDU.  &lt;br /&gt;Aku ingin sekali membawa mereka mendekati kalian dan belajar dari cinta, kesetiaan dan penderitaan kalian.  Bisik saya seakan-akan mereka itu hidup dan wujud bersama saya.   Saya memandu pulang dengan membawa BERIKAN AKU RINDU.   Tenanglah duhai Indah Hairani.  Kau hanya orang kecil yang belajar berdiri dan melangkah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-121113258248472289?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/121113258248472289/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=121113258248472289&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/121113258248472289'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/121113258248472289'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/04/bila-berikan-aku-rindu-ditemui.html' title='Bila BERIKAN AKU RINDU ditemui'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8922685956776833236</id><published>2011-03-26T08:07:00.001+08:00</published><updated>2011-03-26T08:09:19.342+08:00</updated><title type='text'>TANDA SYG INDAH PADA SEMUA</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Setelah begitu lama membiarkan blog Ndah sepi, Ndah kembali menulis atas nama rindu pada semua, Ndah cuba untuk mengetuk-ngetuk keyboard.  Ingin kembali bercerita seperti dahulu, berkongsi banyak perkara dengan semua. Tak nafikan, facebook banyak mengambil masa Ndah.  Status2 yang indah lontar dan komen2 pembaca  sedikit sebanyak buat Ndah terleka dan asyik di sana.  Tidak seperti selalu setiap karya baru Ndah di pasaran, Ndah akan menulis tentangnya di blog. Tetapi tidak dengan kelahiran BERIKAN AKU RINDU ini.  Sebenarnya banyak yang Ndah nak perkatakan mengenai BAR ini.  Pada Ndah, BERIKAN AKU RINDU adalah karya terbaik Ndah antara karya2 Ndah yang lain.  Sewaktu menggarapnya, Ndah seperti tidak mahu menyudahkannya, biarlah perasaan Ndah berlari dan berlari.  Apabila ketua editor memberitahu, BERIKAN AKU RINDU sebuah karya Ndah yg sgt  menyentuh perasaan malah beliau dapat merasaan sewaktu membacanya  dan memberi keyakinan bahawa karya itu akan mendapat tempat di hati peminat novel, Ndah mengucapkan Alhamdulillah.  Mahasuci, Dia yang meminjamkan perasaan dan segala keindahan untu BERIKAN AKU RINDU. Justeru itu suka Ndah nyatakan di sini, kehebatan sesebuah karya, bukan hanya terletak pada keupayaan penulis semata-mata, sebaliknya turut mengambilkira sentuhan editor juga kebijaksaan pereka grafik mevisualkan seluruh penceritaan melalui kulit novel.  BERIKAN AKU RINDU terhasil dari gabungjalin itu.  Terima kasih Tn. Haji Mohd Ali, selaku ketua editor, Syreena Jamil sebagai pereka grafiknya dan seterunya kepada seluruh warga  penerbitan Buku PRIMA dan Karangkraf.   Salam hormat dari Ndah.  Kepada semua pembaca karya2 Ndah, BERIKAN AKU RINDU adalah  adalah sumbangseh terbaik Ndah buat semua. Salam syg dari Indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8922685956776833236?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8922685956776833236/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8922685956776833236&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8922685956776833236'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8922685956776833236'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/03/blog-post.html' title='TANDA SYG INDAH PADA SEMUA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6476510421480689212</id><published>2011-03-08T07:32:00.000+08:00</published><updated>2011-03-08T07:33:43.939+08:00</updated><title type='text'>SEKUJUR DERITA</title><content type='html'>( Dedikasi untuk seorang sahabat )&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika mentari mengukir  alis  pada wajah  siang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan mengucup lembut bibir yang masih basah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kau bertenggek di bangku kayu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sambil  mengukir  senyum&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ingatanpun  berlari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika menjejak   embun di daun ilalang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sambil mengirai rambut yang mulai basah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kau tersenyum melihat wajah awan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;saat  menjadi sangat  manis&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika senja melabuh  wajah di kaki bukit&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan bayang rembulan  jatuh di Teluk&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kau melangkah tinggalkan Tepoh yang sunti&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sambil mengucap selamat tinggal&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika menguak  daun  jendela&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ada garis luka teringgal di bantal&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;akupun mula kenal sekujur derita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6476510421480689212?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6476510421480689212/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6476510421480689212&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6476510421480689212'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6476510421480689212'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/03/sekujur-derita.html' title='SEKUJUR DERITA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6582309141466321934</id><published>2011-03-08T07:12:00.003+08:00</published><updated>2011-03-08T07:22:51.455+08:00</updated><title type='text'>Waktu..</title><content type='html'>Assalamualaikum kepada  semua pengunjung blog Indah..&lt;br /&gt;Cepatnya masa bergerak.  Pejam celik, March dahpun menjelma.  March bulan yg sgt melelahkan.  Kalau boleh sy nak lambatkan langkah matahari, namun dia tetap bergerak dan bergerah.  Hanya beberapa hari lagi 15 March akan menjelma.  Perasmian 1 ASEAN 1 JALINAN, satu pameran tekstil tempatan dan negara ASEAN dan sy terlibat secara langsung.  Aduhai agak sempuk mendepaninya...selepas 23 March sy akan menarik nafas lega dan akan bercuti dan bersantai.....saya berharap tidak ada sebarang kengkangan...doakan saya.  Salam sayang buat semua..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6582309141466321934?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6582309141466321934/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6582309141466321934&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6582309141466321934'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6582309141466321934'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/03/waktu.html' title='Waktu..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6667478727483539165</id><published>2011-03-07T07:45:00.002+08:00</published><updated>2011-03-07T07:55:44.729+08:00</updated><title type='text'>Mengucup bibir pagi</title><content type='html'>Assalamualaikum kepada semua pengunjung blog Pena Indah Hairani,&lt;br /&gt;Alhamdulillah pagi ini, saya sempat mengucup bibir pagi dengan coretan yang sekian lama  tidak berkesempatan untuk saya lakukannya..Pagi yang sunti.  Saya menghirup udara pagi sambil menarik nafas dalam..sangat nikmat dan damai.  Indahnya bumi ALLAH yang diciptakan untuk kita.  Saat2 begini sering menjadi waktu terbaik untuk saya berkarya. Sayangnya waktu2 begini juga saya harus melangkah ke tempat kerja.  Dan sudah pasti saya perlu memindahnya pada malam...apapun saya tetap berusaha melakukan demi cinta saya pada dunia penulisan.  Alhamdulillah...syukur saya atas segalanya...kepada semua pembaca syukurlah atas segala nikmat yang dikecapi hari ini dan semalam.  Salam sayang dari Ndah buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6667478727483539165?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6667478727483539165/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6667478727483539165&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6667478727483539165'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6667478727483539165'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/03/mengucup-bibir-pagi.html' title='Mengucup bibir pagi'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6565020452449760983</id><published>2011-03-03T19:24:00.002+08:00</published><updated>2011-03-03T21:30:31.447+08:00</updated><title type='text'>BERIKAN AKU RINDU</title><content type='html'>BERIKAN AKU RINDU..&lt;br /&gt;saya menarik nafas lega.  Akhirnya lahir dan menjadi kenyataan setelah berhempas pulas menyiapkannya. Terima kasih kepada warga penerbitan Buku PRIMA - Tn. Hj. Mohammad Ali, Pn. Suraya ( lebih mesra dengan panggilan Sue )Pn.  Aishah ( Chah ), Syereen, sentuhan tuan dan puan2 sangat membanggakan.  BERIKAN AKU RINDU sangat bererti. Kepada pemninat2 karya Ndah, dengarlah bisikan ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"Ketika cinta mendekat.  Kita menjauhkan diri.  Ketika cinta pergi, kita tercari-cari. Cinta itu aneh. Ada rindu pada setiap tapak-tapak yang ditinggalkan. Buat peminat karya Indah Hairani, saya titipkan BERIKAN AKU RINDU sebagai tanda kasihnya saya pada semua.  Salam terindah dari saya."&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6565020452449760983?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6565020452449760983/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6565020452449760983&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6565020452449760983'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6565020452449760983'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/03/berikan-aku-rindu.html' title='BERIKAN AKU RINDU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4097127167924433791</id><published>2011-02-12T00:28:00.000+08:00</published><updated>2011-02-12T00:29:02.105+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4097127167924433791?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4097127167924433791/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4097127167924433791&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4097127167924433791'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4097127167924433791'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/02/blog-post.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-9008259026949175410</id><published>2011-02-11T19:11:00.000+08:00</published><updated>2011-02-11T19:12:03.645+08:00</updated><title type='text'>ADUHAI..SAYA HARUS PANDAI MENGURUS WAKTU</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Salam tahun baru kepada semua..sekian lama saya tidak meninggalkan jejak di blog, rindu mengundah…agak sibuk.  Menjinjing buku ke sana ke mari,.  Berat lengan, sampai ada yang kata saya cikgu. Saya hanya mampu tersenyum…saya harus menelaahnya..kalau macam nilah kata hati saya, lebih baik saya kembali bergelar pelajar.  Masa belajar dulu, saya tidak pernah menjadi ulat buku macam ni…kini saya tidak sempat untuk membelek novel2 lagi…saya hanya sempat membelek buku2 yang tebal dan aduh!...sambungan DI HUJUNG RANTING?…hwaaa…kepala saya kembali berdenyut.  Manakan persiapan untuk 1 ASEAN 1 JALINAN, manakan untuk program sampingan fesyen show 15 Mac dan 20 Mac…saya kena ada, bukan apa-apa Cuma menjadi kaki sibuk…hari ini saya menarik nafas, sampai bila saya membelenggu diri saya denan kesibukan itu. Saya harus belajar menjadi seorang yang tenang dan tahu membahagi waktu.  Ya!!! Malam tadi BAB 13 sudahpun siap…DHR II. Kepada pembaca yang sudi membaca karya Indah dan sudahpun menghabiskan DI HUJUNG RANTING, Tidak puas hati dengan endingnya? insya-ALLAH..tunggulah!  Salam sayang buat semua. Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-9008259026949175410?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/9008259026949175410/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=9008259026949175410&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9008259026949175410'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9008259026949175410'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/02/aduhaisaya-harus-pandai-mengurus-waktu.html' title='ADUHAI..SAYA HARUS PANDAI MENGURUS WAKTU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3069649735709727435</id><published>2011-01-05T22:36:00.000+08:00</published><updated>2011-01-05T22:37:27.102+08:00</updated><title type='text'>INGATAN TERMAHAL - Sebuah dedikasi buatmu</title><content type='html'>Saya dedikasikan puisi ini buat semua guru-guru, menghargai jasa mereka sebagai insan yang mendidik masyarakat menjadi siapa yang mereka inginkan.  Puisi ini saya pernah deklamasikan semasa majlis pelancaran novel saya RINDU BERBISIK ( DBP ) dan HANYA SEBATAS INI ( BUKU PRIMA) yang disempurnakan oleh yg. Berhormat Tn. Hj. Razif Abd. Rahman, Pengerusi Jawatankuasa Pelajaran, Pengajian Tinggi, Teknologi dan Sumber Manusia Negeri Terengganu.  Pelancaran tersebut  adalah bersempena majlis persaraan sifu  saya Ali Jusoh yang lalu. Sifu yang sering merasa bangga dengan pencapaian saya. Terima kasih cikgu.&lt;br /&gt;INGATAN TERMAHAL&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingatannya melingkar &lt;br /&gt;saat pertama menjengah siang &lt;br /&gt;dan memberi salam pada matahari&lt;br /&gt;di perbukitan daerah ilmu yang kumuh itu&lt;br /&gt;seorang anak tidak bersepatu&lt;br /&gt;dan berbaju putih lusuh&lt;br /&gt;terduduk di bangku kayu &lt;br /&gt;menunggu di bawah atap rumbia &lt;br /&gt;dan berlantai tanah hitam&lt;br /&gt;tanpa  kertas dan pena. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mata polos itu merenung tajam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan penuh rasa cinta&lt;br /&gt;dia menghulur &lt;br /&gt;sejumlah abjad&lt;br /&gt;sebatang pena&lt;br /&gt;selembar kertas&lt;br /&gt;untuk disusun menjadi kosa kata&lt;br /&gt;mencatat mimpi&lt;br /&gt;dan melakar cita&lt;br /&gt;yang sebelumnya tersangkut pada batu-batu sungai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan penuh rasa kasih&lt;br /&gt;dia mengutip setiap abjad yang gugur&lt;br /&gt;menajamkan pena yang tumpul&lt;br /&gt;dan melakar kembali lembar yang luntur&lt;br /&gt;pada setiap kali anak itu tertidur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelmarin&lt;br /&gt;saat dia terduduk &lt;br /&gt;menakung lelah yang berdekad itu&lt;br /&gt;seorang anak muda berdiri dengan senyum&lt;br /&gt;menghulur  selembar kertas&lt;br /&gt;ada  tercatat kata-kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“ TERIMA KASIH CIKGU” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Indah Hairani&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3069649735709727435?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3069649735709727435/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3069649735709727435&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3069649735709727435'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3069649735709727435'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2011/01/ingatan-termahal-sebuah-dedikasi-buatmu.html' title='INGATAN TERMAHAL - Sebuah dedikasi buatmu'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6028578118471091665</id><published>2010-12-07T08:22:00.003+08:00</published><updated>2010-12-07T08:32:46.632+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TP1-r5HItEI/AAAAAAAAAsc/ROriZDjx-0o/s1600/DSC00139.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 206px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TP1-r5HItEI/AAAAAAAAAsc/ROriZDjx-0o/s400/DSC00139.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5547729608520545346" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barangkali inilah ungkapan terbaik yang harus saya ungkapkan dan telah telah saya coretkan pada manuskrip terbaru saya DIA BERIKAN AKU RINDU yang telahpun usai pembikinannya sebagai sedikit penghargaan dari saya yang kadangkala mengabaikan mereka demi untuk sebuah penulisan. Tanpa pengorbanan, barangkali saya tidak mampu menghasilkan penulisan sebelumnya.  Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan kalimah Bismillahirahmanirahim&lt;br /&gt;Kutitipkan naskah rindu&lt;br /&gt;buat insan yang aku cintai&lt;br /&gt;dan kuntum flamboyan  cinta kami&lt;br /&gt;yang sedang mekar &lt;br /&gt;dan harum di taman&lt;br /&gt;Oyie, Onie, Osyie, Bella&lt;br /&gt;‘Dia berikan aku Rindu’&lt;br /&gt;kupersiapkan di atas hamparan &lt;br /&gt;pengorbanan kalian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6028578118471091665?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6028578118471091665/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6028578118471091665&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6028578118471091665'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6028578118471091665'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/12/barangkali-inilah-ungkapan-terbaik-yang.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TP1-r5HItEI/AAAAAAAAAsc/ROriZDjx-0o/s72-c/DSC00139.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7866714360322469652</id><published>2010-12-02T08:03:00.001+08:00</published><updated>2010-12-02T08:03:21.311+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7866714360322469652?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7866714360322469652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7866714360322469652&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7866714360322469652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7866714360322469652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/12/blog-post.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3057272615933001750</id><published>2010-10-26T04:08:00.000+08:00</published><updated>2010-10-26T04:11:59.554+08:00</updated><title type='text'>DENGAN PENA BAHASA - BERITA MINGGU 24/10/2010</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TMXkKXDM5SI/AAAAAAAAArk/xmNi4pUuGLA/s1600/penabahasa.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 67px; height: 130px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TMXkKXDM5SI/AAAAAAAAArk/xmNi4pUuGLA/s400/penabahasa.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5532078583931790626" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3057272615933001750?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3057272615933001750/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3057272615933001750&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3057272615933001750'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3057272615933001750'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/10/dengan-pena-bahasa-berita-minggu.html' title='DENGAN PENA BAHASA - BERITA MINGGU 24/10/2010'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TMXkKXDM5SI/AAAAAAAAArk/xmNi4pUuGLA/s72-c/penabahasa.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7727082495776056036</id><published>2010-10-09T23:41:00.000+08:00</published><updated>2010-10-09T23:42:16.763+08:00</updated><title type='text'>CINTA YANG PERGI</title><content type='html'>Pada remang senja berdarah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di atas tanah merah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kuletakkan jasad cinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di tepi pusara&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di bawah gerimis yang meluruh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika aku bersimpuh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika kutatap sengsaranya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;airmataku  menimpa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pada wajah  yang bening&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan di atas bibir yang garing&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;telah pergi buat selamanya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;meninggalkan setiaku yang dewasa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan rindu-rindu yang melata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tidak akan kulihat lagi senyum&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan jeling mesranya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika  menunggu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan menghantarku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tidak akanku dengar lagi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;zikir cinta kalimah rindunya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di telingaku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu ketika talkin dibaca&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kubisikan dengan rawan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;agar dia dengari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku tidak ingin dia pergi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan….&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kuulangi berkali&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7727082495776056036?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7727082495776056036/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7727082495776056036&amp;isPopup=true' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7727082495776056036'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7727082495776056036'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/10/cinta-yang-pergi.html' title='CINTA YANG PERGI'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4402111774570797479</id><published>2010-10-01T13:40:00.001+08:00</published><updated>2010-10-01T13:43:52.105+08:00</updated><title type='text'>TEMANI AKU REMBULAN</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKV1A40HtVI/AAAAAAAAArc/6S4CCOuAZUY/s1600/MOON2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 108px; height: 145px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKV1A40HtVI/AAAAAAAAArc/6S4CCOuAZUY/s400/MOON2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5522949176151225682" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Temani aku rembulan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;biarkan bintang-bintang lena &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di kasur malam&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan mentari melepas lelah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di jidar senja&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika ombak beristiharat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;di labuhan &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Temani aku rembulan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kita  bersunyi berdua&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;melakar mata pena&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mengalirkan tinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mengatur askara&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dalam bahasa cinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;yang dewasa &lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Temani aku rembulan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku ingin menyebutnya &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika hanya kita berdua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4402111774570797479?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4402111774570797479/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4402111774570797479&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4402111774570797479'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4402111774570797479'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/10/temani-aku-rembulan.html' title='TEMANI AKU REMBULAN'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKV1A40HtVI/AAAAAAAAArc/6S4CCOuAZUY/s72-c/MOON2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1294995902625929949</id><published>2010-10-01T13:20:00.002+08:00</published><updated>2010-10-01T13:33:31.996+08:00</updated><title type='text'>KERANA SAYA BUKAN SIAPA-SIAPA</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKVyfN3L2NI/AAAAAAAAArU/lB3r2NPu6MQ/s1600/Dato%27sri+copy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 337px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKVyfN3L2NI/AAAAAAAAArU/lB3r2NPu6MQ/s400/Dato%27sri+copy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5522946398662416594" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Beliau memandang ke arah saya dengan senyum. Tahniah! teruslah menulis..semuga berjaya. Ungkap beliau, sambil mencapai sebatang pena lantas mencoret sesuatu pada DHR. Saya terharu dengan kerendahan hati beliau kerana saya bukan siapa-siapa. Beliau yang saya maksudkan adalah YAB Menteri Besar Terengganu..catatan i...ni sangat bermakna buat saya. Terima kasih Dato' Seri..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1294995902625929949?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1294995902625929949/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1294995902625929949&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1294995902625929949'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1294995902625929949'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/10/kerana-saya-bukan-siapa-siapa.html' title='KERANA SAYA BUKAN SIAPA-SIAPA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TKVyfN3L2NI/AAAAAAAAArU/lB3r2NPu6MQ/s72-c/Dato%27sri+copy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1326380617454471835</id><published>2010-09-28T02:24:00.000+08:00</published><updated>2010-09-28T02:25:34.993+08:00</updated><title type='text'>erm...suami siapa tu...</title><content type='html'>Assalamualaikum dan salam sejahtera kepada semua,&lt;br /&gt;Pagi2 sebaik sahaja saya memakir kereta saya, hp saya berbunyi.  Aduhai..paginya, tunggulah saya sampai di bilik sambil tangannya  meraba-meraba mencari hp.  Bunyi itu terhenti.  Isy! Tak boleh tunggu ke, nak bercakap dengan kita, tunggu lah! Rungut saya sendiri.  Saya kembali melangkah dan kembalai melayan perasaan melihat pokok yang teratur cantik.  Seperti biasa saya akan tersenyum sendiri melihat suasana itu.Tiba-tiba telefon menjerit lagi.  Sy terus menarik keluar dari handbeg dan menekap di telinga. Suara lelaki kedengaran menejah telinga saya.&lt;br /&gt; “Awak tau tak, saya tak habis lagi geram kat awak ni.  Tak habis lagi sakit hati saya ni.! Awak bayar balik duit sy tu?” Dada saya berdegup.  Apa cerita ni.  Saya merenung hp saya sekali imbas dan kembali menekap ke telinga.  Saya membiarkan dia melepaskannya.  Barangkali ada yang belum puas diluahkan.&lt;br /&gt; “Saya nak cakap, tadi.  Tapi mak awak ada. Nanti apa kata dia? Bla..bla,,” Saya hanya diam mendengarnya. Seronok jugak mendengar lelaki melepas geram dan membebel.&lt;br /&gt; “Eh! Awak dengar tak?” Suara itu kedengaran meninggi.&lt;br /&gt; “Ya saya dengar ni…”jawab saya selamba namun saya cuba tahan ketawa.  Suara itu tiba-tiba senyap.&lt;br /&gt; “Hello! Siapa ni?” Hahaha dah bercupak dia meluah marah, baru dia nak tanya siapa.&lt;br /&gt; “Encik nak cakap dengan siapa?”  &lt;br /&gt; “Allahuakbar...” hanya itu kedengaran di hujung panggilan.  Kemudian panggilan diputuskan.  Saya ketawa sendiri.  Saya yakin, ini kes gaduh di depan mentua.  Berlakon  menjadi pasangan yg baik depan mentua.  Isteri minta duit beri sahaja, lepas tu mintak semula.  Erm....tercari-cari  saya, suami siapa agaknya tu…salah nombor  dari pasangan macam tak logikkan? Tp itulah hakikat.  Saya sendiri tidak simpan nombor orang-orang terdekat dalam hidup saya dalam hp, saya mengingati hampir 50 nombor telefon, dan akan menekan-nekan nombor bila membuat panggilan.  Mungkin ‘suami’ yang terlanjur tu, macam saya juga kut, menekan nombor isteri tetapi tertekan nombor saya.  Moral of the story, nombor orang penting, saya kena ‘save’, kes silap nombor membuka mata saya. Bagaimana pula dengan kes-kes kecemasan? Pada nombor siapa akan dihubungi bila terjadi sesuatu pada pada saya. Sebaik sahaja sampai di meja, saya terus memasuk dan menyimpan nombor orang yang penting dalam hidup saya.  Salam sayang buat semua dari Ndah…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1326380617454471835?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1326380617454471835/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1326380617454471835&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1326380617454471835'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1326380617454471835'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/09/ermsuami-siapa-tu.html' title='erm...suami siapa tu...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5620409191894329828</id><published>2010-09-07T06:16:00.002+08:00</published><updated>2010-09-07T06:21:38.852+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TIVoUNBNYBI/AAAAAAAAArM/lCTjpkCH3qo/s1600/idulfitri+2010.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 350px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TIVoUNBNYBI/AAAAAAAAArM/lCTjpkCH3qo/s400/idulfitri+2010.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5513928015086444562" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam buat semua blogger dan semua yang sudi singgah di anjung Pena Indah,&lt;br /&gt;Tiada yang lebih menyenangkan apabila dapat mengucapkan selamat menyambut Idil Fitri kepada semua...maafkan saya jika ada yang tersalah kata terkasar bahasa sepanjang tahun ini dan tahun sebelumnya.  Maaf zahir dan batin. Salam sayang dari Ndah buat semua.&lt;br /&gt;Wassalam...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5620409191894329828?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5620409191894329828/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5620409191894329828&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5620409191894329828'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5620409191894329828'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/09/salam-buat-semua-blogger-dan-semua-yang.html' title=''/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TIVoUNBNYBI/AAAAAAAAArM/lCTjpkCH3qo/s72-c/idulfitri+2010.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8567195191202717538</id><published>2010-08-12T20:10:00.004+08:00</published><updated>2010-08-13T12:25:17.964+08:00</updated><title type='text'>Ucapan Terima Kasih...kado buatku</title><content type='html'>Sebagai menghargai sebuah persahabatan dan menghargai puisi buat saya,saya pastekan puisi yang diantarkan seorang teman dari seberang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moh. Ghufron Cholid August 6 at 3:08pm &lt;br /&gt;Teruntuk sahabat Indah Hairani Latif, Kuala Terengganu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rindumu berbisik&lt;br /&gt;Pada tiap desir yang menjelma jejak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Angin mengisahkan kenangan yang kau kekalkan&lt;br /&gt;Hingga aku tahu makna pertemuan dan perpisahan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terkadang tinta airmatamu melukis luka&lt;br /&gt;Namun penuh doa berbingkai ridla&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rindumu berbisik&lt;br /&gt;Hatiku terusik&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini&lt;br /&gt;Aku semakin tahu&lt;br /&gt;Rindumu berbisik &lt;br /&gt;Bukan untuk mengusik&lt;br /&gt;Melainkan berbagi jejak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini &lt;br /&gt;Aku semakin mengerti&lt;br /&gt;Rindumu berbisik&lt;br /&gt;Bukan untuk mengusik&lt;br /&gt;Melainkan menegaskan keyakinan&lt;br /&gt;Pertemuan dan perpisahan&lt;br /&gt;Serupa baju dan celana&lt;br /&gt;Menambah pesona kedewasaan jiwa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Amien, 6 Agustus 2010&lt;br /&gt;Puisi ini aku buat, setelah aku membaca sekilas novel Rindu Berbisik Karya Indah Hairani asal Kuala Terengganu. &lt;br /&gt;Selamat membaca dan selamat mengapresiasi dan untuk sahabat Indah Hairani Latif terimakasih atas kado persahabatan dan persaudaraanmu yang tulus, walau berbeda negara.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8567195191202717538?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8567195191202717538/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8567195191202717538&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8567195191202717538'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8567195191202717538'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/08/ucapan-terima-kasihkado-buatku.html' title='Ucapan Terima Kasih...kado buatku'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2922832530307179848</id><published>2010-07-26T08:35:00.007+08:00</published><updated>2010-07-26T21:31:15.091+08:00</updated><title type='text'>BAHASA JIWA YANG MENDALAM</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TEzalr1GnjI/AAAAAAAAAqY/Nr_dof_CiAY/s1600/DSC09516.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TEzalr1GnjI/AAAAAAAAAqY/Nr_dof_CiAY/s400/DSC09516.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5498009586068004402" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TEzaHlWinuI/AAAAAAAAAqQ/Y6Gql8afPaM/s1600/ibu+katika.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TEzaHlWinuI/AAAAAAAAAqQ/Y6Gql8afPaM/s400/ibu+katika.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5498009068933127906" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum, sudah lama tak update blog, &lt;br /&gt;Banyak sangat yg ingin dikongsikan bersama pembaca.  Sedikit  sibuk dengan tugas-tugas ‘ad-hoc’ dan juga yang terancang sebelumnya.  Festival Gamelan Sedunia telah selesai, sekalipun sumbangan saya dalam program sangat kecil, namun tugas-tugas saya memberi erti besar pada saya. Tugas-tugas saya dalam dokumentasi inventori memberi peluang saya bertemu dengan  ketua dan ahli berbagai kumpulan..  Sudah tentu pertemuan itu saya isikan sepenuhnya, pertemuan saya dengan sdr. Sri Joko Roharjo Dalang dari Grup Benawar, ibu Kartika dari grup Sanggar Murti, sdr Danis,  Boby Budi Santosa, gitaris hebat dari kumpulan Benawar. Malah ramai lagi yang saya temui. Interview saya bukan hanya berkisar pada penglibatan mereka dan dunia gamelan malah meliputi pandangan mereka tentang muzik dan seni yang lain. Meremang dan sangat teruja, mereka memiliki bahasa jiwa yang mendalam. Mentafsirkan dengan sangat halus. Rata-rata mereka memiliki master dalam bidang masing-masing. Kenayakkan mereka adalah pensyarah dan  tenaga pengaraj di Institut Seni Indonesia di seluruh negeri di negara tesebut.  Sangat membanggakan.  Tidak hairan mereka sudah terbang ke pelusuk dunia. ..Russia, USA, Perancis, Jepun, Belanda, Australia, Singapura, Tunisia, New Zealand, England dan banyak lagi. Sesungguhnya kehadiran mereka tidak bersahaja.  Insya-ALLAH pada kesempatan lain saya akan menulis lagi tentang mereka dan program yang baru berlalu…salam syg dari Ndah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2922832530307179848?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2922832530307179848/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2922832530307179848&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2922832530307179848'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2922832530307179848'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/07/bahasa-jiwa-yang-mendalam.html' title='BAHASA JIWA YANG MENDALAM'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TEzalr1GnjI/AAAAAAAAAqY/Nr_dof_CiAY/s72-c/DSC09516.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4390812428663545718</id><published>2010-07-01T20:52:00.004+08:00</published><updated>2010-07-01T21:00:58.301+08:00</updated><title type='text'>KREAVITI ANAK TEMPATAN MEMUKAU....</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyRTIjKxgI/AAAAAAAAAqI/hHqhEZTnGG0/s1600/DSC09169.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyRTIjKxgI/AAAAAAAAAqI/hHqhEZTnGG0/s400/DSC09169.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488921803756324354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyRF69bR0I/AAAAAAAAAqA/UM_B8oAHgkA/s1600/DSC09167.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyRF69bR0I/AAAAAAAAAqA/UM_B8oAHgkA/s400/DSC09167.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488921576770062146" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyQgqRlHOI/AAAAAAAAAp4/EIt8e6Rlbwk/s1600/DSC09165.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyQgqRlHOI/AAAAAAAAAp4/EIt8e6Rlbwk/s400/DSC09165.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488920936636030178" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyQSsW4DtI/AAAAAAAAApw/dP6QBPR8tyc/s1600/DSC09163.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyQSsW4DtI/AAAAAAAAApw/dP6QBPR8tyc/s400/DSC09163.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488920696676945618" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyP62Ne-VI/AAAAAAAAApo/swDKDbJguDU/s1600/DSC09162.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyP62Ne-VI/AAAAAAAAApo/swDKDbJguDU/s400/DSC09162.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488920287005047122" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum buat semua pengunjung,&lt;br /&gt;Lama tak ‘update’, rindu rasanya.  Tak ada buah tangan terbaik untuk semua yang datang kecuali sedikit keterujaan untuk di kongsi bersama pembaca.  Bila program untuk ke sana diajukan, saya orang yang sangat tak sabar untuk ke sana, apa tidaknya, peluang untuk bertemu Prof. Sulaiman bin Abdul Ghani  sebagai Chief Executive Officer di TIDE bukanlah mudah.  Bila Sue bertanya saya;&lt;br /&gt;“Akak nak jumpa Prof.? Beliau ada.” Saya tersenyum. Kalaulah saya boleh jerit, saya akan cakap “Ya! Sue…tq Sue, sayang, Sue.”  Saya simpan kegembiraan itu, senyap-senyap.&lt;br /&gt;“Sue, akak datang secara tak formal dik.  Tak elok rasa mengganggu beliau”, Ujar saya. &lt;br /&gt;“Tak kak..Profpun nak jumpa akak,”  Wah! Happynya saya..&lt;br /&gt;Pada jam 2.30 saya tiba di TIDE bersama Gee dan dua orang student praktikal dari UMS.  Sue dan Ayu datang menyambut kami dan hampir duapuluh minit, kami dibawa melihat pakaian hasil rekaan anak tempat yang telah merangkul anugerah berbagai peringkat pertandingan berprestij negara.  Prof muncul dengan senyum, dan sayalah org yang paling gembira pada pertemuan itu.  Banyak perkara yang dibincangkan dan diperkatakan oleh beliau, dan sepanjang pertemuan itu saya seperti tidak terlepas walaupun satu perkataan.  Dan perkataan terakhir dari beliau,&lt;br /&gt;“Saya berterima kerana sudi berkunjung dan berharap kita dapat saling berkongsi banyak perkara.  Bidang tekstil warisan ini sangat luas..”aduhai..apa yang mampu saya katakana selain dari mengucapkan ribuan terima kasih dan memohon maaf kerana mengambil waktu beliau selama hampir satu jam.  Kepada Sue dan Ayu, kalian sangat bertuah memiliki boss seperti Prof. Saya tinggalkan perkarangan TIDE dengan seribu angan-angan.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua dari Ndah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4390812428663545718?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4390812428663545718/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4390812428663545718&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4390812428663545718'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4390812428663545718'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/07/assalamualaikum-buat-semua-pengunjung.html' title='KREAVITI ANAK TEMPATAN MEMUKAU....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TCyRTIjKxgI/AAAAAAAAAqI/hHqhEZTnGG0/s72-c/DSC09169.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5006468702507716324</id><published>2010-06-22T07:46:00.001+08:00</published><updated>2010-06-22T07:46:33.245+08:00</updated><title type='text'>DENGAN PENA BAHASA</title><content type='html'>Dengan pena bahasa &lt;br /&gt;kutulis bisik sukmaku &lt;br /&gt;dalam susun aksara &lt;br /&gt;rindu yang kian tua &lt;br /&gt;pada daun yang meluruh &lt;br /&gt;di halaman jiwa &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika senja jingga &lt;br /&gt;kutulis setiaku yang dewasa &lt;br /&gt;pada pipi mentari &lt;br /&gt;dan ketika semilir angin &lt;br /&gt;mengucup bibir rembulan &lt;br /&gt;ketika embun mulai &lt;br /&gt;meniduri dada malam &lt;br /&gt;dan tinta masih tersisa &lt;br /&gt;kutulis lagi bisik sukmaku &lt;br /&gt;dengan pena bahasa &lt;br /&gt;dalam susun aksara &lt;br /&gt;kalimah cinta &lt;br /&gt;yang lebih sempurna.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5006468702507716324?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5006468702507716324/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5006468702507716324&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5006468702507716324'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5006468702507716324'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/06/dengan-pena-bahasa.html' title='DENGAN PENA BAHASA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3222605790662673688</id><published>2010-06-22T07:43:00.001+08:00</published><updated>2010-06-22T07:43:56.605+08:00</updated><title type='text'>AKU HANYALAH</title><content type='html'>Aku hanya bebunga rumput &lt;br /&gt;bertabur pada natar jingga&lt;br /&gt;antara jalur-jalur melintang&lt;br /&gt;dan garis-garis berdiri&lt;br /&gt;diterbangkan angin&lt;br /&gt;bertebar di pasir&lt;br /&gt;ketika hujan rintik&lt;br /&gt;dan air mula mulih&lt;br /&gt;aku terdampar&lt;br /&gt;dan tersangkut &lt;br /&gt;pada gigi mentari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akupun hanya &lt;br /&gt;sepohon senduduk&lt;br /&gt;belajar berbunga &lt;br /&gt;ketika langsat &lt;br /&gt;kuning mencelah&lt;br /&gt;aku terbiar di pangkal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku hanya bunga rumput&lt;br /&gt;dan sepohon senduduk.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3222605790662673688?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3222605790662673688/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3222605790662673688&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3222605790662673688'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3222605790662673688'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/06/aku-hanyalah.html' title='AKU HANYALAH'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-141721851584149949</id><published>2010-06-14T08:33:00.004+08:00</published><updated>2010-06-14T08:41:52.789+08:00</updated><title type='text'>RINDU...SERINDU-RINDUNYA...</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TBV6soa36mI/AAAAAAAAApg/9PhGIopw41M/s1600/DSC08734.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TBV6soa36mI/AAAAAAAAApg/9PhGIopw41M/s400/DSC08734.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482423028576414306" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TBV6Rdq-gZI/AAAAAAAAApY/Z7kOpMcDg1w/s1600/DSC08731.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TBV6Rdq-gZI/AAAAAAAAApY/Z7kOpMcDg1w/s400/DSC08731.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482422561834697106" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Rindu..rindu serindunya buat semua pengunjung Pena Indah Hairani,&lt;br /&gt;dah lama tak update, waktu sgt terbatas. Minggu lepas saya tak berkesempatan untuk berlama di anjung, sesekali menjenguk dan memberi respon kepada pengunjung.  Saya ke eksplorasi mak yong di sri pasifik hotel, sangat menarik dan ingin berkongsi dengan semua pembaca..namun sgt terhad, sekejap lagi saya akn berangkat lagi untuk satu lagi program di sana. apapun saya sediakan beberapa foto untuk ditatap.  Salam sayang dari indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-141721851584149949?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/141721851584149949/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=141721851584149949&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/141721851584149949'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/141721851584149949'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/06/rinduserindu-rindunya.html' title='RINDU...SERINDU-RINDUNYA...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TBV6soa36mI/AAAAAAAAApg/9PhGIopw41M/s72-c/DSC08734.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6265705530680610399</id><published>2010-05-31T19:06:00.000+08:00</published><updated>2010-05-31T19:07:18.551+08:00</updated><title type='text'>DAERAH RINDU</title><content type='html'>Pagi yang damai&lt;br /&gt;ketika aku menjejak kaki &lt;br /&gt;di daerah dan perbukitan sepi ini &lt;br /&gt;kudengar bisik angin &lt;br /&gt;dan desir air di celah-celah batu &lt;br /&gt;rindukupun menjamah ingatan &lt;br /&gt;pada putihnya kuntum burgenvilla&lt;br /&gt;yang sempat kupetik &lt;br /&gt;dan lingkar kabus pada leher pagi...&lt;br /&gt;ketika kusentuh sejuk mengalir ke hati &lt;br /&gt;Lalu aku berdiri menyeru namamu berkali&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6265705530680610399?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6265705530680610399/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6265705530680610399&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6265705530680610399'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6265705530680610399'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/05/daerah-rindu.html' title='DAERAH RINDU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-33012464010966514</id><published>2010-05-23T20:46:00.006+08:00</published><updated>2010-05-23T20:54:15.653+08:00</updated><title type='text'>TERINDAH DI MATA DAN DI HATI SAYA</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kkuNAfi2I/AAAAAAAAApQ/bBAmdYIJ1Z4/s1600/DSC08664.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kkuNAfi2I/AAAAAAAAApQ/bBAmdYIJ1Z4/s400/DSC08664.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5474447198229859170" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kkGbnhQKI/AAAAAAAAApA/gyWLBnZbaZQ/s1600/DSC08661.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kkGbnhQKI/AAAAAAAAApA/gyWLBnZbaZQ/s400/DSC08661.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5474446514956877986" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kjzLvLJ7I/AAAAAAAAAo4/iygTUzQw6SY/s1600/DSC08660.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kjzLvLJ7I/AAAAAAAAAo4/iygTUzQw6SY/s400/DSC08660.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5474446184276502450" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Salam buat semua yang sudi singgah si anjung ndah.  Lama tak menulis, rindu sangat. Lebih rindu untuk membawa suatu manis dari Kota Kinabalu buat semua.  Selama lima hari di kota ini, saya seperti tidak puas, apa tidaknya setiap hari saya melihat matahari terbenam dan keindahan Pulau Gaya dan Pulau Manukan di depan mata. Saat pagi dan saat petang saya menunggu untuk melihat keindahan alam ciptaan TUHAN. Saya sempat menelefon jay, “jay..please, rakam dari tempat kamu.”sekalipun di tangan saya telah ada kamera. Ia sangat indah di mata saya dan di hati saya.  Laut sangat damai.  Ada sepasang bot  di dadanya.  Saya  namakan kekasih laut.  Saya berdiri di balkoni Marina Court Condominium pemilik yang sama  Promenade  Hotel, memerhati dan memaknai keindahan dan kedamaian itu.  Pada hari terakhir saya berdiri di kamar mengadap pemandangan itu, seperti tidak ingin saya tinggalkannya.  Sewaktu menarik bagasi keluar dari kamar, saya sempat berbisik.  Saya akan datang lagi menikmati keindahan ini. Mudah-mudahan saya diizinkan untuk kembali lagi ke sini.  Bumi indah.  Dan masih terbayang wajah gadis bernama Lia dan Lin, peniaga mutiara di pasar Filipina yang menyapa saya dengan lembut.  “Nanti akak datang lagi ke tempat kami ya…” saya hanya tersenyum. Tidak hairan perniagaan mereka laris sepanjang hari.  Kuasa pemujukan mereka sangat berkesan…Akhirnya saya berangkat pulang dengan rasa puas…salam sayang buat semua dan lihatlah sumbangseh dari ndah..wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-33012464010966514?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/33012464010966514/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=33012464010966514&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/33012464010966514'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/33012464010966514'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/05/assalamualaikum-salam-buat-semua-yang.html' title='TERINDAH DI MATA DAN DI HATI SAYA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S_kkuNAfi2I/AAAAAAAAApQ/bBAmdYIJ1Z4/s72-c/DSC08664.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6758966643102763841</id><published>2010-05-10T20:13:00.001+08:00</published><updated>2010-05-10T20:15:09.174+08:00</updated><title type='text'>Dari Mata Hati : MENGINTAI RINDU</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-f4gQZ_C4I/AAAAAAAAAow/Cko-4bqb7PQ/s1600/matapuisi+copy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 159px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-f4gQZ_C4I/AAAAAAAAAow/Cko-4bqb7PQ/s400/matapuisi+copy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5469613505508215682" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6758966643102763841?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6758966643102763841/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6758966643102763841&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6758966643102763841'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6758966643102763841'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/05/dari-mata-hati-mengintai-rindu.html' title='Dari Mata Hati : MENGINTAI RINDU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-f4gQZ_C4I/AAAAAAAAAow/Cko-4bqb7PQ/s72-c/matapuisi+copy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3116944449004007924</id><published>2010-05-08T21:45:00.003+08:00</published><updated>2010-05-08T22:49:38.215+08:00</updated><title type='text'>Mak....sayangggggggg mak</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-V5yn_tZRI/AAAAAAAAAoo/__bZ_RXATug/s1600/diaibuku.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-V5yn_tZRI/AAAAAAAAAoo/__bZ_RXATug/s400/diaibuku.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5468911233147954450" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siang tadi saya bersama mak, kami berjalan berpimpin tangan.  Seperti tak ingin saya lepaskan. Tiba-tiba saya memeluk bahu mak.  Mak ketawa. Beberapa mata memandang ke arah kami. Mak menjeling saya. Saya makin kemas memeluk bahu mak.  Lagak seperti memeluk kekasih.&lt;br /&gt; “Tak payah peluk mak macam ni.” Saya tahu mak segan bila mata memandang ke arah kami.&lt;br /&gt; “Sebab…Ndah sayanggggggggggggg mak.” Kemudian saya ucap sekali lagi.&lt;br /&gt; “Mak….sayangggggggggg mak.” Mak tersenyum.. saya memeluk mak sehingga masuk ke kereta.&lt;br /&gt;Kenderaan bergerak.  Suasana sepi sejenak.&lt;br /&gt; “Mak bertuah.  Anak mak semua baik-baik.” Tiba-tiba mak bersuara.  Saya terkedu.  Tangan mak saya gemggam.&lt;br /&gt; “Terima kasih mak.  Kamipun bertuah jadi anak mak.” Ungkap saya penuh perasaan.  Mak tersenyum memandang ke arah saya.&lt;br /&gt; Sayalah anak paling bahagia.  SELAMAT HARI IBU MAK.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3116944449004007924?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3116944449004007924/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3116944449004007924&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3116944449004007924'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3116944449004007924'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/05/maksayangggggggg-mak.html' title='Mak....sayangggggggg mak'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S-V5yn_tZRI/AAAAAAAAAoo/__bZ_RXATug/s72-c/diaibuku.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-9122279531468954470</id><published>2010-05-01T23:56:00.000+08:00</published><updated>2010-05-01T23:57:26.742+08:00</updated><title type='text'>SERAUT WAJAH YANG HILANG PESONA</title><content type='html'>Telah hilang pesona &lt;br /&gt;pada kerdip mata &lt;br /&gt;dan senyum nipis di bibirnya&lt;br /&gt;ada lara yang mengintai &lt;br /&gt;dari celah jendela  &lt;br /&gt;ketika senja menyapa&lt;br /&gt;dia meratap setia yang pergi&lt;br /&gt;di kamar yang masih wangi&lt;br /&gt;dan setanggi masih melekat pada tenda&lt;br /&gt;dia belajar meniduri duka&lt;br /&gt;dan memaknai malam &lt;br /&gt;ketika cintanya ternoda&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika dia bangkit&lt;br /&gt;fajar belum merekah &lt;br /&gt;ada mimpi yang tertinggal di bantal&lt;br /&gt;dan airmatanya tertumpah di lantai&lt;br /&gt;dan aku mula belajar memaknai seraut wajah cinta.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-9122279531468954470?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/9122279531468954470/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=9122279531468954470&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9122279531468954470'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9122279531468954470'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/05/seraut-wajah-yang-hilang-pesona.html' title='SERAUT WAJAH YANG HILANG PESONA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8202864790803112419</id><published>2010-04-17T18:57:00.002+08:00</published><updated>2010-04-17T18:58:16.138+08:00</updated><title type='text'>RINDU SEMALAM</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8mUPsJodhI/AAAAAAAAAoY/FuBSXGADIxA/s1600/blog.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 108px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8mUPsJodhI/AAAAAAAAAoY/FuBSXGADIxA/s400/blog.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5461059020433946130" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Masih adakah sisa waktu&lt;br /&gt;untuk kita bercerita&lt;br /&gt;sambil duduk di bangku kayu&lt;br /&gt;dan  menunggu rinai berhenti&lt;br /&gt;seketika kita terdiam&lt;br /&gt;oleh nyanyian ombak&lt;br /&gt;dan siulan angin&lt;br /&gt;kita melepas resah&lt;br /&gt;di bahu hari yang mula hangat&lt;br /&gt;sambil sesekali&lt;br /&gt;saling mengusap pipi yang semakin basah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akupun rindu&lt;br /&gt;pada camar yang terbang&lt;br /&gt;membawa mimpi&lt;br /&gt;dari benua ke benua&lt;br /&gt;lalu singgah di muara cinta&lt;br /&gt;ketika kita mula berangkat&lt;br /&gt;ada janji yang kita tinggalkan&lt;br /&gt;di bangku kayu itu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt;Aku rindu &lt;br /&gt;Rindu pada gemersik suaramu&lt;br /&gt;Rindu untuk kembali bercerita seperti dahulu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8202864790803112419?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8202864790803112419/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8202864790803112419&amp;isPopup=true' title='13 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8202864790803112419'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8202864790803112419'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/rindu-semalam.html' title='RINDU SEMALAM'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8mUPsJodhI/AAAAAAAAAoY/FuBSXGADIxA/s72-c/blog.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>13</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7021059877035868066</id><published>2010-04-10T15:21:00.003+08:00</published><updated>2010-04-10T17:08:34.573+08:00</updated><title type='text'>AKU INGIN ADA AKU</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8AoJfBBDSI/AAAAAAAAAoQ/s5LMw2vKpIU/s1600/1e9bf8a77e416cf2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 96px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8AoJfBBDSI/AAAAAAAAAoQ/s5LMw2vKpIU/s400/1e9bf8a77e416cf2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458406891782737186" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ketika mentari di ufuk&lt;br /&gt;langit berona merah tembaga&lt;br /&gt;kudengar namamu&lt;br /&gt;bergema seluruh jagatraya&lt;br /&gt;mengulit rindu&lt;br /&gt;indah dan mengasyikkan..&lt;br /&gt;menelusi telinga  dan bermukim di jiwa&lt;br /&gt;menghentikan setiap gerak yang berdiri&lt;br /&gt;lalu aku terduduk &lt;br /&gt;dalam kekerdilan ini&lt;br /&gt;kukuliti cintamu &lt;br /&gt;Agung dan sarat tidak terhitung &lt;br /&gt;tidak juga tertimbal &lt;br /&gt;kuingin diam &lt;br /&gt;di bawah lembayungmu&lt;br /&gt;dalam rahman dan rahimmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuingin ada aku&lt;br /&gt;dalam setiap saat yang berinjak&lt;br /&gt;dari setiap mentari di dufuk&lt;br /&gt;hingga setiap syuruk yang datang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Duhai kekasih&lt;br /&gt;Aku ingin ada aku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7021059877035868066?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7021059877035868066/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7021059877035868066&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7021059877035868066'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7021059877035868066'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/aku-ingin-ada-aku.html' title='AKU INGIN ADA AKU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S8AoJfBBDSI/AAAAAAAAAoQ/s5LMw2vKpIU/s72-c/1e9bf8a77e416cf2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8066726711652573605</id><published>2010-04-09T18:43:00.005+08:00</published><updated>2010-04-09T19:35:52.015+08:00</updated><title type='text'>Siapa pemiliknya...</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78HKukQh3I/AAAAAAAAAoI/fghqom5N3AI/s1600/DSC08102.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78HKukQh3I/AAAAAAAAAoI/fghqom5N3AI/s400/DSC08102.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458089154276525938" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78HEMXoP0I/AAAAAAAAAoA/NexshSsOC4Q/s1600/DSC08103.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78HEMXoP0I/AAAAAAAAAoA/NexshSsOC4Q/s400/DSC08103.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458089042017533762" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78G6ALo28I/AAAAAAAAAn4/t3RJLOvBCys/s1600/DSC07973+copy.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78G6ALo28I/AAAAAAAAAn4/t3RJLOvBCys/s400/DSC07973+copy.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458088866947324866" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Siapa pemiliknya…bila Nabila cakap, ummi! Please…cantiknya… boleh tak? Seorang lelaki berdiri di sebelah memandang ke arah kami dengan senyum.  Samada pemiliknya atau bukan, saya tak pasti.  Yang pasti Nabilla beriya-iya.  &lt;br /&gt;“Pakcik tu tak marah.  Dia senyum je.”  Saya tersenyum mendengar kata-kata Nabila. &lt;br /&gt;“Entah-entah dia bukan tuannya.” Jawab saya.  Nabilla sudah pun berdiri.  Ish! Budak ni kalau bergambar bukan main lagi bisik hati saya.  Saya pun click beberapa keping.  Kepada pemiliknya jangan marah ya…cantik sangat sampai kami betul2 jatuh cinta.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8066726711652573605?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8066726711652573605/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8066726711652573605&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8066726711652573605'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8066726711652573605'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/cantik-sangat-sampai-kami-betul2-jatuh.html' title='Siapa pemiliknya...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S78HKukQh3I/AAAAAAAAAoI/fghqom5N3AI/s72-c/DSC08102.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1978662051034389243</id><published>2010-04-07T04:49:00.005+08:00</published><updated>2010-04-07T09:36:26.594+08:00</updated><title type='text'>Menapaklah dan duduk dekatku..</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7ujCcnWqVI/AAAAAAAAAno/-XVca3FV_S4/s1600/imagesCA9FJ2AF.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 143px; height: 107px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7ujCcnWqVI/AAAAAAAAAno/-XVca3FV_S4/s400/imagesCA9FJ2AF.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457134635925809490" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Menapaklah&lt;br /&gt;dan dudukl dekatku&lt;br /&gt;mari kita menghitung bintang-bintang&lt;br /&gt;sambil mendengar bisik angin&lt;br /&gt;dan syair syahdu unggas malam&lt;br /&gt;ketika semuanya diam&lt;br /&gt;lautpun berselimut&lt;br /&gt;ombak mulai beristirehat&lt;br /&gt;hingga kita bisa mendengar &lt;br /&gt;darah yang mengalir di jantung&lt;br /&gt;dan bisik bicara di hati&lt;br /&gt;ketika itu sepi menjadi terlalu indah &lt;br /&gt;duka semalam menjadi catan berharga&lt;br /&gt;tangis menjadi simfoni mengolah senyum&lt;br /&gt;malam-malam  turut wangi&lt;br /&gt;dan pertama kali memaknai derita&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menapaklah&lt;br /&gt;duduk dekatku&lt;br /&gt;mari kita menunggu mentari&lt;br /&gt;dengan senyum seindah pagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1978662051034389243?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1978662051034389243/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1978662051034389243&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1978662051034389243'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1978662051034389243'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/menapaklah-dan-duduk-dekatku.html' title='Menapaklah dan duduk dekatku..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7ujCcnWqVI/AAAAAAAAAno/-XVca3FV_S4/s72-c/imagesCA9FJ2AF.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-639626183450343058</id><published>2010-04-04T16:15:00.004+08:00</published><updated>2010-04-05T16:54:12.096+08:00</updated><title type='text'>Cinta saya padanya tidak pernah luntur..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7hLC7dAruI/AAAAAAAAAng/S5tZTspAtik/s1600/pelakon+SUTERA+TERAKHIR.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7hLC7dAruI/AAAAAAAAAng/S5tZTspAtik/s400/pelakon+SUTERA+TERAKHIR.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5456193462250548962" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum...&lt;br /&gt;Sewaktu membelek-belek folder, saya terjumpa foto yang tersimpan di laci kerja saya.  Saya mencapai lantas merenungnya.  Teringat saya pada SUTERA TERAKHIR, panggung drama, foto tersebut dikirimkan oleh penerbit drama saya, En. Abdul Rahman bin Ismail. SUTERA TERAKHIR drama yang menerima – feedback agak memberangsangkan.  Menariknya pilihan lagu-lagu yang sangat menarik antaranya lagu-lagu Broery Marantika..agak syahdu. Menambahkan lagi kesedihan SUTERA TERAKHIR itu. Wajah DATUK JALALUDIN BIN HASSAN, AZEAN IRDAWATI, NADIA MUSTAFAA, RADHI KHALID dan LIZA ABDULLAH saya renung, teringat bagaimana sepi seorang suami yang dilakonkan oleh Datuk Jalal..  Saya menghubungi sebaik sahaja SUTERA TERAKHIR berkumandang di Nasional FM, dalam Panggung RTM. Ucapan terima kasih saya bukan sahaja kepada penerbit saya, En. Abdul Rahman bin Ismail juga kepada krew penerbit dan pelakon-pelakon yang terlibat.  &lt;br /&gt;Kini tumpuan banyak kepada novel, penulisan skrip seakan terpinggir.  Apapun cinta saya pada penulisan skrip drama tidak pernah luntur..InsyaALLAH jika ada waktu saya akan kembali memberi ruang untuk skrip drama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekadar berkongsi.  Salam sayang buat pengunjung blog Indah.&lt;br /&gt;Wassalam&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-639626183450343058?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/639626183450343058/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=639626183450343058&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/639626183450343058'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/639626183450343058'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/cinta-saya-pada-penulisan-skrip-drama.html' title='Cinta saya padanya tidak pernah luntur..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7hLC7dAruI/AAAAAAAAAng/S5tZTspAtik/s72-c/pelakon+SUTERA+TERAKHIR.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8167243680937608177</id><published>2010-04-04T13:18:00.000+08:00</published><updated>2010-04-04T13:19:35.720+08:00</updated><title type='text'>ABJAD YANG GUGUR DALAM LAGU PERSAHABATAN</title><content type='html'>ABJAD YANG GUGUR DALAM LAGU PERSAHABATAN&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kolaborasi Puisi antara penyair Indahairani (Indah Hairani ) dan Moh. Ghufron Cholid&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia belum sempat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;menyarung sepatu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan menukar baju&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dari kelaring darah seorang rakan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sambil menelan aroma hanyir daging&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;yang tersangkut di jeriji&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dentuman itu kedengaran lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan mata polos&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dia menyandar pada dinding yang retak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;memeluk erat gambar gurunya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sepanjang menunggu reda hujan peluru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam jeritan bisu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dia mengutip abjad yang gugur &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;satu persatu &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sambil kembali menyusun di atas serpihan batu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Abjad yang gugur itu&lt;br /&gt;Kini menjadi lagu persahabatan&lt;br /&gt;Lalu menjelma tarian pengertian&lt;br /&gt;Dalam dekapan akar kesetiaan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Amien, 04 April 2010&lt;br /&gt;Kolaborasi ini tercipta setelah saya berkunjung ke taman karya penyair Indahairani dalam buah penyanya Abjad Yang Gugur di situs http://esasterawan.net/esasterawan/1_karya.asp?uid=119&amp;ID=2662 bait terakhir dalam puisi ini adalah komentar saya atas puisi Abjad Yang Gugur sekaligus saya abadikan dan saya satukan dalam sebuah kolaborasi puisi berjudul ABJAD YANG GUGUR DALAM LAGU PERSAHABATAN.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8167243680937608177?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8167243680937608177/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8167243680937608177&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8167243680937608177'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8167243680937608177'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/abjad-yang-gugur-dalam-lagu.html' title='ABJAD YANG GUGUR DALAM LAGU PERSAHABATAN'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4846245895745768105</id><published>2010-04-04T00:06:00.001+08:00</published><updated>2010-04-04T00:08:15.966+08:00</updated><title type='text'>Kolaborasi Puisi - Moh. Ghufron Cholid: TERIMA KASIH</title><content type='html'>Kolaborasi Puisi antara penyair Indahairani (Indah Hairani) dan Moh. Ghufron Cholid&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kumbah yang menyusur sungai&lt;br /&gt;Limbah yang memusar di muara&lt;br /&gt;menuba dan menggugah lena&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;menukar warna taman firdausi&lt;br /&gt;persada permukiman musnah&lt;br /&gt;warga samudera menjerit&lt;br /&gt;terkulai dan terkapar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jasad-jasad tidak berkapan&lt;br /&gt;kulit-kulit tersiat melecur,&lt;br /&gt;meluluh dan membengkak&lt;br /&gt;desir angin adalah talkin&lt;br /&gt;pengkebumian ini tidak berpusara&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memo ini&lt;br /&gt;melakar kosa kata cinta sebanyak buih&lt;br /&gt;melorek vokal mimpi setinggi ombak&lt;br /&gt;berikan kami nafas&lt;br /&gt;berikan kami hidup&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekedar menerjemahkan mimpi&lt;br /&gt;Lalu berbagi bintang prestasi&lt;br /&gt;Buat kuncup-kuncup bunga pertiwi&lt;br /&gt;Yang sedang mencari kesejatian diri&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Amien, 03 April 2010&lt;br /&gt;Kolaborasi puisi ini tercipta setelah saya berkunjung ke bilik karya penyair Indahairani dalam buah penanya MEMO DARI LAUT di situs http://esasterawan.net/esasterawan/1_karya.asp?uid=119&amp;ID=3601. Bait terakhir dari puisi ini adalah komentar saya atas karya sang penyair dan kemudian saya jadikan puisi kolaborasi. Selamat membaca dan selamat menikmati.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4846245895745768105?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4846245895745768105/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4846245895745768105&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4846245895745768105'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4846245895745768105'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/kolaborasi-puisi-moh-ghufron-cholid.html' title='Kolaborasi Puisi - Moh. Ghufron Cholid: TERIMA KASIH'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8216321583504525095</id><published>2010-04-02T23:29:00.003+08:00</published><updated>2010-04-02T23:34:39.905+08:00</updated><title type='text'>Selamat berkarya sambil menikmati damai laut..</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7YOU3YR6MI/AAAAAAAAAnY/qqaDzTY6ZTQ/s1600/DSC08091.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7YOU3YR6MI/AAAAAAAAAnY/qqaDzTY6ZTQ/s400/DSC08091.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5455563750231894210" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7YOUZ_CW8I/AAAAAAAAAnQ/71N07PvNt5U/s1600/DSC08087.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7YOUZ_CW8I/AAAAAAAAAnQ/71N07PvNt5U/s400/DSC08087.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5455563742341389250" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pantai Rhu UMT pantai yang menggamit banyak kenangan.  Saya akan menjejaki dadanya bila saya ingin mencari sedikit ketenangan atau rindu untuk mendengar desir angin dan debur ombak.  Petang tadi saya kembali ke sana seperti minggu-minggu sebelumnya. Mata saya menyelinap mencari sesuatu yang sering mencuri tumpuan saya.  Saya suka melihatnya.  Saya suka memerhati dari jauh.  Dia menyendiri dengan kertas dan peralatan melukisnya.  Dia berkarya seolah-olah dipantai itu hanya dia sendirian.  Saya melangkah mendekatinya.  Dia tersenyum sewaktu saya memohon izin mengambil foto2nya. Saya sempat bersembang menyentuh karya-karyanya yang turut dipamer bersama.   Menyoroti kehidupannya buat saya berfikir.  Istimewanya insan yang TUHAN kurniakan bakat seperti beliau.  Melakar kesedihan, keriangan melalui catan-catan.  Lebih-lebih, dia juga menulis lirik-lirik lagu.  Telah banyak terkumpul.  Terima kasih Azuarr sudi berkongsi dengan kndah.  Ini bukan yang terakhir kunjungan. Kita akan berjumpa lagi.  Selamat berkarya sambil menikmati damai laut. Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8216321583504525095?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8216321583504525095/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8216321583504525095&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8216321583504525095'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8216321583504525095'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/selamat-berkarya-sambil-menikmati-damai.html' title='Selamat berkarya sambil menikmati damai laut..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7YOU3YR6MI/AAAAAAAAAnY/qqaDzTY6ZTQ/s72-c/DSC08091.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6952592244187101812</id><published>2010-04-02T07:13:00.002+08:00</published><updated>2010-04-02T07:14:46.605+08:00</updated><title type='text'>aduhai damai yang mahu pergi…datanglah bertamu ke berandaku..aku akan menunggumu..</title><content type='html'>Assalamualakum..&lt;br /&gt;Salam sedamai malam,&lt;br /&gt;Saya bangkit ketika semuanya telah diam.  Ketika semuanya telah menikmati lena masing-masing. Sepi ketika itu seakan-akan saya berada di tempat yang asing.  Saya menguak daun pintu dan melangkah ke beranda.  Tanpa merasa takut saya berdiri dalam kesunyian itu menatap langit yang damai.  Sebuah wajah bulan seperti melekat di dinding langit. Subhanallah, TUHAN yang menjadikan keindahan itu,.  Sangat damai saat ini.  Sangat indah ciptaan ini.  Saat inilah yang sangat-sangat saya rindukan selama ini.  Bersendiri menikmati erti sepi.  Sepi ini indah. Bersendiri mencari diri sendiri dan menghitung perjalanan yang telah dilalui.  Sudah jauh perjalanan hidup ini.  Di bawah cahaya bulan yang berbalam, saya merenung jauh ke perbukitan yang kelihatan berkabus. Sangat indah.  Keindahan yang sangat dekat dengan kehidupan saya selama ini.  Saya menarik nafas dalam.  Menyedut udara penuh rasa nikmat.  Menikmati kedamaian yang jarang-jarang saya nikmati seperti ini.  Ya ALLAH saya rindukan damai ini.  Saya ingin berlama dalam suasana begini.  Saya ingin melupakan semuanya, kelmarin, semalam…Ya ALLAH.  Sepi ini sangat indah.  Tersangat indah.  Alangkah indah jika di saat begini saya mampu berkarya.  Menyiapkan MELUKIS REMBULAN, menyelesaikan DI HUJUNG RANTING 2 dan sudah pasti saya tidak sabar membongkar luka DIARI SEORANG LELAKI.  Ya ALLAH, dalam sepi dan damai ini saya memohon agar saya dikurniakan ilham. Ya ALLAH…kurniakan saya ilham. &lt;br /&gt; Saya tersentak ketika bacaan ayat suci kedengaran dari corong masjid.  Subhanallah…saya merenung bulan yang makin ke ufuk.  Seperti ingin berpisah dengan kekasih yang saya cintai.  Sayu hati….aduhai damai yang mahu pergi…datanglah bertamu ke berandaku..aku akan menunggumu..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6952592244187101812?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6952592244187101812/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6952592244187101812&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6952592244187101812'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6952592244187101812'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/04/aduhai-damai-yang-mahu-pergidatanglah.html' title='aduhai damai yang mahu pergi…datanglah bertamu ke berandaku..aku akan menunggumu..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7002691742908970036</id><published>2010-03-31T01:24:00.003+08:00</published><updated>2010-03-31T01:31:55.912+08:00</updated><title type='text'>Rinduku Terjaring di Muara</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7I1hCSzoNI/AAAAAAAAAnI/aNJQcViwejU/s1600/senja.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 128px; height: 85px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7I1hCSzoNI/AAAAAAAAAnI/aNJQcViwejU/s400/senja.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454480940366799058" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika mentari melarik kerawang jingga&lt;br /&gt;pada dada langit senja&lt;br /&gt;tatkala fluit menjerit &lt;br /&gt;pelataran itu kembali sepi&lt;br /&gt;ada sepasang camar terbang &lt;br /&gt;mengintai bayang di air&lt;br /&gt;dan menggugurkan mimpi-mimpi mereka&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku datang menjaring rindumu &lt;br /&gt;yang tertumpah di muara&lt;br /&gt;Kulihat wajahmu terdampar&lt;br /&gt;pada buih-buih yang memecah&lt;br /&gt;menyapa ingatanku padamu &lt;br /&gt;yang  tak pernah kering&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada sejuring senyum &lt;br /&gt;sepasang mata  jerih &lt;br /&gt;ada mimpi yang sangat sarat&lt;br /&gt;ketika selamat tinggal kauucap &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;lalu rinduku&lt;br /&gt;terjaring di muara.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7002691742908970036?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7002691742908970036/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7002691742908970036&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7002691742908970036'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7002691742908970036'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/rinduku-terjaring-di-muara.html' title='Rinduku Terjaring di Muara'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S7I1hCSzoNI/AAAAAAAAAnI/aNJQcViwejU/s72-c/senja.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5541802029603847486</id><published>2010-03-28T00:38:00.001+08:00</published><updated>2010-03-28T00:41:50.098+08:00</updated><title type='text'>Ku syairkan  kembali.....</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S641P3OVyvI/AAAAAAAAAmo/MFfroVIZrzA/s1600/DSC07858.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 283px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S641P3OVyvI/AAAAAAAAAmo/MFfroVIZrzA/s400/DSC07858.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453354745430657778" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Izinkan aku berlama di dadamu&lt;br /&gt;menguliti setiap luka&lt;br /&gt;mendengar setiap rintih&lt;br /&gt;dari setiap calar yang tergaris&lt;br /&gt;dan darah yang mengalir&lt;br /&gt;agar aku bisa merasa pedih luka&lt;br /&gt;dan ringismu &lt;br /&gt;sambil menyapunya &lt;br /&gt;dengan telapak tanganku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akan kuungkap kembali&lt;br /&gt;cinta kita yang pernah kita&lt;br /&gt;kita semai benihnya di bukit&lt;br /&gt;dan menjalar akarnya ke lembah&lt;br /&gt;lalu meneguk segarnya di muara&lt;br /&gt;ia terus segar bertunas &lt;br /&gt;menumbuh dahan-dahan dan ranting&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Kini&lt;br /&gt;aku kembali di daerah ini&lt;br /&gt;mengusir sepimu&lt;br /&gt;dan mensyairkan cinta kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5541802029603847486?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5541802029603847486/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5541802029603847486&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5541802029603847486'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5541802029603847486'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/ku-syairkan-kembali.html' title='Ku syairkan  kembali.....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S641P3OVyvI/AAAAAAAAAmo/MFfroVIZrzA/s72-c/DSC07858.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3296415181782651706</id><published>2010-03-27T20:06:00.005+08:00</published><updated>2010-03-28T08:22:32.268+08:00</updated><title type='text'>LAGI ..DAN LAGI..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S66hO64mbvI/AAAAAAAAAm4/Gjod0fgEV90/s1600/Syahrul+Nizam+Junaidi.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 284px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S66hO64mbvI/AAAAAAAAAm4/Gjod0fgEV90/s400/Syahrul+Nizam+Junaidi.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453473476489146098" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632ldK5j5I/AAAAAAAAAmg/XMbY3OlDAJU/s1600/DSC08062.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632ldK5j5I/AAAAAAAAAmg/XMbY3OlDAJU/s400/DSC08062.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453285847161474962" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453285838176533858" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632kTfYbsI/AAAAAAAAAmQ/pajd6OXBAXY/s1600/DSC08051.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632kTfYbsI/AAAAAAAAAmQ/pajd6OXBAXY/s400/DSC08051.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453285827383160514" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632j1ZJuDI/AAAAAAAAAmI/ZqyFoKtG2GY/s1600/DSC08061.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S632j1ZJuDI/AAAAAAAAAmI/ZqyFoKtG2GY/s400/DSC08061.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453285819303966770" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum..&lt;br /&gt;Masih lagi dan masih lagi, berkisar pada Pesta Buku Antarabangsa Kuala Lumpur 2010. Bertemu dengan diva-diva ALAF 21 juga nama-nama besar.  Siapa tidak kenal dengan NOR ZAILINA NORDIN, MEEN ZULAIKHA, SALINA IBRAHIM? Ketika penulis lain beredar, saya mendekati mereka. Memperkenalkan diri sebagai peminat, saya mengambil peluang bergambar bersama mereka dan saya yakin sehingga saat ini mereka tidak kenal saya.  Alhamdulillah, sempat saya merakam semua itu, kalau selama ini saya hanya berpeluang menonton di kaca atau di dada-dada akbar.  Mudah-mudahan tahun depan menemukan kami lagi.&lt;br /&gt;Salam syg buat semua..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3296415181782651706?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3296415181782651706/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3296415181782651706&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3296415181782651706'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3296415181782651706'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/lagi-dan-lagi.html' title='LAGI ..DAN LAGI..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S66hO64mbvI/AAAAAAAAAm4/Gjod0fgEV90/s72-c/Syahrul+Nizam+Junaidi.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3828740604535839516</id><published>2010-03-25T10:36:00.001+08:00</published><updated>2010-03-25T10:36:32.452+08:00</updated><title type='text'>CINTA YANG GERING</title><content type='html'>Ketika kakiku &lt;br /&gt;Melangkah ke beranda sepi itu&lt;br /&gt;kulihat sekujur cinta yang gering&lt;br /&gt;terbaring di ranjang malam&lt;br /&gt;dengan mata terpejam&lt;br /&gt;dan bibir pudar senyumnya &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu aku bersimpuh di sisinya&lt;br /&gt;sambil merenung seraut wajah yang kian pucat&lt;br /&gt;kuletakkan telapak tanganku pada alisnya &lt;br /&gt;kugenggam erat temulang derita jemarinya&lt;br /&gt;kurebahkan kepala di dadanya&lt;br /&gt;dan kubisikkan rindu yang telah tua &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kudengar ada tangis yang melirih&lt;br /&gt;mendalam dan menjauh&lt;br /&gt;saat manis yang mahu pergi&lt;br /&gt;lalu kubiarkan airmata kami bersatu&lt;br /&gt;dan sepanjang malam kubisikkan namanya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika syuruk menguak jendela hari&lt;br /&gt;wangi kasturi mendakap pilu&lt;br /&gt;lalu kuhantarkan rindu &lt;br /&gt;mengiringi keberangkatan itu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada senja yang suram &lt;br /&gt;aku melangkah meninggalkan beranda sepi&lt;br /&gt;dan sekujur kenangan di ranjang malam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3828740604535839516?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3828740604535839516/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3828740604535839516&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3828740604535839516'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3828740604535839516'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/cinta-yang-gering.html' title='CINTA YANG GERING'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6823165729584822162</id><published>2010-03-22T22:20:00.001+08:00</published><updated>2010-03-22T22:32:50.893+08:00</updated><title type='text'>PERTEMUAN YG CUKUP BERMAKNA......</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_NPqTdUI/AAAAAAAAAmA/p9KcgaGUVms/s1600-h/DSC08047.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_NPqTdUI/AAAAAAAAAmA/p9KcgaGUVms/s400/DSC08047.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451465739474269506" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_MpisSOI/AAAAAAAAAl4/Xl-nb2WGurI/s1600-h/DSC08040.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_MpisSOI/AAAAAAAAAl4/Xl-nb2WGurI/s400/DSC08040.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451465729241794786" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_MPnH7EI/AAAAAAAAAlw/iQxsabuzT68/s1600-h/DSC08037.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_MPnH7EI/AAAAAAAAAlw/iQxsabuzT68/s400/DSC08037.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451465722281061442" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_LUfcnyI/AAAAAAAAAlo/Kc2Ich2Qz3M/s1600-h/DSC08013.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_LUfcnyI/AAAAAAAAAlo/Kc2Ich2Qz3M/s400/DSC08013.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451465706411171618" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum buat semua,&lt;br /&gt;Rindu! Dan rindunya tak menulis.  Dah berhabuk dan bersawang anjung PIH ( Pena Indah Hairani ).  Ada kesempatan yang sedikit dan terhad ini, saya terus mengambil peluang untuk berkongsi banyak hal. Sudah tentu berkisar pada Pesta Buku Antarabangsa Kuala Lumpur 2010. Hari kedua saya menjejak kaki di Dewan Tun Hussein Onn, menempatkan khusus KARANGKRAF SDN. BHD, dan merujuk pada pelan tapak di tangan saya, nama ALAF 21 SDN. BHD jelas dengan tulisan warna merah.  Mana Buku PRIMA? Tak adapun…tak adapun! Kalau ada Alaf, adalah Prima, Cuma Buku PRIMA tak dituliskan pada pelan tapak..owh! saya melangkah masuk.  Fuh! Kelewatan datang membuat saya terkedu sesaat.  Wah! Barisan penulis Alaf 21, hebatnya…beberapa nama-nama besar yang selama ini hanya saya lihat di dada akhbar dan majalah, saya melangkah lambat-lambat sambil merenung novelis yang saya minati.  Guru saya dalam diam.  Ramai! Sempat jugak menghulurkan tangan pada beberapa orang yang agak tidak sibuk melayani peminat.  Rata2 mereka dikerumuni peminat.  Saya terus ke meja hujung, beberapa orang penulis Buku Prima telahpun sedia di meja.  Siti Nur Dhuha dan Dyza Ainun yang bersama saya tidak menang tangan menandatangani buku yang dibawa peminat.  Siti Nur Dhuha khususnya, penulis paling muda di Buku PRIMA sangat membanggakan karya kedua CINTA UNTUKMU, laris seperti goreng pisang panas turut melonjakkan karya sulung Dhuha, AKHIR SEBUAH CINTA.  Tahniah sayang! Beberapa kali saya bisikkan di telinga Siti.  Kehadiran novelis tersohor SITI ROSMIZAH, meja penulis diserbu lagi.  Masih ramai peminat ANDAI ITU TAKDIRNYA dan CINTA KAU DAN AKU. Saya tidak tahu bagaimana Siti menjawab, bila peminat-peminat Siti bertanya, “Bila lagi buku baru Siti?” Siti Rosmizah tersenyum.  “Jawab Siti, jangan tak jawab.” Kata saya bila Siti ke meja saya.  Aduhai! Macamana dengan CASTLE CINTA DEADAY saya? Kedua-dua Siti berkali-kali bisikkan pada saya, “Jangan risau KNdah, percayalah CCD akan diterima peminat.”itulah mereka.  Saya sayang mereka.  Kata-kata mereka doa untuk saya dan CCD.  Kehadiaran KUCC, RINN, SUE…Geng Kicap.  Terima kasih..terima kasih semua…sempat bergambar dengan mereka.  Di sebelah, orang yang paling dekat dengan saya hari tu, penulis ANAKKU CELIK KOMPUTER, TN. HJ. SYAHRUL NIZAM JUNAINI.  Jauh datang dari Sarawak. Rupa-rupa seorang Pensyarah di UNIMAS. Sentiasa senyum. Alhamdulillah senang bersembang dengan beliau.  InsyaALLAH kami akan jumpa lagi di Terengganu bila Tn. Haji ke Terengganu nanti dalam rangka kerja di UMT.  Dan tidak lupa dalam kesibukan melayani pembaca, tanpa saya sedari Lensa Kamera Canon merakam scenario di meja saya memokuskan pembaca dan pembeli Castle Cinta Deaday, terima kasih kepada insan budiman yang akhirnya turut merakam foto bersama Dyza Ainun.  Apapun paling tidak dilupakan sempat bertegur sapa dengan Sri Diah, Anis Ayuni, Meen Zulaikha dan beberapa yang lain.  Hilang rindu saya pada Hani Fazuha, Ramlah Rashid ( Ila ) dan tidak disangka2 ketemu Ebriza yang sentiasa senyum. Krew Karang Kraf, Editor-editor Buku Prima siapa lagi, Tn. Hj. Mohd Ali Mohd Noor, Suraya ( Sue ), Aisyah ( Cah ), yang sentiasa senyum walau dalam keletihan.  Dan…siapa lagi CEO, Cik Syarah.  Cik Nora juga.  Tahniah! Dan gembira berada di PBAKL 2010.&lt;br /&gt;Sampai ketemu lagi, salam sayang buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6823165729584822162?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6823165729584822162/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6823165729584822162&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6823165729584822162'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6823165729584822162'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/pertemuan-yg-cukup-bermakna.html' title='PERTEMUAN YG CUKUP BERMAKNA......'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S6d_NPqTdUI/AAAAAAAAAmA/p9KcgaGUVms/s72-c/DSC08047.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1542212189233915004</id><published>2010-03-12T08:22:00.008+08:00</published><updated>2010-03-14T08:40:04.256+08:00</updated><title type='text'>DENGARLAH DENGAR CERMAT......</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5mPuKAEY_I/AAAAAAAAAlg/x7xP1uQwAI4/s1600-h/tsCAB6S0E2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 128px; height: 117px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5mPuKAEY_I/AAAAAAAAAlg/x7xP1uQwAI4/s400/tsCAB6S0E2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5447543247402722290" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dekapkan telingamu &lt;br /&gt;dengarlah dengan cermat&lt;br /&gt;getar dan degup jantungku&lt;br /&gt;ambillah sekeping kartu &lt;br /&gt;dan sebatang pena&lt;br /&gt;tulislah dengan hemat&lt;br /&gt;setiap ungkap dan desis&lt;br /&gt;yang kautafsir&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kirimkan padaku&lt;br /&gt;ketika syuruk yang hening&lt;br /&gt;atau saat mentari belum hangat&lt;br /&gt;dan malam yang sangat larut&lt;br /&gt;ketika rembulan berwajah bening&lt;br /&gt;akan kubaca dengan cermat &lt;br /&gt;catatan yang kau pahat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau ..&lt;br /&gt;Dengarlah dengan cermat&lt;br /&gt;getar dan degup jantungku&lt;br /&gt;dan bisiklah padaku&lt;br /&gt;tanpa perlu pena dan kartu&lt;br /&gt;tanpa menunggu syuruk&lt;br /&gt;dan menunggu suam mentari&lt;br /&gt;pun bening wajah rembulan&lt;br /&gt;kerna aku tidak sabar mendengar&lt;br /&gt;bahasa diamku yang kauucap.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1542212189233915004?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1542212189233915004/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1542212189233915004&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1542212189233915004'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1542212189233915004'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/dengarlah-dengar-cermat.html' title='DENGARLAH DENGAR CERMAT......'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5mPuKAEY_I/AAAAAAAAAlg/x7xP1uQwAI4/s72-c/tsCAB6S0E2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5007427762013487684</id><published>2010-03-10T06:15:00.002+08:00</published><updated>2010-03-10T06:23:42.221+08:00</updated><title type='text'>Saya kembali tidak lagi nampak senyum itu seperti tangis.</title><content type='html'>Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Apabila perasaan bercelaru, semua jadi tidak kena. Nak senyumpun tak bersemangat, apa lagi ketawa.  Malah tengok wajah senyumpun, nampak menangis.  Demam sedikit dirasa sangat parah. Itulah yang saya alami semalam.  Kenapa dengan saya ni….dalam kecelaruan, seorang sahabat dari jauh menghubungi saya.  Kami bersembang panjang, bermula dari isu-isu penulisan hinggalah kepada isu-isu menyentuh kepada mengubah pemikiran dan kehidupan.  Kata sahabat saya, kita mampu menjadi apa yang kita inginkan. &lt;br /&gt; “Dengan syarat kamu memiliki kesungguhan dan keyakinan.” Katanya.&lt;br /&gt; “Sekali kamu berdoa dan disusuli dengan seribu ribu kesungguhan dan keyakinan, adalah jauh lebih baik dari seribu doa dengan satu kesungguhan dan keyakinan.” Sambungnya lagi.  Subhanallah…&lt;br /&gt;Terpegun saya sejenak. Berbagai pertanyaan yang ingin saya ajukan.  Namun saya tidak ingin pertanyaan saya membuat saya tertinggal setiap patah perkataan yang keluar dari percakapannya.  Minda saya serasa terbuka, dada saya benar-benar lapang. &lt;br /&gt; “Jangan pernah menyebut, Ah! Saya ini sakit, saya ini rungsing, saya ini begini, saya ini begitu.” Saya tersenyum.  Itulah saya.  Sakit hanya sedikit, malah sangat besar pada saya.  Tangan yang luka sedikit, balutannya sudah cukup besar.  Pernah saya ditanya bila jari saya berbalut.  Dengan muka sedih memberitahu, tangan saya luka. Terkena pisau sewaktu memotong kertas di ofis tadi. Bila diminta untuk melihatnya, dengan penuh hati-hati saya membuka balutannya. Sehingga selesai luka saya tidak kelihatan.    sakit juga sudah hilang bila lukanya tidak ternampak kesannya.   Sedangkan sewaktu mengadu, saya masih terasa ngilu lukanya. Begitu kuatnya manipulasi fikiran…&lt;br /&gt; “Kalau nanti, Indah beritahu pada sesiapa yang Indah temui, tentang sakit itu, ia semakin parah. Kalau aku, aku cuma diam dan membiarkannya.  Akhirnya kesakitan itu dengan sendirinya akan hilang. Faham maksudku?”&lt;br /&gt; “Ya..Ya..saya faham.” Jawab saya. &lt;br /&gt; “Cuma agak sukar untuk saya menerangkan tetang apa yang saya fahami.” Kata saya seperti lagak seorang budak yang baru selesai bercakap dengan gurunya.  Dia tertawa.&lt;br /&gt; “Indah…Indah..dalam keadaan apapun, selagi kamu fahami.  Itu sudah cukup memadai.”&lt;br /&gt; “Kamu dengar baik-baik. Kalau kamu tidak mampu menjadi pembicara yang petah, cukuplah menjadi pendengar yang baik.”&lt;br /&gt; Sepanjang mendengar percakapan sahabat itu, sudah banyak saya terpukul. Semuanya  membuat saya berfikir banyak.  Saya terlalu 'manja' dengan dugaan.  Terima kasih buat sahabat saya.  Saya perlu menjadi dewasa yang benar-benar dewasa.  &lt;br /&gt;Saya akan ingat sampai bila-bila. &lt;br /&gt;Saya kembali tidak lagi nampak senyum itu seperti tangis. &lt;br /&gt;Salam sayang buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5007427762013487684?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5007427762013487684/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5007427762013487684&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5007427762013487684'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5007427762013487684'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/saya-kembali-tidak-lagi-nampak-senyum.html' title='Saya kembali tidak lagi nampak senyum itu seperti tangis.'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4558442302514462569</id><published>2010-03-08T14:54:00.002+08:00</published><updated>2010-03-09T19:32:12.635+08:00</updated><title type='text'>AMPUNKAN SAYA....</title><content type='html'>Apa dah jadi...&lt;br /&gt;Kecuaian buat kita hilang banyak hal.&lt;br /&gt;Entri...kenangan, catatan malah dengan kecuaian kasih sayang boleh hilang. Silapnya cuma sedikit.  Terselect dan kemudian tertekan, semua hilang dalam sekelip mata. Hal yg sama pernah berlalu pada manuskrip saya, silap hanya tidak back up, berbulan memerah otak, hanya seminit hilang. Walaupun kecuaian itu tidak 100% dilakukan saya, namun kecuaian dan kealpaan itu buat usaha saya hilang begitu sahaja.  Manus krip BILUR-BILUR DI HATI lenyap sekelip mata.  Berkali-kali budak di kedai komputer meminta maaf dari saya.  Namun ia tidak dapat membayar banyak perkara dalam menyiapkan manuskrip itu.  Begitu juga manuskrip saya AKU BUDAK MAINTANANCE, juga menerima nasib yang serupa.  Aduha.... Dan hari ini entri saya tentang mak juga serupa.   Apapun saya tetap ingin mengungkapkan ampunkan saya.  Salam penuh kasih buat mak dan saya tahu mak juga sayangkan saya seperti anak2 mak yang lain, sekalipun sy tidak sehebat anak-anak mak yang lain dalam memberi kasih sayang dan menjalankan tanggungjwb sebagai seorang anak.&lt;br /&gt;wassalam&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4558442302514462569?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4558442302514462569/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4558442302514462569&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4558442302514462569'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4558442302514462569'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/ampunkan-saya.html' title='AMPUNKAN SAYA....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6298809041009440935</id><published>2010-03-06T19:15:00.003+08:00</published><updated>2010-03-06T23:13:59.928+08:00</updated><title type='text'>SEPASANG SELIPAR MERAH...</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5JvqIWlH4I/AAAAAAAAAlQ/yUbFDzySdSs/s1600-h/DSC07890.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 329px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5JvqIWlH4I/AAAAAAAAAlQ/yUbFDzySdSs/s400/DSC07890.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5445537669031731074" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Penatnya…baru sampai rumah setelah setengah hari di padang garing di tepi pantai Dungun biarpun tak sempat nak menjeling kebiruan laut yang terbentang.  Setiba di lokasi pagi tadi. Perserta berpusu-pusu. Ramai juga warga Dungun turun ke lokasi.  Sempat saya berbisik pada seorang rakan yang bermalam di sana.&lt;br /&gt;“Ada tengok matahari?”&lt;br /&gt;“Matahari? Matahari apa?”&lt;br /&gt;“Laa dah sah tak tengok.  Rugi. Tidur di tepi pantai tapi tak tengok matahari naik.” Sahabat saya tersenyum mendengar kata-kata saya.&lt;br /&gt;“Mana ingat tu semua.” Jawab sahabat saya lagi.  Saya diam, macam tak puas hati dengan jawapan tu. Saya masih ingat sewaktu bermalam di sebuah chalet di Pantai Bari, sayalah orang pertama keluar dari chalet dan bergegas ke pantai.  Sepeti hilang diri merenung keindahan ciptaan ALLAH. Dia tak ubah seperti sebuah bebola api yang keluar dari perut laut dan tertampal di dinding langit. Subhanallah…keindahan pandangan bersatu dengan aroma asin laut dan damai pagi.  Saya seakan lupa diri sejenak.  Itu hanya sebahagian kecil keindahan di dunia.  Sedangkan ALLAH menjanjikan keindahan yang tidak terfikir oleh manusia kepada hamba-hambanya yang layak di alam kekal nanti.  Namun keindahan yang sementara inipun jarang saya nikmati. Sedangkan saya dilahirkan di bumi Terengganu ini, bumi yang memiliki keindahan pantai dan laut yang mengunjur.  Dan pagi tadi sepanjang perjalananan menyusuri pantai, mentari tidak menyerlah sebagai yang saya harap-harapkan, Yang terlihat hanyalah pantai yang damai dan beberapa buah perahu nelayan yang berdada di dadanya.&lt;br /&gt;Satu tamparan hinggap di bahu saya.&lt;br /&gt;“Erm berangan lagi. “ Kata seorang sahabat sambil menghulurkan microphone.  Telah bermulalah tugas saya pagi ini.  Alhamdulillah sepanjangnya, program berjalan lancar. Selesai semua tugas, Along sahabat saya tersenyum memandang ke arah saya. Saya tahu makna pandangan Along, di kaki saya, tersarung sepasang selipar 100% getah asli, selipar kesayangan saya dengan warna merah kesumber sangat menyerlah.  Mungkin ramai peserta dan pengunjung tersenyum melihatnya.   Dengan nada letih saya menjawab.&lt;br /&gt;“Pagi sangat long, hanya ini yang tersarung di kaki ni.” Along tergelak mendengar kata-kata saya.  Dan sepanjang perjalanan pulang saya tertidur di bahu along.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6298809041009440935?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6298809041009440935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6298809041009440935&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6298809041009440935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6298809041009440935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/sepasang-selipar-merah.html' title='SEPASANG SELIPAR MERAH...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S5JvqIWlH4I/AAAAAAAAAlQ/yUbFDzySdSs/s72-c/DSC07890.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7545402588894701674</id><published>2010-03-06T00:07:00.001+08:00</published><updated>2010-03-06T00:07:48.266+08:00</updated><title type='text'>SELAMAT MALAM SAYANG</title><content type='html'>Assalamualaikum&lt;br /&gt;Besok pagi-pagi lagi saya akan ke Dungun, untuk satu program.  Aduh! Jam 6.00 pg saya mesti bertolak dari rumah.  Takkan sembahyang dalam kereta. Ish! Macam tu pulak…  Kalau terlewat bas tak kan tunggu. Takkan saya nak memandu sorang2 ke sana? Awal sgt, memang tak berani, lewat sangat, saya pengacara. Paling-paling bila merentasi sepanjang pantai.  Tahan ke saya melihat bebola mentari yang muncul dari laut? Saya tukar dengan makan.  Hilang lapar.  Hilang dahaga. Dah jam 12.00 mlm.  Mata masih segar, aduhai.  Semua keperluan saya dah sedia.  Cuma acara selingan, saya memang tak prepare langsung. Ingat nak sediakan beberapa soalan, sementara menunggu keputusan.  Ternyata tak sempat.  Jadual mcm penuh sangat, walaupun 3 hari tak masuk opis. Saya kena masuk tidur ni.  Saya tidur dulu…selamat malam dan salam sayang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7545402588894701674?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7545402588894701674/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7545402588894701674&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7545402588894701674'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7545402588894701674'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/selamat-malam-sayang.html' title='SELAMAT MALAM SAYANG'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6453259735431380263</id><published>2010-03-04T00:13:00.003+08:00</published><updated>2010-03-04T10:50:11.809+08:00</updated><title type='text'>DIA YANG DITUNGGU.....</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46LE0KqrcI/AAAAAAAAAlA/os1pYesKYzs/s1600-h/covercastle.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 293px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46LE0KqrcI/AAAAAAAAAlA/os1pYesKYzs/s400/covercastle.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5444441914376629698" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terindah buat semua...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6453259735431380263?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6453259735431380263/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6453259735431380263&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6453259735431380263'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6453259735431380263'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/dia-yang-ditunggu.html' title='DIA YANG DITUNGGU.....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46LE0KqrcI/AAAAAAAAAlA/os1pYesKYzs/s72-c/covercastle.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5564550475860135924</id><published>2010-03-03T23:34:00.003+08:00</published><updated>2010-03-03T23:48:47.762+08:00</updated><title type='text'>AKU SEPASANG KASUT?</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46Eh2bOjiI/AAAAAAAAAko/E_N0B6yRzi4/s1600-h/DSC07798.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46Eh2bOjiI/AAAAAAAAAko/E_N0B6yRzi4/s400/DSC07798.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5444434716617772578" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46ECy9slsI/AAAAAAAAAkg/qGHJE7FVTY4/s1600-h/DSC07799.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 272px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46ECy9slsI/AAAAAAAAAkg/qGHJE7FVTY4/s400/DSC07799.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5444434183112660674" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Ketika saya terlihat objek itu, saya terus mencapainya. Bukan sepasang, malah berpasang-pasang.  Teringat saya pada zaman awal remaja, menulis tentang ‘aku sepasang kasut’. Kalaulah waktu itu saya melihat kasut ini sudah tentu cerita sepasang kasut saya tidak menerima nasib malang, berakhir di dalam himpunan api. Dan mungkin bukan kasut lagi yang menjadi wataknya. Saya tersenyum sambil membelek kasut kayu di tangan saya.  Apa yang menghairankan saya, semua kasut itu dihasilkan hanya sebelah.  Kenapa ya?  Saya tercari-cari pengukirnya, sehingga saya keluar dari ruang pameran, pengukirnya tidak muncul-muncul kecuali seorang datang mendekati saya.&lt;br /&gt; “Kak,  tukang ukirnya hanya meminta saya tolong menjualnya.” Beritahu lelaki di depan saya.&lt;br /&gt; “Owh ..keluh saya.  Tak apa dik, terima kasih.” Ucap saya sambil meninggalkan gerai itu. Bukan itu yang saya inginkan, tetapi apa yang ingin saya tahu, kenapa kasut yang menjadi subjeknya.  Pelik jugak saya.  Itupun buat saya seakan merajuk.  Hasrat untuk mendapatkannya, saya abaikan. Mungkin agak kecewa kerana tidak menemui pengukirnya.  Terpikir sejenak, bagaimana penjualannya akan bergerak sekiranya penjualnya tidak ada di tapak jualan. Saya yakin, saya bukanlah orang pertama yang berminat dengannya.  Ia agak unik di mata saya.  Alang bagusnya kalau saya dapat memiliki beberapa kasut itu.  Saya telah berkira-kira di mana akan saya tempatkannya. Saya bukanlah orang yang sabar menunggu, Akhirnya saya meninggalkan sudut ukiran kayu dan terus mencari pengusaha tekatan.  Merupakan tujuan utama saya berada di tapak pameran. Dan, ternyata saya sangat merasa puas dengan apa yang saya perolehi sebagai titik mula kajian saya mengenai tekatan Melayu.  Alhamdulillah.  Dan sudah tentu selepas ini, saya akan banya berkongsi dengan pembaca mengenai keintelektualan dan kehebatan orang terdahulu dalam mencipta dan menghasil sesuatu.  Sampai jumpa lagi salam sayang dari Indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5564550475860135924?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5564550475860135924/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5564550475860135924&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5564550475860135924'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5564550475860135924'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/03/aku-sepasang-kasut.html' title='AKU SEPASANG KASUT?'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S46Eh2bOjiI/AAAAAAAAAko/E_N0B6yRzi4/s72-c/DSC07798.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6186052321632109714</id><published>2010-02-25T08:46:00.011+08:00</published><updated>2010-02-25T10:23:09.726+08:00</updated><title type='text'>PESTA BUKU TERENGGANU 2010 - Menemukan kami..</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4XLGoo6N4I/AAAAAAAAAkI/tDnvo4Pul6U/s1600-h/DSC07733.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4XLGoo6N4I/AAAAAAAAAkI/tDnvo4Pul6U/s400/DSC07733.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5441979039595771778" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Anita Aruszi, Fatin Nabila dan Dyza Ainun.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6186052321632109714?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6186052321632109714/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6186052321632109714&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6186052321632109714'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6186052321632109714'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/pesta-buku-terengganu-2010-menemukan.html' title='PESTA BUKU TERENGGANU 2010 - Menemukan kami..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4XLGoo6N4I/AAAAAAAAAkI/tDnvo4Pul6U/s72-c/DSC07733.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8864928456759253804</id><published>2010-02-24T20:44:00.000+08:00</published><updated>2010-02-24T20:45:40.477+08:00</updated><title type='text'>PESTA BUKU NEGERI TERENGGANU-Berkumpulnya penulis2 anak Terengganu..</title><content type='html'>Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Seronoknya dapat berjumpa dengan rakan-rakan penulis hebat di PESTA BUKU TERENGGANU 2010 di PUSAT DAGANGAN TERENGGANU ( TTC ) Saya salah seorang yang dijemput bersama penulis anak Terengganu yang lain.  Adalah sangat membanggakan apa bila orang-orang seperti kami dihargai sebegitu rupa.Sebanyak 19 karya dilancarkan hasil karya  15 orang penulis Terengganu dan DI HUJUNG RANTING antara yang turut tersenarai. Alhamdulillah ini kali kedua karya saya telah dilancarkan oleh Y.B. HAJI AHMAD RAZIF BIN ABDUL RAHMAN.  Teringat saya dua buah novel terdahulu saya RINDU BERBISIK  dan HANYA SEBATAS INI juga telah dilancarkan oleh beliau sempena majlis persaraan sifu, ALI JUSOH pada tahun lepas. Dan siang tadi, sewaktu saya naik ke pentas menerima sijil penghargaan, beliau sempat berseloroh, “ siapa beri nama INDAH HAIRANI.” Tidak terjawab oleh saya pertanyaan itu. Sekali lagi beliau mengajukan soalan yang serupa.  Saya tersenyum sambil dengan pantas menjawab.  Milik saya Y.B. Fuh! Apapun majlis itu menemukan saya dengan nama sedang meniti di bibir peminat novel tanahair, antaranya FATIMAH SYARHA, AIMI HUSNA, SHEILA WANI, RANIA FIRDAUS, HANNI RAMSUL sudah tentu ANITA ARUSZI, DYZA AINUN / AZAH KHALIDA, NUR HEZMA/ FATIN NABILA dan ANA WENTA.  Orang lama tetapi masih hebat, NAWAWEE MOHAMMAD dengan dua buah tangan KUMPULAN PUISI &amp; KUMPULAN SAJAK REMAJA. Itulah antara nama penulis-penulis Terengganu dan sebenarnya masih ada yang tertinggal.  Sebagai anak Terengganu saya bangga dengan perkembangan ini.  Tahniah kepada semua rakan-rakan saya. Saya teringat pada ungkapan, MATA PENA LEBIH TAJAM DARI MATA PEDANG.  Sama-sama kita memaknainya….&lt;br /&gt;Salam sayang dari Indah buat semua.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8864928456759253804?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8864928456759253804/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8864928456759253804&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8864928456759253804'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8864928456759253804'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/pesta-buku-negeri-terengganu.html' title='PESTA BUKU NEGERI TERENGGANU-Berkumpulnya penulis2 anak Terengganu..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3808915378344796145</id><published>2010-02-21T00:05:00.004+08:00</published><updated>2010-02-21T00:12:23.946+08:00</updated><title type='text'>RINDU</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4AJ4KGXlEI/AAAAAAAAAjY/F5XYS6pRuQ0/s1600-h/MOON1.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 100px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4AJ4KGXlEI/AAAAAAAAAjY/F5XYS6pRuQ0/s400/MOON1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440359210251949122" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ketika resahku  mengintai  &lt;br /&gt;di celah dedaun rhu&lt;br /&gt;dan buih-buih ombak&lt;br /&gt;di muara pertemuan itu&lt;br /&gt;Kubisikkan namamu&lt;br /&gt;pada malam yang sangat diam&lt;br /&gt;agar kau bisa mendengarnya&lt;br /&gt;ketika  angin mendesir&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kulakarkan wajahmu  pada dada pantai&lt;br /&gt;ketika rembulan berwajah emas&lt;br /&gt;agar kau bisa melihatnya &lt;br /&gt;ketika ombak pergi&lt;br /&gt;dan sebelum ombak datang&lt;br /&gt;agar kau bisa mengerti&lt;br /&gt;rinduku tidak pernah padam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3808915378344796145?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3808915378344796145/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3808915378344796145&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3808915378344796145'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3808915378344796145'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/ketika-resahku-mengintai-di-celah.html' title='RINDU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S4AJ4KGXlEI/AAAAAAAAAjY/F5XYS6pRuQ0/s72-c/MOON1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7230836410105213436</id><published>2010-02-20T09:52:00.002+08:00</published><updated>2010-02-20T09:54:39.620+08:00</updated><title type='text'>CASTLE CINTA DEADAY akan menjawabnya...</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S39Au8TI76I/AAAAAAAAAjQ/UYlofMOj-Vo/s1600-h/kutulis.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 155px; height: 116px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S39Au8TI76I/AAAAAAAAAjQ/UYlofMOj-Vo/s400/kutulis.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440138050091413410" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Semalam saya terima panggilan dari Aishah yang lebih mesra dengan sebutan Chah sahaja. Suara manja turut membuat saya rindu pada Su, teman sebilik Chah.  &lt;br /&gt;“Kak Indah, sms saya kak ndah tak dapat ke?” Chah memulakan.  Saya mengerutkan kening.   Buzzle sms kedengaran sebelumnya, tapi saya biarkan.&lt;br /&gt;“Tak pulak? Kenapa Chah?”&lt;br /&gt;“Saya ada emel akak proof terakhir CCD, akak tengoklah.” Saya teruja mendengar kata-kata Chah.&lt;br /&gt;“Covernya macamana Chah?”&lt;br /&gt;“Ya nanti kami emel untuk akak.” Jawab Chah dengan nada ceria.&lt;br /&gt;“Kak Ndah dah tak sabar ni…” Chah ketawa mendengar kata-kata saya.&lt;br /&gt;“Ok..akak jangan risau. Ohya, kalau boleh akak send ASAP ya.”Ujar Chah.  Saya tersenyum. As soon as possible.&lt;br /&gt;“Ya sayang, Kak Ndah akak segera.” Balas saya pantas.&lt;br /&gt;Malam tadi saya menyemaknya. Alhamdullillah pagi ni selesai. Lega rasanya.  Menghayati CASTLE CINTA DEADAY dalam adunan dan doh padu.  Saya tak sabar.  Satu percubaan saya,  HUMOR ROMANTIS. Semasa menggarapnya, adalah kalanya saya tersengih, adakalanya saya ketawa dan dia juga buat saya hiba.  CASTLE CINTA DEADAY satu pencarian.  Mana yang lebih akrab dengan saya, Remaja? Dewasa? Serius? Atau Humor? CCD akan menjawabnya nanti…&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua,&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7230836410105213436?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7230836410105213436/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7230836410105213436&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7230836410105213436'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7230836410105213436'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/castle-cinta-deaday-akan-menjawabnya.html' title='CASTLE CINTA DEADAY akan menjawabnya...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S39Au8TI76I/AAAAAAAAAjQ/UYlofMOj-Vo/s72-c/kutulis.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3243718721889702426</id><published>2010-02-11T01:40:00.003+08:00</published><updated>2010-02-11T15:48:11.315+08:00</updated><title type='text'>KALAULAH AKU MAMPU</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S3NP9QqGziI/AAAAAAAAAjI/2Um6ebFQK08/s1600-h/alone.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 132px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S3NP9QqGziI/AAAAAAAAAjI/2Um6ebFQK08/s400/alone.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5436777089028509218" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah aku mampu&lt;br /&gt;mengejar senja yang pergi&lt;br /&gt;akan kukutip  bayang kita &lt;br /&gt;yang tertinggal  di batas padi&lt;br /&gt;sambil  mencari seruling   yang  tercicir &lt;br /&gt;ketika kita berlari menjejak layang-layang&lt;br /&gt;akan kurungkai&lt;br /&gt;rindu masih tersimpan &lt;br /&gt;pada senyum dan lirik matamu&lt;br /&gt;ketika aku mengurai rambut&lt;br /&gt;yang basah dan kuyup baju&lt;br /&gt;ketika terjatuh di kali&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah aku mampu&lt;br /&gt;kembali mengadap senja&lt;br /&gt;tidak kubiarkan bayangmu hilang&lt;br /&gt;agar kita bisa menjejak  kenangan&lt;br /&gt;dan kembali duduk di tepi kali &lt;br /&gt;sambil aku membalas senyummu &lt;br /&gt;yang tidak sempat kuberi&lt;br /&gt;sewaktu kau melangkah pergi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah aku mampu&lt;br /&gt;Aku akan kembali berlama di sini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3243718721889702426?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3243718721889702426/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3243718721889702426&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3243718721889702426'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3243718721889702426'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/kalaulah-aku-mampu.html' title='KALAULAH AKU MAMPU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S3NP9QqGziI/AAAAAAAAAjI/2Um6ebFQK08/s72-c/alone.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4904305355689369537</id><published>2010-02-08T04:09:00.000+08:00</published><updated>2010-02-08T05:17:11.031+08:00</updated><title type='text'>LEMARI SAYA KOSONG......Saya kehilangan..</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S28hwK0WkjI/AAAAAAAAAjA/4zvnM89ykfw/s1600-h/typing3.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 128px; height: 93px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S28hwK0WkjI/AAAAAAAAAjA/4zvnM89ykfw/s400/typing3.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5435600386680853042" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ASSALAMUALAIKUM..&lt;br /&gt;Saya tersentak...jam menunjukkan 3.00 pg. Suasana sgt. sepi. Ingatan sy berlari melihat 2 karya saya terbengkalai. MELUKIS REMBULAN dan DI HUJUNG RANTING 2. saya tidak mampu meneruskan tidur saya, dengan izin saya bangkit untuk mengadap laptop. Semalam saya dihubungi editor sy..."Ndah siapkan DHR 2...ramai pembaca meminta DHR disambung." Saya terkedu. Apa yang telah saya lakukan setelah usai CASTLE CINTA DEADAY? Jika dahulu, sebaik sahaja manuskrip dihantar ke publisher, kotak minda saya telah tersedia cerita baru. Dan saya sering menggunakan waktu-waktu seperti ini untuk menggarapnya.  Baru saya sedar, lemari idea saya telah hampir kehilangan isinya...dan tanpa saya sedar saya banyak berubah? Kesungguhan yang saya miliki sebelum ini seakan telah luntur. Ke mana hilangnya motivasi diri yang selama ini saya sematkan dalam minda saya, untuk berjaya, kita harus korbankan banyak hal. Waktu bersenang lenang, tidur dan sebagainya.  Teringat saya temubual Ahmad Fedtri Yahya dengan seorang penulis buku tentang lelaki, kata beliau setiap orang diberikan TUHAN waktu 24 jam, tidak terlebih dan terkurang.  Jadi pergunakan waktu yang diberi itu sebaik mungkin.  Kita yang mengurus masa.  Bukan masa yang mengurus kita.  Ya..mungkin selepas ini saya akan belajar mengurusnya dan kembali mengisi lemari yang yang hampir kosong. Dan merealisasikan impian saya untuk menyiapkan MELUKIS REMBULAN dan DI HUJUNG RANTING 2 serentak. MELUKIS REMBULAN besar maknanya pada saya.  Selesai menyiapkannya merupakan satu penghargaan dan terima kasih saya buat insan-insan istimewa dalam hidup saya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mudahan ALLAH mengurniakan  ilham buat saya dan mampu diterima pembaca, paling tidak, tidak ada pembaca yang ingin melontar karya saya ke dalam tong sampah sebagaimana nasib yang diterima DI HUJUNG RANTING.  Sebagai insan yang lemah saya menerimanya dengan dada terbuka.  Tidak semua yang baik di mata dan di hati kita, baik di mata orang lain. Sesungguhnya setiap yang baik itu datang dari ALLAH  dan yang buruk dari saya.  Dan saya telah memaafkan semua orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam dinihari dari Indah buat semua pembaca.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4904305355689369537?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4904305355689369537/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4904305355689369537&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4904305355689369537'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4904305355689369537'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/lemari-saya-kosong.html' title='LEMARI SAYA KOSONG......Saya kehilangan..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S28hwK0WkjI/AAAAAAAAAjA/4zvnM89ykfw/s72-c/typing3.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6496751052701834204</id><published>2010-02-06T08:49:00.000+08:00</published><updated>2010-02-06T17:58:52.109+08:00</updated><title type='text'>YANG INDAH....</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2y9NSE4AqI/AAAAAAAAAiw/A3mfVwR0FTY/s1600-h/60b2ec028882abb0.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 104px; height: 145px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2y9NSE4AqI/AAAAAAAAAiw/A3mfVwR0FTY/s400/60b2ec028882abb0.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434926886217581218" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum….&lt;br /&gt;Pagi ini sangat berbeza dari hari-hari biasa.  Selesai subuh saya terus menarik langsir dan menguak jendela membiarkan sinar mentari pagi meyelinap masuk ke kamar. Saya berdiri sejenak di jendela. Kicau burung  jelas di pendegaran saya. Ya ALLAH, sekian lama saya tidak menghayati suasana seperti itu. Selalunya waktu-waktu begini saya telahpun berada di dalam kenderaan untuk ke tempat kerja.  Dan kalau hari-hari cuti begini, saya lebih menumpukan pada kerja-kerja rumah yang lain.  &lt;br /&gt;Damainya perasaan saya.  Saya seakan baru pindah ke rumah ini sedangkan hakikatnya telah bertahun-tahun ia didirikan di sini.  Lokasi yang jauh dari hiruk pikuk dan kebisingan kenderaan yang lalulalang.  Baru pagi ini benar-benar saya nikmati suasana pagi sindah dan damai sebegini. Terasa betapa ruginya membiarkan keindahan yang selama ini terlalu dekat dengan kehidupan saya.  Saya menyedut udara dalam-dalam.   Keindahan dan kedamaian ini membuat saya kembali mengenangkan perasaan saya sewaktu menyiapkan HANYA SEBATAS INI.  Dalam HSI, saya begitu banyak menggambarkan keindahan dan kedamaian alam ciptaan TUHAN untuk dikongsi bersama pembaca.  &lt;br /&gt;&lt;em&gt;Sejenak dia merenung sekeliling, kebiruan pergunungan Ciremai; terakam dalam anak matannya dan terus ke halaman minda.  Dia terkedu.  Betapa indah bumi tumpah darahnya. (ms 184 )&lt;br /&gt;Dia terbatuk kecil kemudian terhenti seketika di tepi anak sungai kecil yang bersih.  Dasarnya pasir yang memutih bersama batu-batu kecil jelas dapat dilihat dari tempat dia berdiri.&lt;/em&gt;&lt;em&gt;Ah! Dia mengeluh kecil. Lantas dia melabuh duduk pada sebatang titian kecil yang menghubungkan ke dua batas pagi.  Dia menjatuhkan kaki ke air. Sejuk mencengkam saat air menyentuh kulitnya.(ms 184 )&lt;br /&gt;Mentari hampir terbenam menyerlahkan kuning keemasan mengensut perlahan di sebalik pergunungan.  Dani Ramdani menarik kaki ke permukaan air lalu bangkit dan mengatur langkah menuju ke pondok.  Sessampai di pondok dicapainya buku dan pena lalu terus melangkah meninggalkan sawah menuju ke rumah. (ms 186 )&lt;br /&gt;Di negeri Nur Qaseh tidak ada gunung yang tinggi seperti di negara tumpah darahnya.  Dia masih ingat negara Nur Qaseh memiliki jaluran pantai yang cantik dengan pulau-pulau yang indah.  Alangkah enaknya kalau bisa menjejak kaki di dada pantai sambil berjalan beriringan dengan Nur Qaseh dan menikmati saat mentari menjengah dari perut laut.  ( ms 187 &lt;/em&gt;)&lt;br /&gt;Dua suasana keindahan yang berbeza antara dua negara yang tergarap dalam HSI. Kerana itu, setiap kali saya menghayati keindahan, ingatan mesti mengimbau pada kenangan sewaktu saya menyiapkan HSI.  Kerana itu saya kategori HSI sebagai novel cinta romantic dan menikam kalbu.&lt;br /&gt;CINTA TIDAK MEMILIKI WILAYAH ATAU PEMILIK KHUSUS.  CINTA BOLEH DATANG DAN PERGI KEPADA SESIAPA JUA, TANPA MENGIRA STATUS, USIA DAN KEDUDUKAN.&lt;br /&gt;Salam terindah dan sayang buat semua dari Indah.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6496751052701834204?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6496751052701834204/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6496751052701834204&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6496751052701834204'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6496751052701834204'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/assalamualaikum.html' title='YANG INDAH....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2y9NSE4AqI/AAAAAAAAAiw/A3mfVwR0FTY/s72-c/60b2ec028882abb0.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4741841913017525036</id><published>2010-02-03T09:58:00.000+08:00</published><updated>2010-02-04T12:48:12.887+08:00</updated><title type='text'>KATAMU....kataku...</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2jbVUodXhI/AAAAAAAAAig/Ngxn5lnzXUY/s1600-h/romantik.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 99px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2jbVUodXhI/AAAAAAAAAig/Ngxn5lnzXUY/s400/romantik.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433834109784645138" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Katamu,&lt;br /&gt;akan kubawa engkau&lt;br /&gt;ke satu daerah damai&lt;br /&gt;pada malam yang indah&lt;br /&gt;mendengar desir air &lt;br /&gt;gemersik angin&lt;br /&gt;dan syair cengkerik &lt;br /&gt;di bawah cahaya purnama&lt;br /&gt;di sebalik kemilau wajah di air&lt;br /&gt;sambil kuajarkan engkau&lt;br /&gt;mengukir puisi&lt;br /&gt;pada dada batu&lt;br /&gt;tempat kita diam berdua&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Katamu,&lt;br /&gt;Akan kudendangkan&lt;br /&gt;syair rinduku padamu &lt;br /&gt;sambil kau rebahkan kepala di bahuku&lt;br /&gt;dan menyandarkan resah di dadaku&lt;br /&gt;kita saling bercerita &lt;br /&gt;dan berhenti &lt;br /&gt;ketika kicau burung menyambut pagi&lt;br /&gt;sesudahnya kita berangkat&lt;br /&gt;menyalami perpisahan &lt;br /&gt;dengan salam wangi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kataku,&lt;br /&gt;akan kuajak engkau&lt;br /&gt;berlama di serambi &lt;br /&gt;sambil menghitung&lt;br /&gt;realiti.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4741841913017525036?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4741841913017525036/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4741841913017525036&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4741841913017525036'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4741841913017525036'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/02/katamukataku.html' title='KATAMU....kataku...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2jbVUodXhI/AAAAAAAAAig/Ngxn5lnzXUY/s72-c/romantik.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4245070528476693946</id><published>2010-01-31T14:56:00.000+08:00</published><updated>2010-01-31T15:01:06.118+08:00</updated><title type='text'>Bilakah saya akan  kembali...</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2Uqayml5ZI/AAAAAAAAAiY/iJQdV3y0IqM/s1600-h/moonlight.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 108px; height: 145px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2Uqayml5ZI/AAAAAAAAAiY/iJQdV3y0IqM/s400/moonlight.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5432795165240976786" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum...&lt;br /&gt;Telah lama saya tidak mengambil peluang untuk berada di dada pantai pada waktu-waktu malam, melihat bulat wajah rembulan atau merasai elus angin dan sesekali menghirup aroma asin air laut.  Rindu saya pada suasana indah itu.  Kalau selama ini saya hanya menguak daun jendela dan berlama sambil melihat keindahan anugerah TUHAN itu dengan penuh khusyuk sekadar dari jendela. Namun keindahan tidak sama yang saya rasakan sewaktu berdiri di dada pantai.  Dan saya besyukur kerana saya dilahirkan di bumi yang sangat menarik ini dengan hamparan pantai yang mengunjur.  Malam tadi saya mengambil peluang untuk menghayati suasana yang indah itu, tetapi bukan di pantai tempat biasa menghabiskan waktu-waktu damai saya, tetapi kali ini saya mengambil peluang ke Dataran Shah Bandar, taman yang berdepan dengan muara sungai dengan laut yang damai.  Sewaktu saya melangkah keluar dari kenderaan, saya terus mendonggak dan melihat wajah bulan di celah daun rhu. Indahnya suasana yang tidak tergambar dengan kata-kata.  Saya memimpin Nabila dan melangkah ke dataran.  Semalam saya terima perkabaran Gieeka dan rakan-rakan akan kembali membuat persembahan di sini, dan terkebetulan dengannya juga, saya mengambil peluang untuk berada di dataran ini.  Sambil mendengar alunan muzik dan suara Kanda Hasnor, saya turut menikmati dingin elusan angin pantai.  Kalau tidak kerana saya Nabila bersama saya, sudah tentu saya akan lebih berlama di dataran.  Saya meninggal Dataran Syah Bandar setelah hanya sempat mendengar 3 persembahan.  Namun apapun saya tetap puas dengan segalanya.  Dan sepanjang memandu pulang saya kembali memutarkan lagu-lagu Abiet G Ade sementara Nabila telah lena di belakang. Dan saya tidak pasti bilakah saya akan kembali menikmati keindahan2 seperti itu.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua pembaca dan pengunjung&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4245070528476693946?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4245070528476693946/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4245070528476693946&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4245070528476693946'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4245070528476693946'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/bilakah-saya-akan-kembali.html' title='Bilakah saya akan  kembali...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S2Uqayml5ZI/AAAAAAAAAiY/iJQdV3y0IqM/s72-c/moonlight.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6465878637434571126</id><published>2010-01-26T01:31:00.000+08:00</published><updated>2010-02-04T18:15:15.525+08:00</updated><title type='text'>SEJAMBAK RINDU DAN GARIS-GARIS LUKA</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S13XOtGaLsI/AAAAAAAAAiQ/93Urf63jLAM/s1600-h/42f3c061af6cc22c.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 108px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S13XOtGaLsI/AAAAAAAAAiQ/93Urf63jLAM/s400/42f3c061af6cc22c.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5430733373303303874" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Aku menunggumu&lt;br /&gt;sambil menyusuri  pantai &lt;br /&gt;mengutip kelopak ingatan yang gugur&lt;br /&gt;antara  malam yang kian tua&lt;br /&gt;dan dinihari yang semakin basah&lt;br /&gt;lalu kuhitung  mimpi yang ranum&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di celah debur ombak&lt;br /&gt;dan desir angin&lt;br /&gt;aku mengutip bait-bait puisi&lt;br /&gt;yang kau tuliskan &lt;br /&gt;dan syair-syair sufi&lt;br /&gt;yang kau senandungkan sepanjang malam &lt;br /&gt;pada pertemuan itu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ketika aku  terlena &lt;br /&gt;kau  berangkat  meninggalkan &lt;br /&gt;sejambak rindu &lt;br /&gt;dan luka di dadaku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mentari merah yang menyapa sesudahnya&lt;br /&gt;tidak lagi tersenyum.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6465878637434571126?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6465878637434571126/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6465878637434571126&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6465878637434571126'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6465878637434571126'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/sejambak-rindu.html' title='SEJAMBAK RINDU DAN GARIS-GARIS LUKA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S13XOtGaLsI/AAAAAAAAAiQ/93Urf63jLAM/s72-c/42f3c061af6cc22c.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8046898669748350450</id><published>2010-01-25T03:12:00.000+08:00</published><updated>2010-01-25T03:19:34.810+08:00</updated><title type='text'>Saya melihat mata along berkaca...saya tahu along menangis.</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1ydP903A-I/AAAAAAAAAhI/0CSzC6rNBw0/s1600-h/tsCAQR0P68.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 106px; height: 128px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1ydP903A-I/AAAAAAAAAhI/0CSzC6rNBw0/s400/tsCAQR0P68.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5430388148321846242" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Ketika saya menulis entri ini, suasana sangat sepi. Kedengaran hanya suara-suara cengkerik malam, seakan syair-syair rindu melatari waktu. Saya tidak mampu melelapkan mata sekalipun keletihan saya bermalam di hospital masih belum berbayar.  Ingatan saya berlegar, wajah anak saudara  saya dari Kota Damansara  yang siang tadi kembali memenuhi  benak.  Pertanyaan abang long tentang mati membuat saya tergamam sesaat. Cerita tentang mati juga meremang roma saya. &lt;br /&gt;“Pernah mimpi mati?” Soalan pertama along.  Saya mengeleng kepala sebagai jawapan untuk soalan itu.&lt;br /&gt;“ Along pernah bermimpi, along mati.” Anak saudara saya memulakan ceritanya.  Pada saya mimpi tentang mati adalah normal.  Saya hanya mengangguk-angguk tanpa ada segala makna anggukan itu.&lt;br /&gt;“Waktu itu along nampak semua sanak saudara berkumpul I rumah along, semua duduk di sebelah jasad along yang terbaring.  Along melihat dengan jelas mereka memandikan along, mengkapankan along dan semua proses untuk kematian along disempurnakan.  Tidak ada seorangpun yang bersedih atas kematian along. Masa along hati along seakata beranya, jahat sangatkah aku sehingga kematian aku tidak sedikitpun menyedihkan orang? &lt;br /&gt;Persiapas seterusnya hinggalah along dibawa ke tanah perkuburan.” Sampai di situ along terhenti dan merenung saya sambil menunjukkan lengannya yang mula berbiji dan meremang.  &lt;br /&gt;“Tahu apa yang along nampak lagi?” Soalnya pada saya.  Sekali lagi  mengeleng kepala tanpa rasa sabar untuk mengetahui apa yang dilalui anaksaudara saya selepas itu.&lt;br /&gt;“Mereka menurunkan along ke dalam liang. lahad, mereka betulkan kedudukan along sewaktu mereka menutup sekeping papan dan semuanya menjadi semakin gelap.  Hanya TUHAN yang tahu ketakutan along,  tiba-tiba along terjaga. Along mengigil seluruh badan along berpeluh.  Along menangis tersedu pada malam yang sangat sepi.  Waktu itu along bersyukur kepada ALLAH bahawa along masih hidup, namun hanya itu yang along rasakan, sedangkan tidak bertindak untuk bangun malam untuk sekurang-kurangnya sembahyang malam dan keinsafan along waktu itu hanya setakat itu.&lt;br /&gt;Cerita along tidak terhenti di situ. Pengalaman ajaib yang dilalui selepas mimpi itu membuat mimpi ngeri itu memberi makna yang mendalam dalam diri anak saudara saya itu.  Pada satu senja selepas itu, dia mengalami satu kejadian yang lebih anih. &lt;br /&gt;“ Perut along tiba-tiba memulas, along berlari-lari ke bilik di tempat kerja along, anihnya semua deretan tandas berpenghuni.  Tidak pernah berlaku selama ini.   Hanya satu tandas yang tidak digunakan, sebuah tandas surau yang jauh dari tempat kerja along.  Along terus menyelesaikannya.  Untuk pengetahuan, sepanjang along berkerja, along tidak pernah solat di surau tersebut, malah solatpun kerap terabai. Namun pada hari itu, sangat anih.  Along teringin sangat untuk solat, along terus mengambil wuduk, dan sewaktu along memandang ke dalam surau, tidak ada seorang pun di dalamnya, namun apa yang along nampak adalah satu cahaya putih yang sangat terang memenuhi surau di depannya itu,  sukar untuk along ceritakan.  Along terus melangkah masuk dan bersolat.  Along tidak tahu berapa lama along bersolat dalam keadaan along lama meninggalkannya, sewaktu along memberi salam terakhir, along tersentak melihat ramai para jemaah lain di belakang along.”  Along berhenti sejenak.&lt;br /&gt;“Sejak itu itu satu perubahan yang sangat ketara pada cara hidup along, along tidak lagi berlengah untuk menunaikan solat apa yang lebih memberi erti lagi, along akan menggigil setiap kali along melengah waktu.” Along menamatkan ceritanya.  . Saya masih ingat sewaktu di sekolah rendah, along sering menjadi imam dan bilal pada waktu-waktu solat di sekolah.  Namun pada meningkat remaja, along berhijrah ke kota cosmopolitan.  Dan pada saya penghijrahan itu banyak merubah along dan identity sewaktu zaman awal remaja.   Dan peristiwa  yang dilalui along saya anggapkan sebagai  nurhidayah ALLAH kepadanya untuk menjadi dirinya yang sebenarnya. &lt;br /&gt;“Along, along tahu tak? Along antara hamba yang bertuah. Apa yang along lalui dan along nampak adalah cahaya Hidayah ALLAH pada Along. Jarang dilalui oleh orang lain” Ungkap saya sambil  memegang lengan along dengan penuh rasa bersyukur. Saya melihat mata along berkaca. Saya tidak tahu apa yang menigisi kotak fikiran along saat itu.  Namun pada saya pengalaman along  banyak membuat saya berfikir, tentang  diri, kehidupan dan kematian.  Mati itu wajib.&lt;br /&gt;Kepada semua pembaca, salam sayang dari Indah,  Mudahan apa yang Indah rasa turut dirasai oleh pembaca entri ini.Wassalah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8046898669748350450?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8046898669748350450/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8046898669748350450&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8046898669748350450'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8046898669748350450'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/saya-melihat-mata-along-berkacasaya.html' title='Saya melihat mata along berkaca...saya tahu along menangis.'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1ydP903A-I/AAAAAAAAAhI/0CSzC6rNBw0/s72-c/tsCAQR0P68.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6030784818744888452</id><published>2010-01-17T10:42:00.000+08:00</published><updated>2010-01-19T22:42:29.003+08:00</updated><title type='text'>MENELANJANGI HATI....</title><content type='html'>Assalamualaikum...&lt;br /&gt;Musim demam melanda lagi. Tidak terkecuali ahli keluarga saya.  Dua hari lepas, Nabill, kini emak pula dilanda demam. Semalam saya bawak mak ke kelinik bila jam 5.00pagi, mak menggigil kesejukan sekalipun tidurnya beralas tilam sauna.  Dalam mengejar waktu untuk menghadiri beberapa sesi perbincangan, saya tetap sabar menunggu giliran untuk berjumpa doktor.  Waktu, pada saat menunggu sangat lambat bergerak.  Kegelisahan menunggu saya sembunyikan dari mak.  Sebaik sahaja selesai, saya memandu agak menggila ke tempat kerja. 15 minit! Alhamdulillah saya masih selamat, tetapi agak tersumbat telinga, bila pulang pada petangnya saya ditegur.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;”Macam ribut memandu..ofis tak lari...” Saya hanya tersenyum bila diperli.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam tadi saya agak senang hati melihat perkembangan mak.  Badan sejuk dan kelihatan normal.  Hilang risau saya sejenak.  Tetapi jam 4.00 pagi, tadi saya dikejutkan, mak kembali menggigil.  Saya bangkit dan memasang tilam sauna untuk memanaskan kesejukannya. Saya tidur di sebelah mak  sambil memeluk mak sekemas-kemasnya.  Lama saya tidak tidur di bersama  mak sebegitu rupa.  Teringat saya masa silam saya.  Kata mak, sayalah anak yang paling manja dan susah diurus bila saya demam atau tidak sedap badan.  Malah hingga ke saat inipun, saya masih lagi dianggap demikian. Namun saya tetap menolak anggapan itu.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi tadi keadaan mak sedikit berubah namun agak lemah.  Saya gelisah.  Kerja banyak perlu dibuat. Ambil cuti dan urus mak atau ke ofis urus kerja.  Fikiran saya mundar-mandir mencari keputusan.  Tiba-tiba mak bersuara.  Pergilah kerja, tinggalkan mak di rumah.  Tak apa.  Aduhai....Saya mengambil keputusan untuk ke pejabat.  Sepanjang perjalanan saya seperti menyesal.  Saya pentingkan tugas dari keluarga dan mak. Saya meneliti satu demi satu, selama saya bertugas.  Banyak sekali yang saya korbankan. Saya melebihi tugas melebihi kepentingan peribadi.  Malah saat inipun saya masih di pejabat sedangkan fikiran bercelaru mengenangkan mak di rumah.  Saya mula mengenang dua kakak dan dua adik lelaki.  Kalaulah dua kakak saya tinggal di kampung, saya tidak sesukar ini.  Sekurang-kurangnya kami boleh berbagi masalah. Sorang adik lelaki bongsu juga berhijrah.  Yang tinggal berdekatan mak hanya saya dan adik lelaki.  Namun, pekakah anak lelaki tentang ibu? Itu persoalan yang bermain di benak saya.  Subhanallah...setiap lelaki harus menelanjangi hati dan menghitung jumlah kasihnya pada ibu.   Bahagianya hidup di dunia ini tanpa luka di hati ibu.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua dari Indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6030784818744888452?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6030784818744888452/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6030784818744888452&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6030784818744888452'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6030784818744888452'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/menelanjangi-hati.html' title='MENELANJANGI HATI....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6365886040611512211</id><published>2010-01-17T03:23:00.000+08:00</published><updated>2010-01-17T10:37:26.181+08:00</updated><title type='text'>TETAMU REMBULAN</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J31Nb17yI/AAAAAAAAAg4/2eMitPWlY_4/s1600-h/rembulan.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 140px; height: 107px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J31Nb17yI/AAAAAAAAAg4/2eMitPWlY_4/s400/rembulan.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427532256958082850" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat beburung  senja pulang ke sarang&lt;br /&gt;unggas-unggas malam bertasbih&lt;br /&gt;embun mula menimpa ilalang&lt;br /&gt;kau mengetuk daun pintu &lt;br /&gt;dan berlama jendela &lt;br /&gt;kau lukiskan wajah rembulan&lt;br /&gt;di pucuk cemara&lt;br /&gt;sambil mensyairkan  rindu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;waktupun mulai cemburu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum melangkah pergi&lt;br /&gt;kau gantung wajah rembulan &lt;br /&gt;pada dinding-dinding  &lt;br /&gt;dan kau untai  syair cinta mewangi &lt;br /&gt;menjadi tenda kamarku &lt;br /&gt;Agar bisa kucium aromanya.&lt;br /&gt;pada setiap datangnya  pagi&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6365886040611512211?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6365886040611512211/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6365886040611512211&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6365886040611512211'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6365886040611512211'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/tetamu-rembulan.html' title='TETAMU REMBULAN'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J31Nb17yI/AAAAAAAAAg4/2eMitPWlY_4/s72-c/rembulan.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3796770352127746514</id><published>2010-01-16T23:03:00.001+08:00</published><updated>2010-01-17T10:45:12.425+08:00</updated><title type='text'>Villa Cinta ; Saya tidak akan kemari lagi..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J5TSKUHaI/AAAAAAAAAhA/TXh9JyYoENk/s1600-h/mentari.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J5TSKUHaI/AAAAAAAAAhA/TXh9JyYoENk/s400/mentari.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427533873134443938" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HWOXpF4LI/AAAAAAAAAgo/g5z9Jcculow/s1600-h/DSC07122.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HWOXpF4LI/AAAAAAAAAgo/g5z9Jcculow/s400/DSC07122.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427354568311038130" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HV8VHfKtI/AAAAAAAAAgg/RcDNwz0SapM/s1600-h/DSC07121.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HV8VHfKtI/AAAAAAAAAgg/RcDNwz0SapM/s400/DSC07121.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427354258395572946" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HVqyNUOoI/AAAAAAAAAgY/EIQpWUnYPOc/s1600-h/DSC07118.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1HVqyNUOoI/AAAAAAAAAgY/EIQpWUnYPOc/s400/DSC07118.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427353956967004802" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum..&lt;br /&gt;Saya kembali mendekatinya, sebuah villa yang saya namakan Villa Cinta setelah dua tahun meninggalkannya.&lt;br /&gt;Villa yang mengadap laut itu kelihatan bersendiri. Berlatar belakang pohon-pohon yang menjadi semak dan di hadapan hamparan pantai.  Saya berdiri di hadapan villa merenung setiap sudut.  Terasa sangat terasing dan menjauh.  Dua tahun yang lalu, saban minggu saya ke sini melihat pasir putih di halamannya, mendengar debur ombak sambil memerhatikan anak-anak bermain di dada pantai.  &lt;br /&gt;Di sini saya mengadap laut  dan mengumpul ilham sepanjang menyiapkan HANYA SEBATAS INI.  Saya seperti melihat Puteri dan Yuyun berlarian di gigi ombak. Saya seperti juga merasai kesedihan Haris sedang memerhatikan Nur Qaseh dari jauh yang berdiri di gigi air mengadap mentari yang sedang menjengah dada laut.  Kegelisahan Haris mendengar percakapan Nur Qaseh dengan Dani Ramdani sehingga tertidur di luar pintu.  Semuanya mengingatkan saya pada watak-watak dalam HSI.&lt;br /&gt;Namun villa di depan saya hari ini bukan lagi seperti dahulu.  Tidak ada lagi pasir yang memutih di halamannya, yang ada hanyalah rumput hijau dengan daun-daun kering memenuhinya.  Sepohon cempaka berdiri dengan ranting dan daun2 yanghapir gugur.&lt;br /&gt;Saya meninggalkan villa itu dengan rasa sayu.  Saya tidak akan kemari lagi tidak ada apa-apa lagi untuk dikenang.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua pembaca blog dan karya-karya indah.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3796770352127746514?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3796770352127746514/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3796770352127746514&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3796770352127746514'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3796770352127746514'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/villa-cinta-saya-tidak-akan-kemari-lagi.html' title='Villa Cinta ; Saya tidak akan kemari lagi..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S1J5TSKUHaI/AAAAAAAAAhA/TXh9JyYoENk/s72-c/mentari.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-3331285723668681390</id><published>2010-01-15T03:15:00.000+08:00</published><updated>2010-01-15T08:35:55.345+08:00</updated><title type='text'>SEDIKIT NAMUN TETAP BERMAKNA</title><content type='html'>Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Jam menunjukkan tepat ke angka 3,00 pagi.  Saya masih belum mampu melelapkan mata sekalipun badan saya sangat letih.  Sakit kepala masih belum reda.  Siang tadi saya bersama Nabila ke Klinik.  Petang semalam sepulang dari pejabat, badan Nabila panas.  Saya mula risau,  kepala saya ikut sakit.  Kebetulan  berjumpa doktor terus saya ikut membuat pemerikasaan selepas urusan pemeriksaan Nabila selesai. Sebelah bahu kiri saya lenguh-lenguh.  Sebeban ubat yang saya bawa pulang dengan membawa bersama pesanan doctor supaya saya banyak rehat.  Saya hanya tersenyum.  Teruk ke tugas saya selama ini? Sepanjang perjalanan pulang  saya tercari-cari jawaban kepada persoalan itu.  Saya dikatakan tidak cukup rehat.  Bila saya fikir-fikirkan, saya akui, saya tidak cukup rehat dan tidur.  Dan dinihari ini membuktikan saya masih di depan laptop dengan terkial-kial mengumpul segenap idea  untuk novel terbaru saya. Novel yang agak berat sebaris dengan novel HANYA SEBATAS INI.  Kata-kata seorang INSAN saya jadikan sebagai pendorong saya dalam menyiapkan manuskrip baru ini.&lt;br /&gt;“Garaplah sebaik dan seindah mungkin Indah.  Indah mampu.  Percayalah.” kata insan itu menjadi perangsang dalam menyiapkan manuskrip ini. &lt;br /&gt;“Terima kasih” Jawab saya ringkas.  Bahagianya saya dikelilingi orang-orang yang mengambil tentang berat tentang saya dan dunia saya.  Kenapa insan yang selalu memberi dorongan saya , terimakasih banyak-banyak atas segalanya, walaupun hanya sedikit namun ia tetap bermakna.&lt;br /&gt;Kepada semua pembaca, Ndah ucapkan terima kasih kerana sudi singgah dan menghayati setiap coretan saya.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-3331285723668681390?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/3331285723668681390/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=3331285723668681390&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3331285723668681390'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/3331285723668681390'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/sedikit-namun-tetap-bermakna.html' title='SEDIKIT NAMUN TETAP BERMAKNA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-422102987670654530</id><published>2010-01-12T17:50:00.001+08:00</published><updated>2010-01-13T11:30:06.416+08:00</updated><title type='text'>KUTULISKAN PUISI INI BUAT MU</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0xGDxDLlkI/AAAAAAAAAgQ/oXX9T0OZeBY/s1600-h/b9752d6af6fcf1a8.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 97px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0xGDxDLlkI/AAAAAAAAAgQ/oXX9T0OZeBY/s400/b9752d6af6fcf1a8.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5425788681594836546" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kutuliskan puisi ini buatmu&lt;br /&gt;pada suatu malam yang sangat diam&lt;br /&gt;bersaksikan rembulan&lt;br /&gt;gemerlapan bintang-bintang&lt;br /&gt;Saat embun mulai gugur menimpa jemari&lt;br /&gt;dan kartu yang mulai basah&lt;br /&gt;Pena ku menari&lt;br /&gt;Menyusun kalimat  yang tidak bersuara&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kulukiskan  senyummu&lt;br /&gt;dari bening kolam matamu&lt;br /&gt;saat engkau merenungku &lt;br /&gt;dan membaca setiap &lt;br /&gt;abjad-abjad rindu di dadaku &lt;br /&gt;pertemuan itu menjadi syahdu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kutuliskan puisi ini buatmu&lt;br /&gt;tanpa rasa jemu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-422102987670654530?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/422102987670654530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=422102987670654530&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/422102987670654530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/422102987670654530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/kutuliskan-puisi-ini-buat-mu.html' title='KUTULISKAN PUISI INI BUAT MU'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0xGDxDLlkI/AAAAAAAAAgQ/oXX9T0OZeBY/s72-c/b9752d6af6fcf1a8.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-1501919682697029284</id><published>2010-01-10T08:31:00.000+08:00</published><updated>2010-01-10T09:46:53.597+08:00</updated><title type='text'>DAMAINYA MENYUSURI HATI....</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0kxhrUn2qI/AAAAAAAAAgI/kAGPDWGV3bA/s1600-h/KAPAL.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0kxhrUn2qI/AAAAAAAAAgI/kAGPDWGV3bA/s400/KAPAL.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424921680779139746" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum...&lt;br /&gt;Pagi ini sangat indah. Menyusuri jalan dan menghayati keindahan sambil menyedut udara pagi.  Melihat sungai yang damai, sangat membahagiakan lebih-lebih pagi ini saya dihantar dan bukan memandu sendiri seperti hari-hari biasa.  Lantas segalanya dapat saya hayati sepenuhnya.&lt;br /&gt;Sebelah kiri saya kelihatan deretan kapal-kapal dan perahu nelayan di pangkalan dan di sebelah kanan saya sebuah pulau kecil yang separuh dilitupi kabus pagi.  Pemandangan yang jarang-jarang dapat dilihat beberapa bulan kebelakangan ini.    Aduhai...Indah dan menakjubkan bumi ciptaan TUHAN ini.  Sampai bila ia mampu dinikmati sekiranya ada tangan-tangan yang memusnahkannya dengan nada pembangunan. Saya sering berdoa agar sisa-sisa yang sedikit itu tidak terkorban.  Dan anak cucu dan generasi akan datang masih mampu menikmati damainya.  Ya!...Sekejap lagi saya akan bertolak ke Kuala Lumpur atas urusan tugas dan seperti biasa saya tinggalkan meja kerja dengan sedikit kemas berbanding dengan hari-hari biasa. Dan bila balik nanti hati akan senang melihat semuanya teratur. &lt;br /&gt;Sampai ketemu lagi pada entry akan datang, salam sayang dari Indah buat semua.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-1501919682697029284?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/1501919682697029284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=1501919682697029284&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1501919682697029284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/1501919682697029284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/damainya-menyusuri-hati.html' title='DAMAINYA MENYUSURI HATI....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0kxhrUn2qI/AAAAAAAAAgI/kAGPDWGV3bA/s72-c/KAPAL.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7766925797837873815</id><published>2010-01-09T09:00:00.001+08:00</published><updated>2010-01-09T09:20:19.761+08:00</updated><title type='text'>KATAKAN PADA MALAM -  menghargai persahabatan..</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0fVP5h8meI/AAAAAAAAAgA/qdNon1-I9hE/s1600-h/6523098750_gqjBB.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 386px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0fVP5h8meI/AAAAAAAAAgA/qdNon1-I9hE/s400/6523098750_gqjBB.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424538745309010402" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum buat semua pengunjung,&lt;br /&gt;Saya bukan orang yang pandai menulis puisi, saya akan tulis bila ada bisikan hati dan ketika saya menemui bait-bait indah dan makna yang mendalam, namun saya sangat suka mendengar dan menghayati deklamasi puisi. Pada saya puisi akan lebih indah jika dideklamasikan dengan baik, suara, intonasi yang baik serta kejelasan sebutan dan vocal. Penilaian itu hanya dari kategori Mutu Suara, namun jika ia dipertandingkan perkara-perkara lain diambilkira pergerakan, penghayatan dan kreativiti.&lt;br /&gt;Mengenali Moyank, seorang penulis dari negara seberang bermula dengan mengenali puisi-puisi beliau.  Setiap puisi-puisi beliau akan saya hayati. Bermula dari situ saya mula meminati penulisan-penulisan Moyank.  Dalam era dunia tanpa sempadan, semuanya terasa dekat dan akrab.  Saya pernah mendengar dan melihat Moyank menyanyi lagu2 puisi sambil memetik gitar.  Suara beliau bergema di ruang menulis saya,  Sehingga satu hari dia bertanya pada saya.&lt;br /&gt; “Indah, mahu kamu dengar sebuah deklamasi puisi?” Soal beliau pada suatu perbualan kami.  Wah! Seperti orang mengantuk disorongkan bantal.&lt;br /&gt; “Siapa deklamator itu?” Tanya saya.&lt;br /&gt; “Aku! Maksud ku, saya sendiri.” Jawabnya.  Saya tersenyum sendiri, sekalipun dia tidak melihat senyum saya. Ada sesuatu yang membuat saya senyum.  Antara ‘saya’ dan ‘aku’. Pada saya ‘aku’ itu terlalu kasar namun saya yakin, pada dia, ‘aku’ itu sudah cukup lembut. &lt;br /&gt; “Saya sangat menghargainya dan mendahuluinya dengan ucapan terima kasih.” Dengan bahasa yang sangat berhati-hati agar tidak disalaherti oleh beliau.  Bahasa kita serupa dengan bahasa mereka tetapi belum tentu sama maksudnya.  Kerana itu beliau sendiri selalu menggunakan bahasa inggeris apabila masing-masing sukar memahami maksudnya. Lucu bukan?&lt;br /&gt; Saya menerima emel darinya,  sebuah deklamasi puisi KATAKAN PADA MALAM yang sangat baik pada saya.  Pertama kali saya mendengar, saya gementar.  Sangat bagus dan mengesankan.  Selepas itu beliau turut mendeklamasi puisi saya EPILOG JANJI KEKASIH juga sangat menusuk hati.&lt;br /&gt;KATAKAN PADA MALAM saya simpan dan sering mendengarnya sewaktu saya menulis sehingga saya suatu hari saya menemui seorang rakan saya, saya memperdengarkan puisi itu dan meminta supaya beliau create untuk saya supaya saya dapat menjadikan puisi itu latar kepada blog saya dan mampu didengari oleh semua orang. Ya dia lakukannya dan berjaya didengari dgn baik dan jelas lengkap dengan covernya.  &lt;br /&gt;Secara jujur,  ianya tidak mampu saya lakukan termasuk pemilik puisi sendiri.  Saya menarik semua kebenaran itu dan meminta sahabat saya PRIVATE kannya.  Kepada Moyank saya mohon maaf. Dan izinkan saya menyimpannya sebagai milik pribadi, sebagai tanda persahabatan kami. Kepada pembaca atau peminat puisi…maafkan Indah. Kepada adik saya, fairuz.  Terima kasih banyak-banyak.  Satu hasil yang sangat menarik.&lt;br /&gt;Salam sayang dari Ndah untuk semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7766925797837873815?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7766925797837873815/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7766925797837873815&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7766925797837873815'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7766925797837873815'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/katakan-pada-malam-menghargai.html' title='KATAKAN PADA MALAM -  menghargai persahabatan..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0fVP5h8meI/AAAAAAAAAgA/qdNon1-I9hE/s72-c/6523098750_gqjBB.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7017211698867703259</id><published>2010-01-08T11:32:00.000+08:00</published><updated>2010-01-08T11:33:13.210+08:00</updated><title type='text'>KERING KE HATI SAYA? Tak kesian langsung...</title><content type='html'>Assalamualaikum…&lt;br /&gt;Saya baru saya melangkah keluar dari kederaan saya di depan rumah mak dan baru saja melabuh duduk di bangku kayu, tempat saya biasa bersembang dengan mak setiap kali pulang dari kerja. Tiba-tiba pandangan saya terarah pada susuk seorang lelaki, berkemeja, bersongkok dan menggalas sebuah beg sedang melangkah ke arah sy dan mak. Kehadiran  wajah asing itu menimbulkan tanda tanya. Dari raut wajahnya saya meramalkan usianya dipertengahan 20 an.&lt;br /&gt;“Assalamualaikum..”&lt;br /&gt;“Waalaikumussalam “ Jawab saya.  Lelaki itu memandang saya.&lt;br /&gt;“I’m Mohd Arshad.  From Pakistan, I got a big problem to continue my study at UMT…” Dia memulakan ceritanya.  Saya membiarkannya. &lt;br /&gt;“You know UMT?” Dia tanya saya.  Saya tersenyum.  UMT hanya 10 minit dari rumah saya. Anak muda itu terus bercerita, visanya hanya 20 hari sedangkan dia nak sambung belajar dan bla…bla dia bercerita.  Pandainya dia bercerita.  Saya hanya diam dan mengangguk-angguk.  Bila dia d selesai bercerita, pendek sahaja sy cakap.&lt;br /&gt;“May I see your student card?” Dia merenung saya.  Jelas nampak serba-salah dari sorot matanya.&lt;br /&gt;“I’ve just told you my problem….”&lt;br /&gt;“Yaaa….but before I help you, I want to see your student card! Just simple!” Tegas suara saya. Berkecai bahasa saya...&lt;br /&gt;“I’m not cheat you…this is my qualification.” Aduhai, dia mengeluarkan beberapa keping sijil-sijil dari negaranya yang telah lusuh dan keruyuk.  Saya merenung ke dalam anak matanya.  Kejernihan dan rayu simpati boleh buat orang lemah hati sekalipun nyata dia berbohong.  Dalam masa sama, saya tidak dapat lari dari rasa geram dan diperbodohkan.    Cerita-ceritanya tidak masuk akal. Terus saya cakap, saya tak boleh tolong, dan warning saya jangan meminta-minta di kawasan ini. Orang di sini tidak dapat membantu apa-apapun.  Dia melangkah meninggalkan kami dengan salam.  Mak tiba-tiba menegur sikap saya. Kenapa susah sangat nak tolong orang susah? Aduhai….itu bukan sifat saya sebenar. Selalunya saya tak hampakan sekalipun org mengetuk cermin kereta untuk menjual produk.  Janji ada jual beli yang sah dan apa dijual ada manfaatnya. Selalunya produk berbentuk buku-buku Ilmiah.&lt;br /&gt;“Kesian.” Suara mak kedengaran lagi.  Saya merenung mak saya dalam-dalam.  Kesian,  saya rasa semua orang tua seperti mak saya, cepat kesiankan orang.  Tidak menghairankan, sebab orang dulu-dulu hidup dalam kasih sayang, tidak terhad dlm keluarga malah dalam masyarakat.  Suka menolong orang-orang susah.  Sakit satu anggota, semua anggota merasa sakit. Itulah analogi masayarakat dulu. Tapi semua itu sudah hampir pupus sehingga kita tidak tahu membezakan antara penipuan mahupun kebenaran.  Sedangkan setiap hari kita kebanjiran pendatang sehingga kita sendiri tenggelam dalam ketakutan di tempat sendiri.  Aduhai..saya sendiri akan mengajar hati saya supaya tidak mudah kesian dan lemah dengan rayuan mata dan berharap janganlah saya didatangi oleh orang seperti itu.  Lebih baik tidak jumpa daripada kita tidak mampu berbuat apa-apa.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua pembaca.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7017211698867703259?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7017211698867703259/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7017211698867703259&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7017211698867703259'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7017211698867703259'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/kering-ke-hati-saya-tak-kesian-langsung.html' title='KERING KE HATI SAYA? Tak kesian langsung...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6081393975647088697</id><published>2010-01-05T16:52:00.000+08:00</published><updated>2010-01-05T17:09:30.496+08:00</updated><title type='text'>SAYA SANGAT KEDEKUT - satu kelemahan</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0MBw0J6e7I/AAAAAAAAAf4/s3MUaFX8RfY/s1600-h/sun2%5D.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 222px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0MBw0J6e7I/AAAAAAAAAf4/s3MUaFX8RfY/s400/sun2%5D.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5423180314429782962" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum....&lt;br /&gt;Melihat rak buku dan buku-buku yang tersusun rapi di ruang bacaan saya, di tempat kerja mahupun di rumah, menyedarkan saya, hidup saya dikelilingi oleh buku-buku.  Buku adalah lemari ilmu, dalam bentuk apa sekalipun. Buku tetap memberi ilmu.  Namun sejauh mana saya sempat membeleknya dan berlama dengan buku-buku itu. Saya bukanlah book worm tetapi memiliki buku satu kemestian dan setiap kali ke toko buku saya tidak bosan berlama dan membelek seterusnya menelitinya. Novel bukanlah pilihan utama dan setiap kali saya melangkah masuk, saya terus menuju ke rak-rak motivasi.  Aduhai bila bawak keluar, saya tidak hairan jika ditegur, yang beli bulan lepas tu dah habis baca semua? Pada saya, yang penting kita milikinya, sebab kalau dan habis di pasaran, sukar nak dapat. Dan, saya tetap akan membeleknya bila saya betul sedia untuk membacanya. Semalam saya baru menghabiskan sebuah buku yang saya beli tiga bulan yang lalu.  Dan saya seorang yang sangat kedekut buku.  Jangan nak cuba pinjam buku milik saya lebih-lebih buku dari luar yang tidak ada di pasaran.  Tapi bila dirayu, tidak sampai hati nak kata TIDAK. Dan perasaan saya akan tertekan selagi buku tidak dipulangkan.  Mungkin ramai yang tidak setuju dengan saya. Namun Itulah hakikat dan kelemahan saya.&lt;br /&gt;Salam sayang buat semua dari Indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6081393975647088697?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6081393975647088697/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6081393975647088697&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6081393975647088697'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6081393975647088697'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/saya-sangat-kedekut-satu-kelemahan.html' title='SAYA SANGAT KEDEKUT - satu kelemahan'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/S0MBw0J6e7I/AAAAAAAAAf4/s3MUaFX8RfY/s72-c/sun2%5D.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-6277745798688613980</id><published>2010-01-02T19:28:00.000+08:00</published><updated>2010-01-02T20:00:18.447+08:00</updated><title type='text'>TERIMA KASIH INDERA</title><content type='html'>Assalamualaikum buat semua pengujung blog Indah dan peminat2 Dendang Anak.&lt;br /&gt;Entry saya DENDANG ANAK - tak kenal maka tak cinta, mendapat perhatian salah seorang anggota kumpulan Dendang Anak, SDR.INDERA, saya mengambil kesempatan mengucapkan ribuan terima kasih kepada Indera yang sudi membetulkannya. Di sini saya entrykan emel dari Indera pada saya.&lt;br /&gt;Kepada Indera, terima kasih Indah ucapkan atas segala keperihatinan Indera pada coretan tentang Dendang Anak di blog Indah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Indera sent you a message.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;--------------------&lt;br /&gt;Subject: AssalaMualaikum&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;maaf indah sekiranya ini agak menggangu indah, cuma sy nk perbetulkan berkenaan dendang anak yg indah coretkan di blog indah.... mulanya sy perkenalkan ahli2nya dan posisi dulu yer....&lt;br /&gt;1) zul abg - guitarist utama ( ketua kumpulan)&lt;br /&gt;2) azizi - pemain bass&lt;br /&gt;3) ku ayie - fluetist&lt;br /&gt;4) ku bad - pemain diggiridoo &amp; b/up vocal&lt;br /&gt;5) indera - pemain gendang sunda, darbuka &amp; rebana&lt;br /&gt;6) geeka - pemain gendang silat &amp; rebana (ketua percussion)&lt;br /&gt;7) farick - pemain jidur&lt;br /&gt;8) fendi aboh - pemain rebana&lt;br /&gt;9) man bota - pemain gong&lt;br /&gt;10) aidil @ edy - darbuka (pelapis percussion)&lt;br /&gt;11) hasnol - penyanyi utama&lt;br /&gt;12) khairul - back up vocal&lt;br /&gt;13) badrol @ baded - back up vocal&lt;br /&gt;14) helmi - back up vocal&lt;br /&gt;15) mc nadir - MC &amp; back up vocal&lt;br /&gt;16) mawi - shaker&lt;br /&gt;kami masih ada lagi ahli cuma punya urusan maka tk dpt libatkan diri pada hari tersebut&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) dakmie - pemain keyboard &amp; back up vocal...&lt;br /&gt;komposer, pencipta lirik, pencirta lagu dendang anak ini adalah guru kami yg juga kami anggapnya sebagai ayah, panggilan yg di gelar padanya adalah ABG KU...&lt;br /&gt;sy harap indah dpt perbetulkan yer sebarang kesilapan tentang perincian dendang anak....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;walaubagaimanapun, sgt2 berterima kasih skali lg di atas sanjungan dan sokongan indah dan teman2 pd kami kump dendang anak, semoga impian kami bg memartabatkan budaya Melayu kita dan mengembalikan Melayu kita mencapai kejayaannya.... perjuangan kami adalah demi melayu dan yg pentingnya kerana agama islam...&lt;br /&gt;salam sayang... INDERA&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-6277745798688613980?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/6277745798688613980/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=6277745798688613980&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6277745798688613980'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/6277745798688613980'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/terima-kasih-indera.html' title='TERIMA KASIH INDERA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5671383222480084913</id><published>2010-01-02T13:35:00.000+08:00</published><updated>2010-01-02T13:38:28.296+08:00</updated><title type='text'>MENUNGGU REMBULAN</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sz7bzXk2jgI/AAAAAAAAAfo/B-qi9PF4Euk/s1600-h/5d260645717eaf42.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 125px; height: 82px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sz7bzXk2jgI/AAAAAAAAAfo/B-qi9PF4Euk/s400/5d260645717eaf42.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5422012676949052930" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tika mentari merangkak ke peraduan &lt;br /&gt;dan rembulan menyerlah senyum&lt;br /&gt;kau datang mengetuk kamar&lt;br /&gt;mengucap salam wangi&lt;br /&gt;lalu bersimpuh &lt;br /&gt;dan menyalami pertemuan kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang malam kauukir  kalam &lt;br /&gt;pada dinding-dinding dan lantai-lantai&lt;br /&gt;dan mendendangkan lagu sepi&lt;br /&gt;lewat siang yang datang&lt;br /&gt;dan malam yang bakal pergi&lt;br /&gt;malam-malam kita menjadi syahdu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika mentari bangkit&lt;br /&gt;kau melangkah pergi&lt;br /&gt;lagu-lagu  itu masih bersenandung&lt;br /&gt;dan aku menjadi  tidak sabar menunggu&lt;br /&gt;rembulan datang lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5671383222480084913?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5671383222480084913/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5671383222480084913&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5671383222480084913'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5671383222480084913'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2010/01/menunggu-rembulan.html' title='MENUNGGU REMBULAN'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sz7bzXk2jgI/AAAAAAAAAfo/B-qi9PF4Euk/s72-c/5d260645717eaf42.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-9030309600171231706</id><published>2009-12-31T22:09:00.000+08:00</published><updated>2010-01-01T10:28:41.854+08:00</updated><title type='text'>SAYA MENDAHULUINYA....MAAFKAN SAYA</title><content type='html'>Assalamualaikum..&lt;br /&gt;Hanya ada beberapa jam lagi, 2009 akan meninggalkan kita.  Tidak seperti tahun-tahun lain, pengakhiran tahun ini agak berbeza dirasakan.  Langsung tidak teruja menunggu tahun sebagaimana tahun-tahun yang sebelumnya. Saya mula terkenangkan banyak hal. Banyak perkara yang tertangguh dalam hidup saya.  Saya merasa waktu itu sangat pantas berlari.  Tidak terkejar oleh saya. Jika ditanya pada saya soal azam, saya pantas menjawab.  Biasa-biasa aje.  Tidak ada apa azam yang dapat saya perkatakan.  Mati ke, semua cita-cita saya? Soalan yang saya sendiri sukar untuk menjawabnya. Saya memicit kepala saya yang tidak sakit. Apakah sebenarnya yang saya inginkan dalam hidup saya, karier saya sebagai seorang penjawat awam? Atau karier saya sebagai seorang penulis? Siang tadi saya tergerak untuk menghubungi kawan sekolej saya Zha.  Teman yang tidak akrab namun sentiasa ada di ingatan saya.  Dia yang sering menceriakan kelas,  bergurau namun saya bukanlah sahabat yang dipedulikannya.  &lt;br /&gt;Pada penutup 2008, menjelang 2009 yang lalu Zha menghubungi saya. Jauh dari Riyad. Saya agak terkejut dengan panggilan dari jauh itu.&lt;br /&gt; “Awak masih ingat sy emi?” Soalnya kendengaran sayup.&lt;br /&gt; “Ingat. Suara awak tak berubah?”&lt;br /&gt; “Masih ingat awak pada suara saya..kita tak akrab sangat.”&lt;br /&gt; “ Kita tak pernah bergaduh. Dan saya tak melupakan sahabat saya, termasuk awak,” Jawab saya sambil tersenyum sendiri.&lt;br /&gt; “Jauh awak menghilang ya Zha.” Tambah saya menutup rasa hiba yang mula menyerkup hati saya.  Wajah sahabat saya, anak Batu Pahat itu jelas di ingatannya saya. Terkenang saya bagaimana Zha membaling cendawan kayu sewaktu kami sedang di tepi hutan untuk subjek Land survey.&lt;br /&gt; “Di situ bumi dipijak, di situ langit dijunjung, mi.” Ujarnya di hujung talian. Kami bercakap panjang, nama-nama sahabat bermain di bibir kami.&lt;br /&gt; “ Selamat menyambut tahun baru 2009, emi.” Ungkapnya.&lt;br /&gt; “Saya doakan awak bahagia seisi keluarga.” Itulah penutup percakapan kami.&lt;br /&gt;Dan hari ini saat saya mendahului sebelum dia sempat menghubungi saya, pesanan yang sama, doa yang sama, cuma ungkapan saya sedikit berbeza.&lt;br /&gt; “Andaikata saya yg mendahului awak, Zha, tolong maafkan segala2 kesilapan saya sepanjang kita kenal dan tolong sampaikan hal yang sama  pada kawan2 kita.” Ucap saya tenang namun jelas. &lt;br /&gt;Zha terdiam sesaat.&lt;br /&gt; “Awak, kenapa awak cakap macam tu?” Soalnya dengan suara tersekat. Baru saya sedar sahabat saya itu sangat sensitive.&lt;br /&gt; “Boleh saya tanya sikit.” Tambahnya sebelum sempat saya menjawab.&lt;br /&gt; “Tanyalah.” Jawab saya ringkas.&lt;br /&gt; “Ada rahsiakan sesuatu dari saya?” Soalnya. &lt;br /&gt; “Maksud awak?”&lt;br /&gt; “Awak..awak ada masalah kesihatan ke..atau penyakit lain yang disembunyikan selama ni?” Owh…saya tersenyum.  Baru saya dapat membaca apa yang bermain di fikirannya.&lt;br /&gt; “Ajal maut di tangan Tuhan Zha.  Besok kita tidak tahu, samada kita masih bernafas atau tidak lagi.  Cuba kita tengok, daun yang gugur.  Bukan hanya daun kering yang gugur, malah daun yang masih hijau turut  gugur.” Jawab saya dalam perasaan sedikit terharu.  Seorang sahabat  yang tidak akrab ttp sentiasa ada dalam ingatan,  masih tidak mampu menerima kehilangan sedangkan sedia memaklumi suatu hati kita akan kehilangan juga.&lt;br /&gt; “Emi, saya doakan agar Emi sentiasa sihat dan bahagia di samping keluarga tercinta dan berjaya dalam dunia penulisan.”  Saya tidak mampu mengulas kata-katanya selain dari ucapan terima kasih dan&lt;br /&gt; “SELAMAT MENYAMBUT TAHUN 2010”&lt;br /&gt;Dan itulah ucapan penutup percakapan kami, saya mendahuluinya, seperti yang dia lakukan pada saya sewaktu menyambut tahun 2009.&lt;br /&gt;Di sini, ucapan yang sama Ndah hulurkan juga kepada pembaca budiman.  Salam maaf dan sayang dari Indah.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-9030309600171231706?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/9030309600171231706/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=9030309600171231706&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9030309600171231706'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/9030309600171231706'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/saya-mendahuluinyamaafkan-saya.html' title='SAYA MENDAHULUINYA....MAAFKAN SAYA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8160370632472651870</id><published>2009-12-23T11:11:00.001+08:00</published><updated>2009-12-23T11:13:17.995+08:00</updated><title type='text'>TUHAN PUN TAHU..</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SzGKrBtf6rI/AAAAAAAAAfQ/irsW5vr824I/s1600-h/9af2c8ad2316972a.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 96px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SzGKrBtf6rI/AAAAAAAAAfQ/irsW5vr824I/s400/9af2c8ad2316972a.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5418264298501696178" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum..&lt;br /&gt;Saya sengaja mengambil 3 hari untuk berlama di rumah, dengan berusaha untuk tidak memikirkan satu apapun tentang kerja dan tugas. Sekalipun sangat sukar, bila bayangan tugas sentiasa ada dalam kepala, namun ia tetap memberi satu ketenangan yang sudah lama saya tidak lalui.  Bersendirian dengan sekali-sekala mendengar kicau burung di sekeliling.  Suasana yang redup.Ya ALLAH, sangat indah.  Kalau mampu,  saya nak menahan waktu bergerak, biar ia terus begini. Mana mungkin!  Waktu tetap bergerak.  Sangat pantas.  Dan malam saya tidur sangat lewat hampir menjejak ke 3.00 pagi. Waktu-waktu  malam memberi banyak ilham dan malam tadi saya diberi sesuatu yg sangat bererti.  Sangat indah. Saya katakan TUHANpun tahu. Saya meluahkannya dan terus merakam di hati saya sebagai sebahagian daripada ilham. Dan sepanjang saya memenuhi waktu, saya seakan menyiap sebuah manuskrip. Dan  saya merasa puas. Dan pagi ini, sewaktu bangkit saya semakin bersemangat untuk melahirkan sebuah lagi novel berdasarkan ilham semalam.   Dan sudah tentu keindahan itu akan saya kongsikan bersama semua pembaca. Tunggu kehadirannya nanti.&lt;br /&gt;Salam sayang dari Indah buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8160370632472651870?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8160370632472651870/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8160370632472651870&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8160370632472651870'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8160370632472651870'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/tuhan-pun-tahu.html' title='TUHAN PUN TAHU..'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SzGKrBtf6rI/AAAAAAAAAfQ/irsW5vr824I/s72-c/9af2c8ad2316972a.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2284890552993521982</id><published>2009-12-21T10:53:00.000+08:00</published><updated>2009-12-21T20:31:01.105+08:00</updated><title type='text'>VILLA CINTA .....</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sy9b_TsEpoI/AAAAAAAAAeo/sMlMtrOtCcc/s1600-h/ef8a576250497854.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 145px; height: 97px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sy9b_TsEpoI/AAAAAAAAAeo/sMlMtrOtCcc/s400/ef8a576250497854.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5417650019925010050" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum..&lt;br /&gt;Sebaik sahaja menghantar manuskrip terbaru ke penerbit, saya seperti ’merdeka’. Lapang dada. Saya boleh berlama tanpa memikirkan penulisan yang sering tersangkut kerana kekeringan ilham.  Saya mula ada ruang untuk membelek buku rakan-rakan penulis dan sekali sekala bersembang dengan mereka melalui YM atau telefon.  Malah saya boleh berlama-lama termenung.  Saat begini buat saya rindu pada kenangan-kenangan yang pernah saya tinggalkan lebih-lebih pada pahit manis sepanjang menyiapkan novel-novel saya sebelumnya.  Pada saya novel paling romantis dan menyentuh perasaan adalah RINDU BERBISIK. &lt;br /&gt; Watak-watak ADAM, IDHAM, ISKANDAR dan ZULAIKHA  buat saya kembali membelek-beleknya bila saya rindu.  Ada sesuatu yang sangat bermakna dalam novel itu. Sementara DI HUJUNG RANTING, pada saya DHR agak mengigit perasaan, dan saya banyak menerima kritikan dan kemarahan dari beberapa pembaca. &lt;br /&gt;&lt; Pernah saya dihubungi seorang lelaki dengan marah-marah kerana menghasilkan novel sebegitu rupa. Saya hanya terdiam dan membiarkan lelaki itu melepaskan segala ketidakpuasan hatinya.  Kalaulah dia menghayatinya secara mendalam, dia dapat melihat bagaimana saya mengangkat darjat seorang suami sebegitu rupa  supaya adil sebagaimana saya meletak watak MAWARDAH. Sebagai  isteri yang sentiasa mengalah dan pasrah. Maafkan saya. dan terima kasih kerana sudi menghayati DHR. &lt;br /&gt;Namun pengalaman menulis HANYA SEBATAS INI sangat meninggalkan kesan mendalam dalam diri saya. Imaginasi saya sangat kuat sehingga pada suatu masa saya seakan berada di sebuah daerah pergunungan Indonesia.  Bunyi air yang mengalir dicelah-celah batu kecil seakan kedengaran di telinga saya dan kejernihan yang menampakkan dasar kali.  Kewujudan VILLA CINTA adalah diilhamkan daripada sebuah villa di tepi pantai Teluk Ketapang yang saya kunjungi setiap hujung minggu.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sy9qPKmbXrI/AAAAAAAAAfI/L-QCkNpCFwc/s1600-h/493a553a7944e198.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 95px; height: 90px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sy9qPKmbXrI/AAAAAAAAAfI/L-QCkNpCFwc/s400/493a553a7944e198.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5417665685526109874" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Semua itu membuat saya terkenangkan DANI RAMDANI, watak utama yang menggerakkan seluruh cerita dalam HSI.  Semalam saya kembali ke Teluk Ketapang dan melihat ’Villa Cinta’ itu.  Saya berlama di pantai berhadapan villa tersebut dan mengenangkan bagaimana NUR QASEH menangis dan HARIS terhiris dengan dengan kemelut perasaan bersama NUR QASEH.  Mungkin tidak semua orang seperti saya namun itulah hakikat bila saya menghasil sesebuah penulisan novel.  Dan saya sangat ingin berkongsi dengan semua orang. Salam sayang dari Ndah buat semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2284890552993521982?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2284890552993521982/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2284890552993521982&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2284890552993521982'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2284890552993521982'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/villa-cinta.html' title='VILLA CINTA .....'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sy9b_TsEpoI/AAAAAAAAAeo/sMlMtrOtCcc/s72-c/ef8a576250497854.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-2725857855493680314</id><published>2009-12-17T23:49:00.000+08:00</published><updated>2009-12-18T08:12:11.245+08:00</updated><title type='text'>DENDANG ANAK dan “Sulalatus Salatin”...</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypWrL0qTrI/AAAAAAAAAeg/y6Uav1s2mDA/s1600-h/Page038a.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypWrL0qTrI/AAAAAAAAAeg/y6Uav1s2mDA/s400/Page038a.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416236801774472882" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypWdoFXM9I/AAAAAAAAAeY/Byz7q3-SWrA/s1600-h/Page012a.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypWdoFXM9I/AAAAAAAAAeY/Byz7q3-SWrA/s400/Page012a.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416236568842548178" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypUWaLjNJI/AAAAAAAAAeQ/ko9QzPHGxko/s1600-h/DSCF0006.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypUWaLjNJI/AAAAAAAAAeQ/ko9QzPHGxko/s400/DSCF0006.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416234245828064402" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypT_rj4C9I/AAAAAAAAAeI/eLglJhb8BSk/s1600-h/Page007a.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypT_rj4C9I/AAAAAAAAAeI/eLglJhb8BSk/s400/Page007a.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416233855356505042" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypTv8G_orI/AAAAAAAAAeA/TtQjS09ut9c/s1600-h/DSC_0075.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypTv8G_orI/AAAAAAAAAeA/TtQjS09ut9c/s400/DSC_0075.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416233584920863410" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum buat semua,&lt;br /&gt;Pertama kali saya menyaksikan persembahan kumpulan ini pada Festival Gamelan Sedunia pada tahun 2008.  Persembahan mereka memukau perhatian lebih-lebih lagi kumpulan berada di barisan hadapan antara kumpulan gamelan dari berbagai pelusuk dunia. Saya yang kebetulan terlibat secara langsung dalam program  itu, mengambil tempat di barisan depan dan tidak berganjak dari tempat duduk sehingga persembahan itu selesai. Saya teruja dengan muzik dan lagu-lagu yang dibawa, apa yang unik adalah peralatan muzik yang mereka gunakan.  Dan pada saya yang bukan hanya mendengar, menghayati, saya juga seorang pemerhati  semua aspek termasuk costume mereka.  Sangat menarik dan sesuai dengan konsep muzik mereka bila mereka memilih hitam putih sebagai asas costumes kumpulan mereka.&lt;br /&gt;Semalam saya sempat bercakap dengan saudara Izam ( Izamir ) selaku pengurus produksi. Menurut beliau, mereka banyak menerima jemputan VIP, VVIP termasuk dari Istana yang juga pernah saya saksikan di Vistana Hotel pada Malam Gema Irama Inderapura bersama jemputan diRaja Pahang. Saya masih ingat, dewan menjadi syahdu sepanjang mereka mendendang lagu-lagu mereka.  &lt;br /&gt;Menurut sdr. Izam, nama “Dendang Anak” adalah manifestasi  daripada buku sejarah Melayu lama  “Sulalatus Salatin”.&lt;br /&gt;Antara alat muzik yang terlibat adalah Keyboard/Vocal Classical Guitar, Bass Guitar,Bamboo Flute,Percussion/Rebana, Percussion/Gendang Sund, Rebana/Gendang Silat,Percussion/Rebana&lt;br /&gt;Percussion/Jidur, Gong.  Apa yang menarik mereka mempunyai peminat mereka tersendiri dan pada setiap persembahan ‘fans’ mereka akan sama-sama datang memberi sokongan yang padu.  Tahniah buat Kumpulan Dendang Anak’  Semuga anda semua sukses dan mampu memberi kesan positif pada anak-anak muda.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-2725857855493680314?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/2725857855493680314/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=2725857855493680314&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2725857855493680314'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/2725857855493680314'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/dendang-anak-dan-sulalatus-salatin.html' title='DENDANG ANAK dan “Sulalatus Salatin”...'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SypWrL0qTrI/AAAAAAAAAeg/y6Uav1s2mDA/s72-c/Page038a.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-301143058110722528</id><published>2009-12-16T01:50:00.000+08:00</published><updated>2009-12-16T01:51:20.589+08:00</updated><title type='text'>BERNALAM SAKAN DI LAMBO AMBA- pameran solo sifu</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;Saya baru selesai mesyuarat ahli jawatankuasa Grup Teater Asyik ( GTA ), antara yang dibincangkan adalah program PAMERAN DEKLAMAPUISI dengan jodol BERNALAM SAKAN DI LAMBO AMBA.  Deklamapuisi terbit daripada Pameran dan Deklamasi Puisi oleh Marzuki Ali, dari Pusat Pengajian Ilmu Kemanusiaan, USM, Pulau Pinang.  Apa yang menarik adalah jodolnya, Bernalam bermaksud Bersajak dalam Bahsa melayu Lama, Sakan bahasa daerah Terengganu bermaksud banyak, Lambo bermaksud sebuah selasar kecil selepas anak tangga sementara amba adalah hamba. Dalam kata mudahnya MARI BERAMAI-RAMAI BERSAJAK DI SELASAR KITA.   Hamba ganti diri pertama masyarakat Terengganu pada zaman dahulu. Pameran secara solo ini bakal berlangsung selama 3 bulan. Sebagai salah seorang warga GTA, sudah tentu saya salah seorang gembira dan menyokong penuh sdr sifu saya, MARZUKI ALI yang membawa bersama 43 puisi karya-karya beliau. BERNALAM SAKAN DI LAMBO AMBA akan diadakan di Perbadanan Perpustakaan Awam Negeri Terengganu 15 Disember 2009 hingga 15 Mac 2010. Peminat-peminat Marzuki Ali dan GTA, dijemput hadir dan sama-sama menyaksi dan menikmati karya beliau.&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-301143058110722528?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/301143058110722528/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=301143058110722528&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/301143058110722528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/301143058110722528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/bernalam-sakan-di-lambo-amba-pameran_15.html' title='BERNALAM SAKAN DI LAMBO AMBA- pameran solo sifu'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-7568575732564748592</id><published>2009-12-14T21:23:00.000+08:00</published><updated>2009-12-14T22:06:01.840+08:00</updated><title type='text'>SEBUAH KEBERANGKATAN</title><content type='html'>Telah gugur sehelai daun&lt;br /&gt;yang tertulis namamu&lt;br /&gt;pada mentari yang suam&lt;br /&gt;dalam lembut angin semilir&lt;br /&gt;seperti yang dijanji&lt;br /&gt;ketika engkau dihantar ke sini&lt;br /&gt;akan kembali dijemput&lt;br /&gt;waktu tidak terlewat&lt;br /&gt;tidak juga tercepat&lt;br /&gt;walau sesaat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu pada senja yang merah&lt;br /&gt;kami hantarkan kalam Tuhan mengiringi&lt;br /&gt;keberangkatan pulangmu&lt;br /&gt;menemani malam pertamamu &lt;br /&gt;dalam kapan pengantin &lt;br /&gt;dan melangirkan aroma kasturi&lt;br /&gt;pada dinding kamar&lt;br /&gt;dan pada dedaun kemboja&lt;br /&gt;kami tinggalkan salam wangi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-7568575732564748592?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/7568575732564748592/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=7568575732564748592&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7568575732564748592'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/7568575732564748592'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/sebuah-keberangkatan.html' title='SEBUAH KEBERANGKATAN'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-8959981268283610762</id><published>2009-12-13T23:25:00.000+08:00</published><updated>2009-12-14T08:13:42.567+08:00</updated><title type='text'>NONG SAKTI, MUDA DI AWAN MEMBAWA SAYA KE DUSUN RENDAH SEKEBUN BUNGA...akan kemanakah nanti kesenian ini?</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-JUSTIFY: inter-ideograph; MARGIN: 0in 0in 10pt; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Assalamualaikum…&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-JUSTIFY: inter-ideograph; MARGIN: 0in 0in 10pt; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Sehari suntuk saya bersama krew etnologi mengendali program Warna-warni Terengganu 2009 yang kali ini membawa persembahan Kebudayaan Daerah Dungun dan Setiu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-JUSTIFY: inter-ideograph; MARGIN: 0in 0in 10pt; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Saya teruja melihat pergerakan penari-penari yang diiringi lagu Anak Burung Baniong oleh Pn. Wan Nursaidi atau lebih dikenali dengan panggilan Kak Zah.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Gemersik suara Kak Zah seakan bersatu dengan gerak tari dan gesekan Anak Umban.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; Alangkah indahnya seni tradisi ini...desis saya.  &lt;/span&gt;Sesekali tanpa saya sedari bahu saya ikut bergerak-gerak mengikut irama di pentas. Namun roma saya agak meremang saat tarian Awang Gila Kasim dipersembahkan, teruja melihat gerakan penarinya yang mengikut rentak bunyi paluan gong dan gendang sambil mengelilingi pohon Saba. &lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt;&lt;/span&gt;Kalau boleh saya tidak ingin membiarkan tarian itu berhenti secepat itu.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt;&lt;/span&gt;Aduhai..agaknya dalam tubuh saya turut mengalir darah seni tradisi itu.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Saya tersenyum sendiri.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Sehabis tarian itu dan saya mengumumkan kepada pengunjung sedikit sebanyak mengenai kumpulan itu, saya segera menarik tangan Kak Zah ke meja saya. Saya ingin menyoroti apa itu Saba dan saya ingin menggali sejarah kesenian itu sendiri sehingga Pak Ngah dan Siso turut menjejak Kak Zah.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Itu belum lagi, jika Noraniza Idris berkesempatan menghayatinya.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; Mungkin akan lahir lagu baru berasaskan nyanyian dalam tarian tersebut. &lt;/span&gt;Sempat saya menyoal Kak Zah tentang hak cipta. &lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt;&lt;/span&gt;Kak Zah hanya tersenyum.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Saya tak faham maksud senyuman Kak Zah. Keisitmewaan Kak Zah mencipta lirik dan lagu sehingga terlahir Anak Tedung, Anak Udang, Awang Gila Kassim, Anak Burung Baniong dan sebagainya.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Terfikir saya, bagaimana nanti jika Kak Zah tiada? Siapa pelapis kesenian ini.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Selesai meninterview Kak Zah, saya melakar bentuk pakaian penari-penarinya dan dalam masa yang sama bibir saya menyebut-nyebut Abang Paduan, Nong Sakti, Dusun Rendah Sekebun Bunga, Saba Renik Saba Berjunjung &lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt;&lt;/span&gt;juga Muda di Awan.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Sangat menarik.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Saya berbisik pada diri saya, saya tak akan biarkan ia hilang.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Kak Zah akan saya temui untuk penyelidikan secara khusus.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Sekurang-kurangnya, dapat membantu candidate yang memerlukannya.&lt;span style="mso-spacerun: yes"&gt; &lt;/span&gt;Akan saya usahakan juga untuk entry di sini lirik lagu tersebut.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-JUSTIFY: inter-ideograph; MARGIN: 0in 0in 10pt; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Salam sayang dan hormat dari Ndah.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-8959981268283610762?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/8959981268283610762/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=8959981268283610762&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8959981268283610762'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/8959981268283610762'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/nong-sakti-muda-di-awan-membawa-saya-ke.html' title='NONG SAKTI, MUDA DI AWAN MEMBAWA SAYA KE DUSUN RENDAH SEKEBUN BUNGA...akan kemanakah nanti kesenian ini?'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4749040074901010863</id><published>2009-12-07T23:07:00.001+08:00</published><updated>2009-12-08T10:15:59.078+08:00</updated><title type='text'>KESIAN LAURA!</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sx0aWmbMFrI/AAAAAAAAAdU/kXm17p8GFaY/s1600-h/ts.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412511302743234226" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 128px; CURSOR: hand; HEIGHT: 87px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sx0aWmbMFrI/AAAAAAAAAdU/kXm17p8GFaY/s400/ts.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;Assalamualaikum&lt;br /&gt;       Saya tersenyum melihat seekor anak kura-kura di dalam tabung milik anak saudara saya Iyyin. Sekian lama saya tidak melihat binatang itu apa lagi bersaiz sekecil itu. Sangat cantik dalam pandangan mata saya. Percaya atau tidak, kura-kura adalah binatang kesukaan saya, malah melebihi kesukaan saya pada ‘Kembang’ kuching peliharaan saya. Kalaulah si Kembang itu mampu bersuara sudah pasti dia meluah rasa kurang senang melihat bagaimana asyiknya saya membelek dan merenung si kecil kura-kura itu. Sehingga hari ini saya sendiri tidak dapat menjawab kenapa saya begitu gemarkan binatang bercengkerang seperti topi combat itu. Atau mungkin kerana binatang itu sangat pemalu dan selalu menyorok di bawah 'topi'nya. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;        Semua ahli keluarga memahami kesukaan saya. Malah mereka akan membawa pulang untuk saya sekiranya mereka terjumpa binatang itu di jalan. Dan saya sendiri, pernah memberhentikan kenderaan apabila melihat binatang kesayangan saya itu melintas jalan. Mahu saya tidak dimarahi, menunggu kura-kura melintas jalan sedangkan di belakang saya ada yang menunggu. Kita nak menunggu kura-kura melintas jalan, Sedangkan Arnab sempat tertidur menunggu kura-kura. Saya tiba-tiba merenung Iyyin yang memasukkan tangannya ke dalam tabung. Gadis kecil itu memandang ke arah saya.&lt;br /&gt;“Namanya LAURA.” Beritahunya tiba-tiba. Saya tergelak. Sah! Pengaruh sitcom Indonesia menular dalam diri anak saudara saya. Siapa tak tahu, Upik, Abu &amp;amp; Laura.&lt;br /&gt;Alahai……terkenang saya ungkapan " Oh my God!! yang sering meniti di bibir Laura dan menjadi ikutan anak-anak kita. Apa akan jadi kalau pengaruh ini semakin menular??? Mari kita fikirkan. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Saya kembali merenung LAURA di dalam balang di tangan anak kecil itu. Kesian Laura!&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Salam sayang buat semua dari Ndah.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4749040074901010863?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4749040074901010863/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4749040074901010863&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4749040074901010863'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4749040074901010863'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/kesian.html' title='KESIAN LAURA!'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/Sx0aWmbMFrI/AAAAAAAAAdU/kXm17p8GFaY/s72-c/ts.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-5325347670823587875</id><published>2009-12-03T08:52:00.000+08:00</published><updated>2009-12-03T08:53:44.911+08:00</updated><title type='text'>MIMPI YANG TERCICIR</title><content type='html'>Sekeping mural  kenangan&lt;br /&gt;yang kugantung di dinding&lt;br /&gt;terbiar dimamah waktu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat rindu meranum&lt;br /&gt;aku kembali mengusapnya&lt;br /&gt;sambil mengutip mimpi&lt;br /&gt;yang  tercicir di lantai&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu melangkah pergi&lt;br /&gt;namamu kusebut berkali-kali.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-5325347670823587875?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/5325347670823587875/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=5325347670823587875&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5325347670823587875'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/5325347670823587875'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/12/mimpi-yang-tercicir.html' title='MIMPI YANG TERCICIR'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-3874777262663992655.post-4781535336184775709</id><published>2009-11-17T09:51:00.000+08:00</published><updated>2009-11-17T10:18:49.037+08:00</updated><title type='text'>SETIA</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SwIH27DSayI/AAAAAAAAAdM/XVMPUtgHwwQ/s1600/a4a1c8adfc3704d0.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5404891142943828770" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 160px; CURSOR: hand; HEIGHT: 120px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SwIH27DSayI/AAAAAAAAAdM/XVMPUtgHwwQ/s400/a4a1c8adfc3704d0.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Antara keriukan engsel pintu&lt;br /&gt;dan gesekan telapak kaki&lt;br /&gt;ada segumpal ingatan&lt;br /&gt;yang kau tinggalkan&lt;br /&gt;pada selasar dan beranda usang&lt;br /&gt;saat kita menghitung sarang labah-labah&lt;br /&gt;dan sejumlah mutiara embun di celahnya&lt;br /&gt;lantas antara seringai mentari&lt;br /&gt;kita menghimpunnya di telapak tangan&lt;br /&gt;namun kering di celah jemari&lt;br /&gt;dan kita saling berteleku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini keriukan engsel&lt;br /&gt;gesekan telapak kaki&lt;br /&gt;hanyalah desir angin&lt;br /&gt;yang menyusur daun pintu&lt;br /&gt;dan aku tetap setia di sini.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3874777262663992655-4781535336184775709?l=indah-hairani.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://indah-hairani.blogspot.com/feeds/4781535336184775709/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=3874777262663992655&amp;postID=4781535336184775709&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4781535336184775709'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/3874777262663992655/posts/default/4781535336184775709'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://indah-hairani.blogspot.com/2009/11/setia.html' title='SETIA'/><author><name>Indah Hairani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09876989276760344058</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='19' src='http://4.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/TVVl8k9OW1I/AAAAAAAAAuE/ms9FHukeO3Q/s220/eye2.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_VrISsB__Nh0/SwIH27DSayI/AAAAAAAAAdM/XVMPUtgHwwQ/s72-c/a4a1c8adfc3704d0.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry></feed>
